Det är en solig, men kylig fredagsförmiddag som Inblick träffar fotbollsproffset Boris René, i hans hemstad Örebro. Att han för bara några veckor sedan stod på scenen i Friends Arena och tävlade om en plats i Eurovision song contest, känns avlägset när vi möts av en till synes helt vanlig sprallig kille på Behrn Arena i Örebro. Han har bytt den berömda hatten mot en mössa och den vinröda kostymen till ett par jeans och en svart jacka.
– Jag har inte hunnit ta in allt än. Perioden mellan andra chansen och finalen var så pass kort så man hoppade bara in i finalen och körde direkt, utan att hinna bearbeta processen, berättar Boris.
Boris klev in i ”mellocirkusen” utan några direkta förväntningar:
– Det som händer, det händer, säger han.
Att han slutade på en tionde plats var därför ingen besvikelse utan tvärt om, en stor tacksamhet. Skulle chansen dyka upp igen, att tävla i Melodifestivalen, gör han mer än gärna om det.
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte skulle vilja ställa upp igen. Men det måste vara rätt låt och känsla, allt ska klaffa, säger Boris.
Musik och fotboll
Till vardags spelar Boris som försvarare i Degerfors IF. Han har svårt att välja vad som kommer först av musiken och fotbollen, eftersom de båda två är hans stora passioner i livet.
– De är två barndomsdrömmar. Jag vill inte förstöra glädjen i att kunna göra båda, genom att bara välja en utav dem. Om jag en dag måste välja, kommer jag låta hjärtat avgöra. Allt har sin tid.
Även om Boris inte längre spelar tillsammans med Örebro SK, så märker man att grabbarna i laget är stolta över Boris framgång både inom Degerfors IF och artistkarriären.
Han blir gång på gång avbruten av tjoandet från dem, där vi sitter på läktaren medan de har träning. Han skrattar och gestikulerar till dem under tiden som han försöker hålla tråden i samtalet.
Det var inför uppträdandet i andra chansen som Boris, inför hela svenska folket, berättade att det sista han gör innan han går ut på scenen är att be en bön, för att få lite extra kraft uppifrån.
– Min tro är grunden. Den är allt för mig och det viktigaste jag har. Utan den så fungerar jag inte i vardagen. Det spelar ingen roll om jag ska uppträda eller spela en match, utan tron i egen kraft, så går det inte. Tron är hela mitt liv.
Glöm inte Gud!
Boris är uppvuxen i en kristen familj med en ensamstående mamma och tre äldre bröder.
– Mamma sa alltid till oss syskon, glöm inte Gud!
Eftersom familjen inte var aktiv i någon kyrka så växte Boris upp med frågan om vem Gud egentligen var, men det var inte förrän i tonåren som Boris på riktigt började söka svaret.
– När jag som artonåring kom ut som talang och skrev på mitt första fotbollskontrakt så flöt allting på. Jag minns att jag tänkte att det är jag själv som har tagit mig hit, att det är jag som är har talang och är duktig, säger Boris road av sina naiva tonårstankar.
– Men så en match gick allting väldigt, väldigt dåligt. Det var där den första motgången kom. Jag blev nerslagen rent mentalt. Fotbollen är en tuff bransch, ena dagen är du inne, andra dagen är du ute.
– Jag hamnade i frysboxen, som man brukar säga inom fotbollen. Under flera år framöver slogs jag underifrån, oavsett hur mycket jag kämpade, beskriver Boris.
Ställde frågor till Gud
Hans inre sökande efter vad som var meningen med livet och ifall det fanns något mer, kom ikapp honom. Det var då som han började söka sig till Gud.
– Jag började söka Gud som egentligen funnits där hela tiden, utan att man själv hade fattat det. Jag började ställa Gud frågor, utan att få några svar. Det var som att han bara lät mig löpa på.
Strax innan Boris skulle fylla 19 fick han en förfrågan att börja spela för ett fotbollslag på Island.
– När jag berättade för mamma, så skrattade hon och frågade vad jag skulle göra på Island. Vi skämtade mycket om det, men hon stöttade mig i beslutet att tacka ja och skickade med mig en Bibel.
Började läsa Bibeln
Under de sex månaderna som Boris befann sig på Island, så fanns det inte mycket att göra utanför fotbollen. Även om Boris lärde känna mycket nya människor så kände han sig ensam. I brist på annat började han då att läsa ur Bibeln, trots att han egentligen var rädd för den.
– Jag visste att det som står där är sanningen, men jag kände mig inte helt redo för det.
Ju mer Boris läste, ju mer tilltalade Bibeln honom och han kände att mycket stämde in på hans liv.
– Det blev mycket ensamtid med Gud. Jag öppnade upp mig för honom och samtalade, fortfarande utan att få något svar.
När tiden på Island var över kom Boris hem till Sverige för att fira nyår med sina vänner i Stockholm. Dagen innan nyårsafton, klädde de upp sig för att gå på ett modeevent.
– Plötsligt kom det fram en kvinna till mig, vi började prata. Rätt som det var sa hon till mig; ”Du är inte vem som helst”, sen började hon tala rakt in i mitt liv.
– Hon nämnde saker, som inte många andra vet om. Jag fick verkligen svar på alla frågor jag hade ställt Gud.
Boris beskriver händelsen som ett bombnedslag, allting kom på samma gång och han insåg att Gud verkligen finns på riktigt.
– Där och då tyckte jag det var rätt skumt. Men händelsen gjorde att jag blev övertygad om Guds existens.
Längtan att döpa sig
Den följande tiden, växte Boris successivt med Gud och utan att veta varför, växte samtidigt längtan fram att ta steget fullt ut och låta döpa sig. Tillsammans med en nära vän besökte de i slutet av 2013 Filadelfiaförsamlingen i Örebro där de lät sig döpas.
– Vi hade pratat om det ett tag. Båda två hade en känsla på insidan som sa att vi bara måste döpa oss, fast att vi inte fullt ut förstod vad det innebar.
– Så plötsligt stod vi där i dopgraven en dag. Jag minns att vi sa till varandra att det kändes som en sorts upgrade (uppgradering).
Nu i efterhand när de har förstått vad dopet betyder så beskriver Boris det både som något vackert och som den bästa dagen i livet.
– Det är det bästa val jag gjort. Jag känner mig mer levande än någonsin!
Boris fortsätter att berätta att även om valet att följa Jesus är det bästa som hänt honom, så är samtidigt inte allting helt lätt.
– Jag försöker se den plan Gud har för mitt liv. Ibland innebär det att åsidosätta mina egna planer, vilket kan vara svårt.
– Men jag vill verkligen vandra på de vägar han har för mig och det har lett mig hit, där jag är idag, med musiken exempelvis.
Släpper nytt material
Framöver kommer Boris fortsätta att satsa på både fotbollen och musiken. På frågan vilka fler drömmar han har att uppnå, vill han inte svara, eftersom han håller det mellan sig och Gud.
Han avslöjar däremot att han jobbar på att släppa nytt material inom en snar framtid, men först ska han unna sig lite vila.
Det har blivit dags för lunch och vi avslutar intervjun. Väl på tåget, åker jag hem mot Stockholm med känslan av att ha känt Boris i flera år. En mer jordnära och skön personlighet får man leta efter.
Jag är helt övertygad om att det här bara är början på den resa som Gud har för honom. Vi kommer helt klart få se mer av namnet Boris René.
Martina Claesson Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
