Efter en uppväxt där han knappt ägnat en tanke åt kristen tro halkade han in i en kyrka mer eller mindre på ett bananskal. Tomas Jönssons första möte med Guds atmosfär blev början till en grund av trygghet och glädje som han tidigare inte tyckt sig sakna men sedan dess inte skulle vilja vara utan.
– Jag hade det inte dåligt, men när jag kom i kontakt med Jesus kände jag direkt att tron var något för mig. Den ger en sådan frid, säger Tomas Jönsson och ler.
Han växte upp i västgötska Mariestad. Som ung vuxen tyckte han sig leva ett bra liv även om han i efterhand kan se att han festade med alkohol i en kvantitet och kontinuitet som kunde gett honom bekymmer längre fram i livet om han fortsatt så. Men han hade ingen livskris och sökte inte efter något. Kristen tro var på den tiden något helt obekant för Tomas Jönsson och han hade aldrig satt sin fot varken i söndagsskolan eller på kyrkans barntimme.
– Det var inget som existerade för mig eller vår familj. Vi åkte förbi Pingstkyrkan, som låg längs med gatan hemma i Mariestad, ett oräkneligt antal gånger under åren men vi såg den aldrig.
Visste de var tokiga
Så småningom hände det som Tomas aldrig ens tänkt tanken skulle kunna hända.
– Vi var ute på stan och plötsligt sa en kompis att vi skulle gå in på ett ställe. Det var RIA-huset i Mariestad.
Det visade sig att ungdomarna i stadens pingstkyrka lånat lokalen. Trots att Tomas, vad han kunde påminna sig om, aldrig träffat människorna där inne hade han en mycket klar uppfattning om vad det var för några och klargjorde sitt motstånd mot att sätta fötterna innanför den dörren.
– Trots att jag inte kände någon av dem visste jag om att de var tokiga. De var ju religiösa.
Värme, trygghet och kärlek
Han följde ändå med in och möttes omgående av något som han aldrig ens tänkt tanken kunde finnas på riktigt. Han kände av värme, trygghet och kärlek på ett sätt som berörde honom på djupet. Övertygelsen om att det finns en Gud var från den stunden ett faktum.
– Känslan var både behaglig samtidigt som den tog tag och lämnade mig ingen ro. Det här var på riktigt.
Han tänkte inte så då men har i efterhand förstått att han, trots hans likgiltighet inför allt som hade med kristen tro att göra, var sökt av Gud. Bibeln säger nämligen att alla människor är efterfrågade av Gud.
En bön utan svar
Det första kyrkobesöket följdes av fler.
– Jag kom tillbaka under ganska många lördagskvällar när jag var berusad. Där ville jag vara, det kändes så bra. Så småningom tog jag mig dit nykter och då blev det ännu mera påtagligt.
Efter en tid var han med på en samling där pastorn som talade sa att den som vill vara en kristen kan be en bön. ”Okej, om du finns Gud så är jag här”, löd Tomas enkla och tysta bön.
Man sa ju att det skulle vara så enkelt att ta emot Jesus och förväntningarna på att få uppleva något alldeles extra var skyhöga. Men inget hände. Trots den ärligt menade bönen märkte han ingen skillnad jämfört med innan han skickat i väg sin bön med adress himlen. Besvikelsen när han lämnade kyrkan var stor.
– Jag blev jättearg och gick till en kompis som bodde i närheten. Där söp jag mig full och gick ut på stan.
Vad håller de på med?
Så småningom dök det upp en bil som var bekant. I den satt människor som han kände igen från Pingstkyrkans café. Tomas stoppade bilen och slet upp dörren då han tyckte sig ha en berättigad fråga att ställa.
– Jag frågade en tjej vad de håller på med. Det stämde ju inte alls det där som de säger om Jesus.
Tjejen i fråga blev förstås mäkta förvånad då hon inte hade en aning om varken Tomas tankar eller om bönen han nyss sänt. Så småningom hamnade de i ett samtal och Tomas berättade om att han upplevt att det finns en Gud och besökt kyrkan men att inget hade hänt. Han berättade om sin stora besvikelse när han inte upplevt att Gud hör bön.
Tro och bekännelse
Då frågade tjejen honom om han läst Romarbrevet kapitel 10 och vers 9 där det står: ”Om du öppnar munnen och bekänner att Jesus är Herre, och litar på att Gud har uppväckt honom från de döda, så blir du frälst”. Sedan frågade hon Tomas om hans inställning till detta bibelord.
– Jag sa att jag tror på Jesus.
Tjejens nästa replik blev att han just i den stunden också berättat det för henne och då var han frälst enligt vad Bibeln säger. Han trodde på Jesus och bekände sin tro inför henne. Svårare än så är det inte. Oavsett hur man mår och känner för stunden.
En ny grund för livet
Sedan dess har Tomas jobbat som såväl anläggare som pastor och numera är han föreståndare för LP-verksamheten i Karlskrona. Oavsett hur livet har varit har han sedan den dagen levt sitt liv på en helt ny och mycket mer hållfast grund.
– Jag har aldrig tvivlat på Gud. Precis som alla människor gör ibland så har jag tvivlat på mig själv och mina egna motiv, men det är en annan sak.
Enkel relation
Tomas framhåller enkelheten i relationen med Jesus. Den bygger nämligen inte på något som har med egen prestation att göra och den påverkas inte heller av vad andra människor tycker om en. Man behöver inte tvivla på om man är frälst eller inte beroende på hur man för tillfället känner sig. Det handlar om att inte lita på sina egna känslor utan på att löftet i Romarbrevet 10:9 håller i med och motgång.
– Många människor ser på sig själva och tror inte att man räcker till för frälsning. Men varje människa kan vara säker på att man har en frälsare och att vägen till himlen är öppen.
Ola Karlman. Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
