Susanne sökte helande i nyandlighet

2247

Susanne led av värk i axlarna och sökte hjälp i yoga, meditation och qigong. Men inget hjälpte. Sjukskrivningar och depression följde. Några år senare mötte hon Jesus och förstod vikten av förlåtelse. I samma stund som hon förlät försvann all värk.

Susannes mamma var ogift och endast 15 år och när hon blev gravid. Hon gifte sig ganska snart och under uppväxten trodde Susanne att mammans make var hennes pappa. De var en familj och hon fick fyra systrar, men i vuxenålder fick hon reda på en familjehemlighet.
I tonåren gjorde hon revolt och sökte ständigt efter något som kunde fylla tomrummet på insidan. Hon började utforska andliga saker som ”anden i glaset”, tarotkort och lite senare även seanser. Tv-programmet ”Det okända”, kom att bli favoritprogrammet.
Efter skolan började hon jobba som barnskötare. Men i 35 års ålder började hon få svåra spänningar och värk i axlarna som eventuellt berodde på hårt arbete inom barnomsorgen. Susanne provade med meditation, yoga och qigong. När smärtan var för svår använde hon ett mantra för att få lindring och kunna slappna av. Men ingenting hjälpte.

Deprimerad och arbetslös
På grund av långa sjukskrivningar och så småningom även arbetslöshet blev hon deprimerad och fick svår ångest. Hon började då med mindfulness. Det kändes tillfälligt som en lättnad, men det gav ingen varaktig hjälp.
Susannes grannar berättade en dag om något som hette Alphakurs. De berättade att Alpha-kurser finns över hela världen och att det är en introduktion till kristen tro. De förklarade att deltagarna träffas ungefär en gång i veckan under tio kvällar, äter mat tillsammans och lyssnar på ett föredrag på 40 minuter. Efter det sitter deltagarna i mindre grupper och pratar om det de fått höra. De får ställa alla möjliga frågor och prata om sina funderingar.
Susanne tyckte det lät bra. Tillsammans med en granne gick hon en Alpha-kurs i Svenska kyrkan. Susanne var inte uppvuxen i något kristet hem, men hade som så många andra konfirmerats. Under Alpha-kursen beslöt hon sig för att ta emot Jesus och bli en kristen.

Fick Gud till pappa
När Susanne var vuxen hade hennes mamma berättat att ”pappan” som hon växt upp med inte var hennes biologiska pappa. Hon förstod då varför de aldrig kunnat knyta an till varandra. Hon anade att det tomrum som fanns inom henne berodde på att hon inte hade någon egen ”riktig” pappa. Hon visste inte vem som var hennes biologiska pappa eller var han fanns.
Efter första Alpha-kursen följde Susanne med till kyrkan där hennes granne var medlem och gick ännu en kurs i kristen tro. Under ett av kurstillfällena undervisade en man som heter Paul Forsén om att Gud är den bästa pappan som finns. En pappa som alltid är närvarande, som aldrig lämnar eller sviker, en pappa som alltid vill vårt bästa. Paul Forsén är välinsatt i ämnet och har skrivit boken ”De faderlösas pappa”.
Kvällen med Paul Forsén blev en vändpunkt. Tomrummet i Susannes inre fylldes med Gud själv, hon fick en relation till Gud som sin far.
Efter ett par år var Susanne på ett kristet seminarium där man talade om förlåtelse. Att man kan bli försonad med allt som har hänt genom livet. Att man kan be Gud om förlåtelse för de fel som man gjort, att man förlåter sig själv och förlåter andra människor som har gjort en illa. Susanne tänkte tillbaka på sitt liv och grät, livet hade varit så tufft.

Hemligheten om mormor
I en workshop under seminariet frågade några deltagare Gud, under bön, om ord som kunde hjälpa dem att se vad eller vem de behövde förlåta. Ett av de ord som kom var ”mormor”. Då var det något som klack till inom Susanne.
Under nästa samling kom en man fram till henne och frågade om hon hade ont i sina axlar och det hade hon. Han frågade om han fick be för henne och det fick han gärna. Men när han började be sa han: ”Din smärta har att göra med oförlåtelse.”
Då brast allting för Susanne och hon bara grät och grät. Ordet ”mormor” blev så tydligt och klart. Det var mormor hon behövde förlåta. Susannes mamma hade 20 år tidigare avslöjat en familjehemlighet. Så här hade mamman berättat:
”Susanne, jag vill att du ska veta att den pappa du vuxit upp med inte är din biologiska pappa. När jag blev gravid med en man som sedan försvann ur mitt liv ville din mormor att jag skulle göra abort. Hon ville inte att barnet jag bar skulle födas. Men det ville jag. Min pappa stod på min sida, likaså min egen mormor. De trodde att jag skulle kunna ta hand om mitt barn, trots att jag bara var 15 år.
Under graviditeten kände jag mig totalt ensam och utlämnad. Jag skrev då ett brev till Lars, som jag kände sedan tidigare och som jag tyckte mycket om. Jag berättade att jag snart skulle föda ett barn. Han var villig att dela livet med mig och ta ansvar för mitt barn när han var färdig med lumpen.
När du föddes fick jag inget stöd från min mamma, därför fick vi ett tag komma till ett mödrahem. Under den tiden skiljde sig min mamma och pappa. Efter en tid på mödrahemmet fick du och jag flytta hem till min pappa. Lars föräldrar hjälpte och stöttade oss och när Lars var klar med lumpen skrev vi till Kungen och fick tillåtelse att gifta oss. Vi blev en riktig familj och efter hand fick du fyra systrar.”
När Susanne hörde familjehemligheten blev hon både arg och besviken. Hon fylldes av hat mot sin mormor, som hon tyckte varit så falsk. Mormodern hade ofta sagt att hon inte kunde förstå varför hennes dotter inte kom och hälsade på, hon bodde ju så nära. Susanne förstod plötsligt varför.

Förlät och värken försvann
Under seminariet kom Susanne på att värken i hennes axlar börjat samtidigt som hon fått veta sanningen om sin mormor. När hon hörde ordet ”mormor” förstod hon att det var något hon behövde ta tag i. Hon bad Gud om förlåtelse för sin bitterhet och sitt hat mot mormor och hon uttalade att hon ville förlåta. Där och släppte all smärta. Gud helade hennes värkande axlar och alla hennes spänningar släppte. Sedan den dagen har hon inte haft någon smärta i sin axlar.
Inte långt efter att Susanne blivit kristen hittade hon och en av hennes systrar en gammal Bibel. Det visade sig vara gammelmormors Bibel. Hon hade dött när Susanne bara var ett par år gammal. Nu blev Susanne så lycklig och det kändes som att cirkeln var sluten. Det fanns någon i hennes släkt som varit kristen och hon var övertygad om att gammelmormor hade bett för henne. Det gav henne en sådan tröst.
Idag har Susanne ett helt nytt liv och har fått en anställning i kyrkans sociala arbete. Hon sprider mycket glädje. Hennes oroliga själ har kommit till ro och har inget behov av yoga, qigong, meditation eller mindfulness. Istället lever hon ett liv i trygghet där Jesus är centrum.

Anita Barker Andersen
Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.