Jonnie Ström hade suttit nästan tio år i rullstol. I somras började han återfå styrkan i kroppen och kunde mirakulöst börja gå igen. – Jag har fått ett helt nytt liv. Det är så roligt när jag är ute och går i byn, för folk tror inte sina ögon. De stannar sina bilar och backar tillbaka för att prata med mig, berättar Jonnie.
Jonnie Ström hade suttit nästan tio år i rullstol. I somras började han återfå styrkan i kroppen och kunde mirakulöst börja gå igen.
– Jag har fått ett helt nytt liv. Det är så roligt när jag är ute och går i byn, för folk tror inte sina ögon. De stannar sina bilar och backar tillbaka för att prata med mig, berättar Jonnie.
1984 fick Jonnie en väldigt svår astma och fick på grund av astman mycket kortison. Detta ledde i sin tur till svåra biverkningar. Hans skelett urkalkades och musklerna förtvinade. En dag halkade han och slog i en ryggkota.
– På grund av urkalkningen hade jag redan flera kotkompressioner och låg nästan ett helt år till sängs. Efter det kunde jag bara gå med rollator. Till slut blev jag rullstolsburen.
– Jag hade fått så mycket kortison att mina egna binjurar slutat producera eget kortisol. Därför var jag tvungen att fortsätta med en viss dos kortison trots biverkningarna. På fem års tid gick jag upp i vikt från 62 kilo till 120.
Ingenting fungerade
Han gick hos sjukgymnast och provade olika sorters träning, men ingenting fungerade.
– Jag fick höra att jag var tvungen att vänja mig vid att jag skulle vara rullstolsburen resten av livet. Smärtan var svår och jag gick på höga morfindoser.
Jonnie har varit sjukpensionär på grund av astman från början på 90-talet. Dessförinnan byggde han lastbilspåbyggnader och skolade därefter om sig till ekonom.
– Första åren med astma var väldigt förlamande och jag tillbringade mycket tid på sjukhus. Jag missade mycket av min sons första fem år på grund av detta. Det var väldigt jobbigt och jag fick panikångest när jag hade svårt att andas. Sedan vande jag mig och fick behandling mot astman.
– Sjukhuset blev som ett missionsfält för mig. Jag fick vittna för både patienter och personal om min tro och brukade ha biblar med mig som jag gav bort.
Blev frälst på tältmöte
Jonnie blev frälst 1992. Innan dess var han väldigt negativ till allt kristet. Hans son ville börja på scouterna, men var för ung för att gå själv. Han fick börja om Jonnie följde med som ledare.
– Jag ville inte ha med kyrkor att göra. Jag får se till att det inte blir så mycket kristet i scouterna, tänkte jag.
– En av scoutledarna hade blivit helad från sin astma och bjöd in mig och min familj på ett tältmöte där hon skulle vittna. Jag trodde inte alls på det hon berättade, men sa att jag kunde komma om jag fick gå ut ur tältet när jag ville.
– Evangeliet grep tag i mig. Jag hade aldrig hört det förut. Samtidigt ville jag inte visa att jag var intresserad av budskapet om Jesus. Tältmötena direktsändes på närradion och jag smög ut till bilen och satt där och lyssnade på mötet. Mötesserien varade flera dagar och jag och min fru gick dit igen.
– Min fru som haft en tro sedan hon var liten, ägde en Bibel som jag började läsa i smyg på nätterna. Snart hade jag läst igenom Nya testamentet.
– Det var en kamp inom mig. Efter sista mötet bröt jag ihop. ”Jag vill överlämna mig till Jesus”, sa jag. Jag, min fru och vår son bad frälsningsbönen tillsammans.
Grön starr
Jonnie hade också grön starr och var blind på halva höger öga.
– Jag bad till Gud och sa: ”Nu får du göra något åt mina sjukdomar för jag orkar inte mer.” Allting var jobbigt. Då upplevde jag hur Gud sa att han skulle ”hela mig del för del”, berättar Jonnie.
För fyra år sedan märkte Jonnie att han såg konstigt med sina tredelade glasögon. Han fick en akut tid på ögonkliniken. Ögonläkaren gjorde en tryckmätning på ögonen och till hennes förvåning var trycket bara hälften mot vad det brukade vara på höger öga.
– Det gjordes också en synfältsundersökning och när hon kom för att meddela resultatet för mig var hon helt vit i ansiktet. Läkaren berättade att jag inte hade något synbortfall alls på höger öga längre.
– ”Det här är inte klokt”, sa läkaren. Hon hade aldrig sett någon som fått tillbaka synen efter ett synbortfall och ville titta på synnerven igen. ”Jag har aldrig sett en så fin synnerv. Det är omöjligt,” utbrast hon.
– ”Jo, det är möjligt, för jag har en överläkare som har lovat att hela mig del för del”, svarade jag. Läkaren höll med om att det var ett mirakel.
Bibelord från Gud
Jonnie var mycket sängliggande när han inte satt i sin rullstol eller permobil. En dag upplevde han att Gud talade till honom genom Psalm 105, verserna 18-20: ”Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad, till den tid då hans ord uppfylldes, då Herrens tal bevisade han oskuld. Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens härskare gav honom fri.”
Samma bibelord fick han sedan från tre olika personer.
– Då sa jag till Gud att ”nu lämnar jag allt i dina händer. Jag vet inte var, när eller hur mitt helande kommer ske, men det vet du. Jag lämnar hela min kropp i dina händer.”
Kan gå igen
Det gick flera år efter det starka tilltalet och det var många som bad. Jonnie kunde gå ett par steg om han hade något att hålla sig i. I somras började hans ena ben kännas konstigt och värkte.
– Jag var hos sjukgymnasten och frågade om jag fick testa att gå på ett rullband i långsam takt för att se om det alls gick. Jag stapplade fram, men till slut började fötterna röra sig.
Jonnie började träna på rullbandet två dagar i veckan och det gick bättre för varje gång. Första gången gick han fem minuter. Efter två veckor klarade han 20 minuter. När tre veckor passerat kunde han börja gå med stavar utomhus.
– En dag gick jag och en vän längs med spåret som leder uppför ett berg och jag klarade det. Vi gick hela rundan på två kilometer. Jag var helt slut, men jag var så lycklig. Det var helt otroligt, utbrister Jonnie.
Får vittna för många
På två månader gick Jonnie ner 17 kilo.
– Jag har fått ett helt nytt liv. Det är så roligt när jag är ute och går i byn, för folk tror inte sina ögon. De stannar sina bilar och backar tillbaka för att prata med mig. Jag har fått berätta om mitt helande för många och alla har reagerat positivt. De ser att ett under har skett.
Jonnie har gjort en undersökning av bentätheten och skelettet är numera helt normalt. Hans muskler fungerar igen. Även på sjukhuset i Hudiksvall har sjuksköterskor och läkare häpnat.
– ”Nämen, kommer du och går,” sa en sjuksköterska som mött mig i rullstol förut. Hon gick och hämtade de andra sköterskorna på mottagningen för att alla skulle få se vad som skett.
– Jag fick gå en slags catwalk ute i väntrummet medan alla förundrades, berättar Jonnie skrattande. Det var fantastiskt. Läkaren fick höra om det och kom han också. ”Jag måste ju titta på miraklet, så de inte har lurat mig”, sa läkaren.
Hopp för alla
Läkarna och sjukgymnasten har sagt åt honom att ta det lugnt med träningen.
– Men att ta det lugnt har aldrig legat för mig. Jag hade bråttom redan när jag föddes och kom två månader för tidigt, skojar Jonnie. Jag har alltid haft bråttom. Nu har jag fått en ny chans av Gud och får berätta för alla vad han har gjort för mig.
– Det finns hopp för alla. Även om det finns kristna som inte tror att Gud helar idag. Men jag vet att Gud helar, för jag har själv upplevt det. Jag känner att min uppgift är att tala om för människor att Gud finns och vad han vill göra för dem.
Jonnie fick diabetes som ytterligare en följdsjukdom på grund av kortisonbehandlingen. Men hans värden blir bättre och bättre och han tror att Gud snart har helat honom från det också.
– Då är det bara astman som återstår, säger Jonnie hoppfullt.
Angelica Victorin. Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
