Efter en stökig uppväxt med alkohol, droger och kriminalitet var Ritchie Lehtoniemi på den absoluta botten. Mitt i natten ringde han sin lillebror som var kristen och frågade om de kunde be tillsammans. Den natten, hemma i duschen, blev han frälst.
– Det var som att ta av sig ryggsäcken med alla stenar, det är det bästa som har hänt mig, säger han.
Ritchie Lehtoniemis barndom var stökig. Han placerades på LVU-hem och kom tidigt i kontakt med droger och alkohol. Det var svårt att hitta rätt. Han hade inga bra förebilder.
– Det var som när en blind leder en blind, konstaterar han.
I sju år levde han som knarkare med ett dagligt missbruk. I perioder lyckades han sluta, men var snabbt tillbaka.
– Att försöka sluta är ett kämpande och en bundenhet i sig själv, säger han.
Var desperat
En natt var han riktigt låg. Han var på botten av sig själv.
– Jag hade försökt att tillfredsställa mig själv med allt möjligt, att mätta mitt hjärta, men det gick inte att göra det med droger, pengar, adrenalin och kriminalitet, säger han.
Klockan tre på natten var han ute och snurrade runt i Kumla. Han mådde riktigt dåligt. Både hans mamma och lillebror var frälsta. Han kom ihåg att lillebror hade sagt att han fick ringa när han ville. ”Ljuger han eller är han ärlig”, tänkte Ritchie.
– Han låg och sov och blev väl chockad när jag ringde, berättar han. Jag frågade honom rakt ut: ”Kan du be för mig, kan vi be tillsammans?” Det var ett rop på hjälp. Och vi gjorde det, jag satte mig ner och vi bad.
– Detta var under en period när jag precis hade slutat med droger, så jag var väl ren i någon vecka. Då mår man ju ännu sämre, då är det ännu tuffare. Vi bad, det hände inget speciellt. När vi la på knallade jag i väg hemåt.
Väl hemma tog han fram bibeln och läste igenom hela Markusevangeliet.
– Jag tuggade igenom hela evangeliet, säger han. Jag var desperat.
När man håller på att drunkna, då sträcker man upp handen och hoppas att någon kan hjälpa en.
Blev frälst i duschen
Några timmar senare, i duschen, kom frälsningen.
– När jag hade läst igenom det där, snurrade jag omkring lite där hemma och ställde mig sedan i duschen. Där, i duschen, mötte Gud mitt hjärta. Jag började gråta.
Ritchie hade inte gråtit på många år, åtminstone inte i någon större utsträckning.
– Jag grät av glädje, jag var så glad. Innan hade jag så mycket hämndbegär och hat inom mig som jag hade byggt på under åren. Den stigen är djup. Guds frid fick bara komma över det där, det bara rann av mig.
Förlåtelsen kom in i Ritchies liv, och plötsligt hade han en stark övertygelse och visshet om att han var förlåten.
– Det var som att jag tog av mig ryggsäcken med alla stenar, det är det bästa som har hänt mig. Innan tänkte jag att ”de pratar bara om Jesus, någon man i en bok, några bokstäver i en bok. Han finns ju inte ens på riktigt.”
Ritchie hade undrat hur han skulle kunna tro på någon som inte fanns och ännu mindre lägga av med all kriminalitet.
– Hur skulle jag kunna ge det till någon som jag inte ens visste kunde ta hand om det? Men plötsligt förstod jag att Jesus lever på riktigt, han finns här och nu. Det är det mäktigaste jag någonsin har varit med om.
Hunger att läsa bibeln
Efter frälsningsupplevelsen fanns en hunger att börja läsa bibeln, och det gjorde han mycket.
– Goda vanor och disciplin var sådant jag inte hade förut. Jag var van vid att göra brott i form av knarkhandel och annat, så det var det man kunde.
– Det blev ändå att jag tog några återfall månaden därpå. Men på något sätt, det är ju övernaturligt, det är ju Gud i det hela, fick jag höra att det fanns ett behandlingshem, som hette Josua.
På behandlingshem
Ritchie fick vänta en månad innan han fick plats på behandlingshemmet. Under väntetiden sa han upp lägenhet och jobb.
– Jag tog mitt pick och pack och stack dit. Där var jag sedan lite över ett år.
På behandlingshemmet fick han gå igenom livet, från början till slut.
– Man får gå igenom varje handling för vad det är. Det har jag gjort och bekänt. Även om man har blivit förlåten behöver det ske ett arbete – varför skedde det här och vad hade jag för del i det? Man mognar av det och blir ännu mer fri.
Han sökte också upp en kristen församling, Kristet Center, och sa till dem: ”Jag har sökt Gud och Gud har sagt att det är här jag ska vara. Jag behöver planteras i en församling och jag vet att det är här.”
Vill leva ett vanligt liv
Idag jobbar han i församlingens verksamhet, som städare i skolan och förskolan.
– Man kan gå med huvudet högt och vara nöjd för att man har gjort ett bra arbete.
Han är också ute med Kristet Center och talar om Jesus med människor på stan.
Inför framtiden längtar han mest att få fortsätta med det ”vanliga livet”.
– Jag tar det lite dag för dag. Jag vill leva ett vanligt liv. Jag skulle vilja ha Volvo, vovve och villa, gå med Gud bara.
Text: Charlotta Sewerinson
Foto: MARCUS VORNOLD
Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
