Han fann kärleken i en fängelsecell – inte till en kvinna, utan till den Gud han tidigare aldrig trott på. Efter över tjugo vändor bakom lås och bom lever Peter Svensson idag ett liv som ingen, allra minst han själv, trodde var möjligt. Det här är en resa från samhällets yttersta kant till en trygghet som inte kan köpas för pengar.
När Peter Svensson för några år sedan flyttade tillbaka till barndomstrakterna var det många Sävsjöbor som förvånat spärrade upp ögonen. ”Lever du fortfarande?”, är en vanlig fråga från gamla bekanta när de stöter ihop. De flesta av hans vänner från förr är döda, men Peter har inte bara överlevt – han har fått ett helt nytt liv. Efter över tjugo fängelsestraff och ett tungt missbruk hittade han en väg ut som ingen trodde var möjlig. Detta är inte den Peter Svensson som Sävsjöborna minns från förr. De minns en man präglad av våld och kriminalitet, en person man helst höll sig undan ifrån. Redan som barn var Peter den där livliga killen som aldrig satt still och som ständigt utmanade auktoriteter.
– Idag hade jag nog fått en diagnos, konstaterar han när vi möts. Mitt liv kom tidigt att handla om droger och brott.
Uppväxten i småländska Sävsjö beskriver han som dysfunktionell men fylld av kärlek. Ekonomin var skral och faderns alkoholism kastade långa skuggor över vardagen. Fadern smugglade med sig sprit till jobbet i sirapsflaskor, och hemma tassade familjen på tå för att dölja missbruket för grannarna.
Bokstäverna vägrade bli ord
Skolan var ingen plats som passade vilden Peter. Han hamnade i OBS-klass och lämnade grundskolan utan att vare sig kunna läsa eller skriva. Någon gymnasieutbildning var det aldrig tal om. Utan utbildning och med ett inre kaos blev vägen till missbruk kort. Redan som trettonåring började han dricka. När han efter skolan började hjälpa till lite på några byggen fick han lön som han snabbt omvandlade till alkohol eller hasch. Efter ett knivslagsmål dömdes han till fängelse för första gången innan han ens hade hunnit fylla 18. Eftersom han var så ung hamnade han på en öppen anstalt.
Seglatsen som gick i kras
Därefter accelererade tillvaron. Peter blev sprutnarkoman och levde för att bedöva sig. På 80-talet skickades han på en så kallad ”värstingresa” till sjöss, en behandlingsmetod som skulle bryta kriminella mönster genom tuffa utmaningar.
– Tanken var väl god. Men vi hade nog behövt åka på en uppfostringsanstalt istället, säger han.
För seglatsen mot Panamakanalen tog stopp redan i Köpenhamn. Peter och de andra ungdomarna lämnade båten för att köpa sprit och hasch i Christiania.
– Vi fördärvade hela resan och fick vända hem igen.
Gemenskapen runt alfabetet
Den kriminella tillvaron liksom drogmissbruket fortsatte. Den första vändpunkten i hans liv kom när han i trettioårsåldern kom till ett familjehem i Vimmerby under en period. Där fick han gå i skolan tillsammans med en mindre grupp av individer som liksom han levt i ett utanförskap. Ingen av dem kunde läsa eller skriva.
– Där kunde jag för första gången börja känna gemenskap med andra människor. De hade ju liknande erfarenheter som jag själv hade. Och där lärde jag mig alfabetet för första gången. Jag lärde mig till och med vad en konsonant och en vokal är.
Månader av guld
Trots detta var det svårt att för Peter att få en ordnad tillvaro.
– Det jag gjorde var att jag tog allt som jag kunde omvandla till pengar för att köpa droger.
Peter och hans kumpaner planerade sina inbrott noga utifrån straffskalan.
Kraschade de en guldsmed kunde de få sex månader. Men var det andra typer av inbrott, till exempel i privata villor, kunde de dömas till två års fängelse. Fängelset blev en paus, en plats för struktur i ett annars gränslöst liv.
– Att få några månader i fängelse var bara skönt.
Då fick man äta upp sig, hinna träna och få struktur på livet. Sen var man redo för en ny period i frihet.
Knarkgömman i kapellet
Vid sitt tjugoandra straff hamnade Peter på Norrköpingsanstalten, som på den tiden var ett av Sveriges säkerhetsfängelser. Där satt han samtidigt som bland annat Lasermannen, Maskeradligan och Mattias Flink. Män som blev till idoler i den kriminella hierarkin.Mitt inne i denna hårda miljö fanns också ett kapell som kom att bli en riktig oas för många av de intagna.
– Det började med att vi fick kaffe och kanelbullar om vi besökte kapellet. Det var en fin plats och väldigt skön att komma till så jag gick dit. Sen kom jag på att det var ett bra ställe att gömma droger på.
För droger var det lätt att få tag på också innanför fängelsemurarna.
Prästen och den vita handduken
Allt förändrades när Peter mötte fängelseprästen Janne Malmesjö.
– Alla respekterade Janne. Han dömde ingen utan gick in till alla som ville ha besök och samtal med honom i sin cell. Även till sådana som vi inte förstod hur han vågade gå in till och stänga dörren efter sig. Han kunde ju bli mördad…
Det fanns en regel som sa att om det hängde en vit handduk utanför en stängd celldörr så betydde det att Janne var på besök därinne och att ingen fick störa. Alla respekterade detta.
För Peters del kom mötet med fängelseprästen att förändra hela hans liv. En djup vänskap växte fram. En dag konfronterade Janne Peter med orden:”Du får gärna komma hit Peter, men du måste sluta att gömma amfetamin i bibel nummer elva.
Viskningar i den låsta cellen
Janne kom att bli Peters själasörjare och hjälpte honom förstå att det fanns en dimension till i livet.
När klockan blev åtta på kvällen och fångarna låstes in i sina celler började Peter att be till den Gud Janne pratade om.
– Jag ville inte att någon annan skulle se att jag bad. Men på kvällen var jag ifred i min cell, då kunde jag släppa masken och sluta titta mig om över axeln. Då bad jag till Gud.
Den tunga ryggsäcken
När Peter hade avtjänat sitt fängelsestraff fortsatte han att träffa Janne, nu i en kyrka i Norrköping. Den livsavgörande vändningen i hans liv blev när Janne döpte Peter i havet vid Skäret i Nävekvarn.
– Där och då sa jag ja till Gud. Det har förändrat mitt liv och renat mig från topp till tå. Det var mitt livs modigaste beslut när jag sa nej till det gamla livet.
De sexton år som gått sedan dess har inte varit spikraka. Han beskriver ”ryggsäcken” – skulden över allt han gjort – som tung att bära. Men Janne påminde honom ofta: ”Du har redan avtjänat dina straff.”
Han valde kärleken
Den Peter som idag vandrar på Sävsjös gator är styrd av kärlek snarare än rädsla. Han ser inte längre på sina medmänniskor som verktyg för egen vinning, utan som vänner att lyfta.
– Jag valde kärleken, Guds kärlek, och den tar aldrig slut, säger han.
Målet med hans liv idag är enkelt men storslaget, att genom små, vardagliga handlingar hjälpa så många han bara kan. •
OM
Namn: Peter Svensson. Ålder: 61 år.
Bor: På en liten gård i Rössby, mellan Sävsjö och Sandsjöfors.
Jobbar: På ett behandlingshem i Bodafors.
Bakgrund: Uppvuxen i Sävsjö, som näst yngst i en syskonskara om fem. Hamnade tidigt snett och började med alkohol, droger och kriminalitet.
Text: Carolina Carpvik, Foto: Petter Allgulin
Med tillstånd av tidningen Inblick.
Den nya Inblick vill vara en kristen månadstidning som förenar tro, tanke och samtid. Tidningen går från jakten på snabba nyheter till fördjupning och eftertanke. Den vill hjälpa människor att se både världen och sin tro med större klarhet. Inblick vill våga ställa svåra frågor och göra det med respekt, nyfikenhet och värme. Här får troende, sökare och skeptiker plats i samma samtal. Artiklarna ska förena Bibeln med kultur, livsfrågor och samhällsanalys. Reportage och intervjuer ska gå på djupet med människors tro, tvivel och erfarenheter. Ambitionen är att skapa innehåll som bär länge och ger riktning. Tidningen vill vara en röst som både utmanar och styrker. Inblick ska vara en kristen mötesplats där man hittar vägledning, perspektiv och förundran.
