Monas graviditet var omöjlig

2537

Gabriel Kassarp är ett levande bevis på att bön fungerar. Läkarna kan inte förstå hur hans mamma Mona kunde bli gravid. Och när Monas levervärden var så dåliga att graviditeten inte kunde fortsätta var det intensiv bön som förändrade allt.

Thomas och Mona Kassarp har väldigt olika bakgrunder. Mona hade en trygg uppväxt och utbildade sig till kriminolog, medan Thomas tidigt råkade ut för problem.

- Erbjudande från Jesus.se! -

– Som barn placerades jag i många fosterhem. En långfredag, när jag var elva år gammal, gick jag till kyrkan och knäböjde. Jag ropade till Gud: ”Om du finns, så hjälp mig härifrån!” Sedan dess har jag haft Jesus i mitt hjärta, men jag gav inte riktigt Gud chansen och det blev ett tufft liv med kriminalitet.
Thomas och Mona möttes för 18 år sedan då Thomas satt i fängelse, men ville gå till kyrkan på sin permission. Mona blev hans övervakare.

– Jag hade en barnatro, men hade lämnat min tro. Men Thomas kyrkobesök gjorde att jag började fundera på vem Gud är. När Thomas började prata om Gud, då växte min barndomstro till liv igen. Och där någonstans började också vår relation, berättar Mona.
– Att vi båda fick en varm Gudstro var nog en förutsättning för att vi skulle kunna börja leva ihop. För vi hade inte precis någon hejaklack. Man ger inte upp allt för en fängelsekund, men jag gjorde det. I vår tro har vi hämtat styrkan att ta oss igenom alla stormar.

Gravid mot alla odds
Hösten 1999 blev Mona gravid.
– Tyvärr dog barnet under graviditeten. Sedan var det döda barnet kvar i magen och orsakade komplikationer. Jag blev sjuk och fick opereras. Läkarna berättade att de inte visste hur det här skulle påverka min förmåga att få barn i framtiden.
– Thomas och jag tog det väldigt hårt. För vi ville så gärna ha barn.
Men bara tolv dagar efter operationen kom Gabriel till. Mona kände direkt att hon var gravid och gjorde ett graviditetstest. Men läkarna vägrade tro henne.
– De hade skurat ordentligt i livmodern under operationen och tidigast efter sex månader skulle äggproduktionen kunna komma igång igen, berättar Thomas.
Läkarna kan inte förklara– Läkarna sade att det var omöjligt. Vid operationen togs allt bort och det kunde inte finnas något ägg där tolv dagar senare. Dessutom var livmodern inte läkt och det fanns ingen möjlighet för befruktning, säger Mona och tillägger:
– Den stora utmaningen var att övertyga läkarna om att jag verkligen var gravid. Och när de själva konstaterade att det verkligen var så kunde de inte förklara hur det gått till.
– Jag är övertygad om att det är Gud som har planterat ett ägg i Mona. Det finns ingen annan förklaring, säger Thomas.

Flera gånger har Mona och Thomas fått höra att graviditeten var omöjlig. Som flera år senare när Mona besökte en annan läkare, som upptäckte att det i journalen stod att Mona legat inne för operation och förlossning samma år.
– Läkaren sade att de måste ha skrivit ett år fel, men jag förklarade att det faktiskt var sant och bevisade det med bilder när hon inte trodde mig. Läkaren förklarade återigen att ägglossningen inte kan komma igång förrän efter läkningstiden. Och så slutade hon med att säga: ”Jag har aldrig hört på maken. Hur skulle ett barn kunna utvecklas normalt där inne? Ja, medicinskt kan jag inte förklara det här!”
Kritiskt lägeÄven om Mona blev gravid så var graviditeten inte okomplicerad. Tvärtom.
– Det blev en väldigt jobbig graviditet, där jag låg inne på sjukhus långa tider. Men vi hade många som stöttade oss i bön.

Sommaren 2000 fick Mona permission från sjukhuset för att besöka Södermalmskyrkan. En kvinna kom fram till henne och talade ut ett profetiskt ord.
– Hon kände inte mig och visste inte att jag var gravid. Men hon sa: ”Gud kommer att hålla grinden stängd och öppna först när det är moget”.
Några veckor senare, i graviditetsvecka 24, förvärrades Monas tillstånd rejält.
– Jag var väldigt, väldigt sjuk och läkarna visste inte om jag verkligen kunde fullfölja graviditeten. För läkarna har en skyldighet att först och främst rädda mammans liv.
Graviditeten hade lett till att Mona drabbats av hepatos, en påverkan på levern som gjorde att hon mer eller mindre förgiftade sig själv. Levervärdena blev sämre för varje dag och läkarna berättade att värdena inte kunde förbättras eftersom man inte kunde medicinera. Läkarna visste inte hur länge de vågade vänta innan de tog ut barnet.Hjälp i förbönNär det var som värst kom Missionsbåten Elida på besök till Stockholm. Thomas, som kände Elidas skeppare, gav sig dit för att få hjälp i bön för Mona och barnet. På Elida bad man för barnet och drog igång en bönekedja med folk som ställde upp och bad. Thomas tog också kontakt med andra han kände och över hela landet började folk be.
– För varje dag hade levervärdena blivit sämre, men dagen efter bönen på Elida hände något. För första gången försämrades inte levervärdena. Och på två dagar vände det så att mina levervärden – trots läkarnas förutsägelser – blev bättre.
– Gabriel kunde vara kvar i magen i ytterligare fyra veckor plus tre dagar. Det gjorde all skillnad i världen för att han skulle överleva. Bönens kraft fick allt att vända.

Inga livstecken
Den 23 augusti 2000, i vecka 28 plus tre dagar, blev det kritiskt igen. Läkarna kunde inte längre hitta något hjärtljud och det blev ett akut kejsarsnitt. Samtidigt intensifierades bönen i bönekedjan.
– Gabriel visade inga livstecken alls. Han var alldeles blå och slapp som en trasdocka. Han hade haft navelsträngen om halsen och flödet i naveln var så dåligt att han inte längre fick någon näring. Läkarteamet gjorde allt de kunde och efter fem långa minuter utan andning, kom det ett första litet pip.
Gabriel vägde 937 gram när han föddes. Han fördes till neonatalavdelningen, där han var minst av alla barnen och det var osäkert om han skulle överleva. Vikten fortsatte att gå ner till 803 gram, sedan vände Gabriel i vikt och började komma igen.

Friskförklarad
Familjens tid på sjukhuset blev till ett vittnesbörd för många i personalen.
– Thomas och jag bad tillsammans och många av våra gäster bad. Personalen fick mycket att fundera på, och det var otroligt att se hur ett litet barn kunde beröra så många. Det som inget trodde på, det blev ett mirakel.
Den svåra graviditeten och den tidiga förlossningen ledde till att Gabriel hade väldigt outvecklade lungor.
– Vi fick veta att Gabriel skulle vara beroende av många mediciner och att det nog skulle ta upp till skolåldern innan han kom ifatt. Men faktum är att på ettårsdagen friskförklarades hans lungor helt och han behövde inte längre några mediciner.

Visade upp bönesvar
Idag är Gabriel 16 år gammal. I somras besökte familjen Elida för att berätta om vad som hänt i samband med bönen för 16 år sedan – och visa upp bönesvaret.
– Gabriel är en ung pojke som lever nära Gud. Han har fått vara med och be för folk i vår församling New Life och han har en kallelse över sitt liv, berättar Thomas.
Thomas och Mona är helt övertygade om att bönen gjort skillnad och att Gud har gripit in i deras liv.
– Gud har varit med oss på ett märkligt sätt. Vi har utsatts för prövningar, men Gud har hjälpt oss, igen och igen. Det var Gud som planterade ett ägg i Mona när Gabriel blev till. Det finns ingen annan förklaring, säger Thomas.

Hjälper barn
Thomas och Mona är engagerade i organisationen Children of Prisoners som hjälper barn vars föräldrar sitter i fängelse. Varje år reser de till Uganda för att göra skillnad på plats.
– Vi har bett till Gud att vi ska få nå ut till så många människor som möjligt. Och när vi kom dit fick vi kontakt med en person som såg till att vi fick berätta om arbetet i radio – för sex miljoner lyssnare. Då blev det tydligt hur Gud var med, berättar Tomas.
De har också under många år arbetat med barn som kommit snett i livet i Sverige, bland annat genom att vara jourhem.
– Jag tror att Gud har haft ett finger med i spelet där också. Vi har fått inse hur otroligt sårbart ett barns liv kan vara. Det är ingen självklarhet. Hos mig väckte det en längtan att finnas till för de barn som inte får så bra förutsättningar, avslutar Mona.

Eva Ruderstam
Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.