Maja mobbades redan i förskolan, och som tonåring hamnade hon i ett destruktivt förhållande. Hon sjönk ner i ett svart hål där hon skar sig själv. Men mitt i allt ropade hon på en Gud som hon först inte hade tänkt tro på och han svarade. – Gud är alltid med mig. Jag går med Gud och till slut löser allting sig. Jag behöver inte oroa mig, säger Maja idag.
När Maja flyttade till Småland från Dalarna då hon var fem år tog hon med sig en bred dialekt, vilket ställde till det i relationen med andra barn.
– De tyckte att min dialekt var konstig och ful, säger Maja.
På dagis var det okej, men i förskolan började en mobbing som kom att hänga sig kvar i många år.
– Ingen slogs, i början, men det var ordtortyr varje dag.
Maja försökte prata som de andra, men när hon blev arg kom hennes dalmål fram väldigt tydligt.
– Då blev dialekten hundra gånger värre och det visste de, så de retade mig så att jag skulle bli arg. När de enkla sakerna inte tog på mig längre blev mobbingen värre.
I ettan fick Maja en riktig bästis, en nyinflyttad tjej som de andra tyckte var cool, så då blev Maja lite cool också. Men killarna fortsatte hacka på henne. Maja menar idag att många har blivit utsatta för värre mobbing, men hon tyckte att det var jobbigt.
– Vissa dagar ville jag inte gå till skolan och en dag fick jag stanna hemma.
Majas föräldrar har alltid varit ett bra stöd för henne.
– De sa att jag skulle bara vara ärlig och snäll mot andra så kommer det bli bra. Och lärarna litade alltid på mig.
Gick mot strömmen
I sexan bytte Majas klass skola. Hon fick vänner, men elever som var ett år äldre fortsatte mobbingen. Det var en ålder när det var viktigt att vara en i gänget och vara som andra, något som Maja inte ställde upp på.
– De var ”fjortisar” och jag var emo. Jag läste andra böcker, lyssnade på annan musik och gillade att rita, vilket var ovanligt. Det är ofta jag gått mot strömmen. Jag har tyckt att det har varit lite larvigt att vilja vara som andra.
Det blev snart känt i skolan att Maja alltid stod upp för dem som blev retade.
På en idrottslektion var en kille riktigt taskig mot en tjej. Maja och hennes vänner sa åt honom att sluta, men det hjälpte inte.
– Då sprang jag ner honom, jag puttade ner honom på marken. Konstigt nog blev inte läraren arg, han tyckte också jag gjort rätt. Killen var elak mot alla. Nu förstår jag att han hade det väldigt tufft hemma. Han bad mig om förlåtelse sen.
Veckan efter blev mobbaren själv mobbad av ett gäng killar och Maja ställde sig emellan och sa åt dem att sluta.
– Han frågade varför jag visade honom sådan vänlighet och jag sa att han hade bett mig om förlåtelse och då litade jag på honom att då var det så.
Totalvägrade konfirmation
När det var dags för konfirmation var Maja var inte alls intresserad
– Jag totalvägrade och sa till mina föräldrar att det var jätteonödigt för jag trodde inte på Gud.
Däremot åkte hon på ett sommarläger som Missionskyrkan ordnade för ungdomar som höll på med musik.
– Jag tänkte att där fick man höra om Gud, det var morgonbön, bordsbön och kvällsbön, men man behövde inte ta ett jättestort kliv att tro på Gud.
Det var en väldigt bra stämning bland ungdomarna och den berörde Maja.
Destruktivt förhållande
Väl hemma blev hon tillsammans en kille som verkligen inte var bra.
– Han tvingade mig att göra saker som inte går att beskriva. Han hotade mig med att lägga ut nakenbilder på mig. Det var jättejobbigt. Jag kände att det inte funkade och att jag måste ta mig ur det.
Varje år åkte Maja till samma sommarläger. Tredje året började hon ställa många frågor om Gud till ett syskonpar i hennes egen ålder.
– Jag hade börjat tro att Gud fanns, men visste inte hur allt funkade. Vi pratade varje dag och det började kännas som att det här var nåt för mig.
De kristna vännerna uppmuntrade henne att gå till nån kyrka när hon kom hem. Men Maja tyckte inte att det hade känts rätt i någon kyrka hon varit i.
Samtidigt försökte hon ta sig ur det destruktiva förhållandet. Hon gjorde slut, men när hon blev tillsammans med en ny kille blev den förste väldigt svartsjuk och hotade att berätta allt för den nya pojkvännen, och lägga ut nakenbilder på henne.
– Jag fick jättepanik och sjönk ner i ett jättedjupt hål. Jag blackade ut och under 20 minuter kommer jag inte ihåg vad som hände. När jag kvicknade till hade jag skurit mig på armar och ben och det var jättemycket blod överallt.
Maja visste inte vad hon skulle göra så hon bad till Gud, men kände inte att hon fick svar direkt.
– Då tänkte jag att allt det som kristna sagt var fel.
Hennes ex-pojkvän förföljde henne, också till Majas gymnasium i en annan stad.
Gud ger en möjlighet
Sen kom oktober, och ett möte med Elias som skulle bli förändringen till något helt nytt. Han gick i samma skola och när de skulle hämta ut sina tågkort började de prata. Elias var kristen och bjöd med Maja på ett ungdomsmöte.
– Nej varför ska jag det, tänkte jag och tyckte det var obehagligt. Sen berättade jag om det för mina kompisar och vi skrattade åt det och tyckte det var lite fånigt.
En månad senare träffades de igen, när tåget var inställt. På ersättningsbussen till skolan pepprade Elias Maja med frågor om varför hon inte hängde med. Och han fortsatte fråga varje gång de stötte på varandra.
– Till slut tänkte jag att om jag går en gång slutar han tjata. Idag förstår jag att det var Gud som knackade på och sa ”Du bad mig om hjälp och jag ger dig en möjlighet.”
Mörkret försvann
På ungdomsmötet blev hon lite chockad och undrade var hon hamnat. Men så kände hon igen flera personer hon träffat innan. Lovisa hade bett henne sitta med henne på tåget, och hennes lillebror och en annan tjej kände hon också igen.
– Så jag kände mig inte ensam utan hade någon att hålla mig till. Och alla visade en sådan glädje och kärlek. Det var så många tillfällen i allt detta som Gud var med.
Sen började ungdomarna be i tungor.
– Jag tänkte, nej nu är det kört. Sen bad de som vanligt. Men allt blev plötsligt tungt. Det var som en ridå av tjockt sammetstyg som lades över mig. Allt blev mörkt och jättejobbigt.
Maja kände att hon var tvungen att springa ut. Hon stod i den stjärnklara kvällen och frös och grät. En tjej som hette Linda kom ut och frågade hur det var. Sen fick hon be för Maja.
– Jag kände hur den mörka ridån sjönk längre bak och allt blev så mycket lättare och enklare. Jag fick gråta ut och fick en jättekram.
Efter den andliga upplevelsen gick hon in och ungdomarna lekte lite lekar.
Försökte förhandla med Gud
Nu visste Maja att Gud fanns. Samtidigt insåg hon det felaktiga i att hon försökt förhandla med Gud och ställt ultimatum.
– Jag hade sagt till Gud att om han fanns, då skulle han fixa det där, så skulle jag göra det här. Nu bad jag istället till Gud och överlät allt till honom att hjälpa mig med ett problem. Och nästa morgon var problemet helt borta!
Maja fortsatte att gå på ungdomssamlingarna och hennes tro växte. Efter några månader frågade ungdomspastorn om hon ville ta emot Jesus.
– Jag tänkte att det hade jag ju gjort. Men jag sa ja och vi bad.
Maja upplevde inte en känslostorm som många andra gör när de tar emot Jesus. Men efter någon vecka kände hon på något sätt att hon var närmre Gud. Det var lättare att be och hon fick fler svar. Snart blev hon också andedöpt och döpt i vatten.
Inte längre ensam
Sen kom en livskris. Majas farfar dog och i samma veva kände hon att Gud talade väldigt tydligt till henne om hennes dåvarande pojkvän.
– Det var lika tydligt som om Gud stod framför mig. Jag både hörde och kände att han sa att ”Du är tillsammans med fel person.”
Maja gjorde slut med pojkvännen, men tomheten efter honom och efter farfar blev stor.
– Jag är inte bra på att vara ensam. Men Gud talade igen. Det var inte samma känsla som första gången, men jag hörde att jag skulle vänta i fem månader.
Maja visste inte vad det betydde, men väntade.
– På dagen fem månader senare kysste Linus mig, han som jag nu är gift med. Men under den tiden hade jag lärt mig att jag aldrig är ensam. Gud är alltid med mig. Jag går med Gud och till slut löser allting sig. Jag behöver inte oroa mig.
Också de sår som den första, destruktiva pojkvännen lämnade efter sig i Majas själ tar Gud hand om.
– Jag har verkligen känt att det blir bättre hela tiden. Vissa ärr tar längre tid, andra måste man be om hjälp för att kunna ta hand om. Lägger man det på Gud så kommer han ta hand om det – om man själv är villig att sluta tycka synd om sig själv och verkligen helhjärtat vill bli av med det, säger Maja.
Maria Johansson
Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.