Lena fick förlåta sin mamma

390

Lena har drivit ett större vårdföretag med flera anställda, men det innebar för mycket administration och att hon fick för lite tid till att hjälpa människor. Stressen i företaget och minnen från det förflutna höll på att kosta henne allt.

I barndomen blev Lena påkörd av en bil och skadades allvarligt. Det var under vinterhalvåret då det var kallt och halt. Lena var kring tio år då det skedde.
– Vid kollisionen kastades jag flera meter upp i luften i en båge. Sedan kanade jag en lång sträcka på asfalten, berättar Lena.
Hon var klädd i en duffel med huva. Under huvan hade hon en tjock stickad mössa.
– Huvan räddade nog mitt liv. Den blev helt söndertrasad av asfaltsåkningen, men mössan var fortfarande hel.
Mannen som kört på Lena var förkrossad och bar henne varsamt till bilen och körde henne hem till hennes mamma.
– Han beskrev för mor den våldsamma luftfärden och hur jag kanat flera meter efter vägen.

- Erbjudande från Jesus.se! -

Fick inte vård
Han ville skjutsa Lena till sjukhuset, men hennes mamma tyckte inte det behövdes.
– Mannen insisterade, men utan framgång. Mor var arg när han gått och sa att jag hade ställt till det och sedan fick jag vara i mitt rum ensam.
– Mannen ringde dagen efter och frågade hur jag mådde och min mor sa att allt var bra.
Men Lena hade fått en hjärnskakning, mådde illa och kräktes. Mamman gav inte den omvårdnad som behövdes.
– Min mor var sjuksköterska, men hatade mig från det att hon blev gravid med mig. Hon brukade säga att hennes liv skulle ha varit bra om jag inte levt.

Efter bilolyckan fick Lena dålig balans.
– Jag tog snedsteg, föll omkull när jag cyklade och tappade ofta saker vilket gav min mor ytterligare anledning att kalla mig tjock och klumpig. Hon tyckte inte om mig.
För några år sedan skulle Lena köra den 35 mil långa vägen till Stockholm tillsammans med två kollegor för att delta i en utbildning. Under en lång period hade det varit stress både i arbetet och i privatlivet.
– Det var en mörk och hal vintermorgon. Jag satt på helspänn under ett par timmar när jag körde.
– Tröttheten smög sig på men jag ville inte be någon annan köra, utan som vanligt ville jag klara av att vara duktig själv.
Plötsligt krympte Lenas synfält till en smal tunnel. Hjärtat slog volter i bröstet och pulsen rusade upp på ett sätt hon aldrig upplevt förut.
– Det kändes som om mörkret uppslukade mig och skräcken kröp i nacken. Jag trodde att jag skulle svimma.

Blev chockad
Lena lyckades sakta ner och stanna bilen, trots upplevelsen. Ingen kom till skada, men Lena blev chockad.
– Jag tänkte: ”Jag kunde ha kört ihjäl mina kollegor”. Skräcken hade mig i sina klor och fruktan invaderade mig till kropp, själ och ande.
Några dagar senare upprepades händelseförloppet med tunnelseende, hjärtat som rusade och känsla av att vara på väg att svimma när Lena körde bil.
– Jag stannade en stund på vägen och körde sedan i ”snigelfart” till en vårdcentral som låg i närheten.
Läkare var vänlig men skrämde Lena ytterligare med allvaret i situationen. Pulsen gick inte ner, trots medicin. Hon fick körförbud och fick hämtas från vårdcentralen.
– Chocken var överväldigande. Jag som alltid klarade mig själv var nu helt beroende av kollegor och min man för att kunna åka på företagsbesök.
– Varje timme, varje dag var plötsligt en kamp för att klara mig igenom. Symtomen förvärrades snabbt av medicin som jag tvingades ta för hjärtat. Den förorsakade fruktansvärda mardrömmar varje gång jag var på väg att somna.
– Ensam, ångestfylld och sömnlös, låg jag hemma i min säng och insåg att jag inte längre klarade av att arbeta.
När Lena dessutom drabbades av influensa sinade de sista krafterna.
– Krafterna försvann i feberdimma och tröttheten var över allt förstånd.
Situationen var mörk. Lenas företag höll på att gå i konkurs och hon var helt beroende av maken.
– När jag hade lagat mat så orkade jag inte äta. När jag hade gått runt kvarteret var jag tvungen att sova en timme eller mer.

Äktenskapet tog slut
Äktenskapet hade varit pressat tidigare på grund av stress och ekonomiska problem. Nu fick det dödsstöten.
– Jag ville bara skiljas men var allt för sjuk för att kunna klara av detta.
Lena gick till en terapeut för att kunna våga köra bil igen, eftersom hon var beroende av det för att klara av sitt arbete, men inget hjälpte.
Hon var sjukskriven. Varje dag grät hon och bad till Gud: ”Gode Gud hjälp mig att finna en lösning.” Hon fann en kurs i England som använde sig av ny forskning kring vad som händer med hjärnan under stress. Våren 2018 åkte hon dit trots det risiga tillståndet.
– Kursen hjälpte mig en bra bit på väg. Jag åkte hem till Sverige och började arbeta igen men köra bil klarade jag inte.

Äktenskapet klarade inte fler påfrestningar och makarna skiljdes. Lena flyttade till ett eget litet hus. Hösten 2019 var Lena med på Helandeskolan med Anita Barker Andersen på Smögen.
– Jag åkte till Smögen med en väninna och var livrädd att jag skulle bli tvungen att köra någon längre sträcka då det var en mardröm för mig att sitta framför ratten.

Körde bil igen
Väninnan körde hela vägen från Dalarna till Smögen. Lena pustade ut men var orolig för hemfärden.
– Jag pratade inte om mina stora problem med körning då jag tyckte att uppmärksamhet kring problemet bara förstorade min ångest.
I Smögen hade ledarna och Anita Barker Andersen fått till sig att de skulle be för dem som varit med om bilolyckor.
– Då flög jag upp direkt innan jag hann tänka.
Minnena från bilolyckan när Lena var tio år kom upp och Lena fick förbön för det som hänt.
– Vid förbönen fick jag möjlighet att på djupet förlåta och försonas med min mor.
När kursen var slut körde hon nästan hela vägen hem till Dalarna trots mörker de sista tio milen.
– Jag körde helt obehindrat utan ångest och med en frihetskänsla som jag inte känt på flera år.

Lena kör fortfarande bil helt obehindrat när hon vill. Dessutom har hon och maken försonats. De gifte om sig för ett år sedan och firade nyligen sin första bröllopsdag som gifta för andra gången.

MONIKA EKSTRÖM GOMÈR

Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.