Tomas Dixon var kommunisten som inte trodde på det övernaturliga, ända tills han själv fick uppleva det. Då började han istället söka i new age. Men det var först när han hittade Jesus som han också hittade hem.
Tomas Dixon växte upp i en riktig arbetarfamilj, med första maj-demonstrationer, Folkets hus, Folkets park – och gott om proletärförfattare representerade i bokhyllan.
– En dag när jag bara var 12-13 år gammal så hörde jag en röst inom mig som sa att jag måste välja kristendomen eller marxismen. Det kom som en blixt från en klar himmel, och jag vet inte var tanken kom från, jag visste nästan inget om kristendom. Men jag drogs med av vänstervågen, senare i livet blev det Vietnamrörelsen och demonstrationer – och så gick jag med i Sveriges kommunistiska parti.
Tomas gick journalisthögskolan och har sedan 1974 arbetat i många år som journalist. När han under en tid bodde i Italien sprang han på en tjej från Österrike, Herti.
– Vi blev blixtförälskade och när hon reste hem till Österrike liftade jag efter henne. Vi gifte oss ganska snart, för Herti ville gärna det. Men själv höll jag bröllopet mer eller mindre hemligt. Jag skämdes över att gifta mig, det gjorde man inte i mina kretsar.
Två mörka skepnader
Paret bosatte sig i Wien. Tomas höll fast vid kommunismen, men en dag insåg han att livet består av mer än det man kan se.
– Jag var på en terapihelg, en helg när man skulle vända ut och in på sig själv. Flera av dem som var där berättade om sådant som inte gick ihop med min marxistiska världsåskådning. Jag trodde inte att det fanns något annat än det materiella, men jag kunde inte blunda för det som hände.
– När jag kom hem och skulle lägga mig fick jag se två mörka skepnader som kom genom fönstret och slängde sig över mig. Jag såg dem verkligen. Idag förstår jag att det var demoner, men det förstod jag inte då. Jag blev bara så vansinnigt rädd.
Upplevelsen fick Tomas att börja söka i New Age.
– Jag tänkte att om jag inte är galen – och det trodde jag inte att jag var – så finns det något där ute. Så jag provade allt. Som yoga, astrologi och shamanism.
Kristallklart beslut
I allt detta stötte Tomas också på Jesus. Han bestämde sig för att ta reda på mer om honom, och blev allt mer intresserad.
Under en tid i Sverige fick Tomas i uppdrag att skriva om Billy Grahams möte på Scandinavium.
– Jag hade bestämt mig för att skriva en negativ artikel. Men när Billy Graham talade så upptäckte jag att det han sa var riktigt vettigt. Och när de bjöd fram till förbön kände jag hur det drog i mig av längtan. Jag fick uppbåda all kraft för att inte gå fram. Sedan skrev jag en neutral artikel.
Sökandet fortsatte – på arbetstid. Tomas började skriva på en artikelserie om kristendom och kyrka på västkusten.
– Sista intervjun var med prästen Bengt Pleijel. Han sa att kyrkans övergripande uppgift är att hjälpa människor att bli de original som Gud har skapat dem till att vara.
– När han sade de orden bestämde jag mig. Om det är det som Jesus står för så vill jag följa honom. Det var ett kristallklart beslut, och Bengt blev min andlige far. Men jag sa inget till honom där och då.
Bön istället för yoga
Samma dag fick Tomas ett paket på posten. Det visade sig vara från en irländsk katolsk munk som Tomas hade träffat – tio år tidigare. Just den här dagen kom ett paket från honom som innehöll ett Nya testamente, där munken hade skrivit ”May you find God in his word”. (Må du finna Gud i hans ord.)
Min fru och jag hade inrett ett yogarum hemma, men från och med den dagen slutade vi med yogan och började läsa Bibeln och be istället.
En tid senare, i Österrike, råkade Tomas lyssna till en amerikansk pastor på tillfälligt besök. Det visade sig att han var studentpastor i Göteborg och kände till Tomas uppväxtort Hunnebostrand.
– Han frågade om jag kände Ronny, som arbetade som pastor där. Det gjorde jag inte, men när jag en tid senare besökte Hunnebostrand sökte jag upp honom. Han bad för mig och Herti och vi fick uppleva den helige Ande.
Tomas fick också, på ett möte, berätta om sin livsresa.
– Två kvinnor grät mer och mer ju mer jag berättade. Efteråt berättade de att de varit vän med min mormor och att de tillsammans med henne hade bett för kommande barnbarn. Själv har jag aldrig träffat min mormor, hon dog innan jag föddes. Men 27 år efter sin död fick hon bönesvar.
– Folk får tro på slumpen om de vill, men det gör inte jag.
Svärmor helad från cancer
I början av 80-talet kom Tomas, som hade gått med i katolska kyrkan, i kontakt med en karismatisk kommunitet med främst katoliker i Wien.
– Jag och Herti engagerade oss där. Det var en fantastisk tid. Vi levde nära varandra, satsade intensivt på gemenskap och gav tid åt varandra. Samlingarna innehöll fantastisk lovsång och mycket profetiska tilltal. Helande var vanligt. Bland annat blev min svärmor helad från cancer. När hon låg på operationsbordet kunde läkarna inte längre hitta någon cancer, så de fick skicka hem henne.
– Kommuniteten växte så det knakade och bestod efter en tid av ett par hundra personer, och faktum är att jag aldrig har varit med om en så stark nytestamentlig församlingsgemenskap.
Bara präster fick be
Parallellt arbetade Tomas som informatör för katolska kyrkan i Wien. Men 1984 hände något.
– Det kom order uppifrån, indirekt från nuvarande påven som då var ansvarig för katolska läroämbetet, att den karismatiska förnyelsen måste ”skärpa till sig”. Karismatiska grupper måste besinna sina katolska rötter, och på vår stora karismatiska Österrikekonferens fick bara präster be för sjuka.
– Jag grät när jag hörde det, för jag förstod att nu är det något som tar slut. Karismatiska förnyelsen förlorade enormt i dynamik och kraft och gemenskapen förändrades. Några år senare lämnade jag katolska kyrkan, men fortfarande är många av människorna från kommuniteten väldigt nära vänner.
På senare år har Tomas skrivit mycket för kristna tidningar, framför allt för amerikanska Charisma, och kombinerat journalistiken med förkunnelse. Nu är han också aktuell med sin bok Enhet under påven, där han tar upp det ökande intresset för katolsk och ortodox teologi, liturgi, vallfarter, Jungfru Maria och påven.
– Katolska kyrkan är en institution som inte bara har agerat religiöst utan även politiskt. Jag har många katolska syskon och positiva erfarenheter av katolicismen. Vi måste se det positiva, men samtidigt ta itu med det som inte är så positivt.
Två varningar
Tomas vill utfärda två varningar.
– Dels handlar det om enheten under påven. Det är den enda enhet som Katolska kyrkan godtar. Är det verkligen den enheten vi vill ha?
Den andra varningen handlar om hierarkin.
– Det katolska systemet bygger på olika steg, lekfolket underst, sedan olika präster, biskopar och kardinaler, påven, heligförklarade, saligförklarade och på toppen Maria. Men Bibeln säger att vi alla är lemmar som är lika mycket värda, och att alla kan ha kontakt med Gud och verka i Andens gåvor. Det hierarkiska tänket kan mycket väl förstärka de mindervärdeskänslor som många ändå har.
Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
