Jimmy Andersson fann friden hos Gud

3333

Jimmy Andersson växte upp i en kristen familj, men bestämde sig i tonåren för att bryta sig loss och leva ett liv som alla andra. Men Gud släppte aldrig taget om den unge smålänningen från Älmhult, utan drog honom sakta men säkert tillbaka igen.

Jimmy Andersson är 38 år och bor med sin familj i Älmhult, ett samhälle där han har bott i hela sitt liv. Han växte upp i en familj där tron på Gud var en central och naturlig del av livet, vilket bland annat innebar att det var söndagsskola i pingstkyrkan som gällde. Den där ”pingststämpeln” satt som ett brännmärke i pannan och var bara till besvär. I tonåren blev det ännu jobbigare.
– Vart jag än kom så fick jag höra om det. ”Din släkt är ju med i pingstkyrkan” och ”får du verkligen vara här?” och sådana saker dök hela tiden upp. Jag ville bara bort från allt det där, berättar Jimmy Andersson för Inblick.

- Erbjudande från Jesus.se! -

Medvetet beslut
Det blev outhärdligt till sist och Jimmy tog ett medvetet beslut. Han avsade sig allt som hade med kristen tro att göra.
– När Jesusfestivalen arrangerades i idrottshallen Älmhult så höll jag till på gymmet där jag tränade istället för att gå på möten. Jag levde livet fullt ut och bodde ihop med en kvinna som inte var frälst. Vi fick barn tillsammans och jag var hur nöjd som helst. Äntligen kunde jag leva ett normalt liv och inte vara kristen.
Jimmy ville leva så långt bort från Gud som han kunde komma, vilket bland annat innebar alkohol, ibland lite oftare och större volymer än vanligt.

Chockartat besked
En dag 2006 fick Jimmy ett något chockartat besked. Hans lillasyster berättade att hon bestämt sig för att bli döpt.
– Jag blev riktigt arg när jag fick höra det. Jag sade att jag tyckte hon var dum som tänkte döpa sig. Hon var ju bara en tonåring med hela livet framför sig. ”Vänta med det där. Lev livet istället”, var min uppmaning till henne.
Men systern stod fast vid sitt beslut och Jimmy kände en broderlig plikt att vara med när hans syster skulle döpas i pingstkyrkan i Älmhult. Hela familjen skulle närvara på dopgudstjänsten och Jimmy var självklart också på plats.
– Jag tyckte fortfarande att det var en idiotisk idé och klandrade henne för beslutet att bli döpt. Men jag var ändå med när det hände. Sedan gick jag därifrån och tänkte inte mer på det.

Blev allvarligt sjuk
En vecka senare besökte Jimmy det lokala gymmet i Älmhult där han tränar regelbundet. Men det var något som inte stämde.
– Allt kändes så konstigt. Jag blev andfådd. Det var som en blixt från himlen. Ett ökande tryck över bröstet, stickningar i ansiktet och pulsen skenade.
Jimmy tvingades uppsöka läkare akut. Efter en noggrann läkarundersökning konstaterades det att hans luftrör var i väldigt dåligt skick.
– Jag fick samma medicin som man ger till patienter som har kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL. Jag tvingades göra mig av med min älskade hund på grund av att jag fick kraftiga astmaanfall. Allt vändes upp och ner. Det kändes som om jag blivit berövad på hela min personlighet.
Jimmy drog sig undan från andra människor. Han tappade flera kilo i vikt och styrketräningen var det bara att glömma. Hela livet låg plötsligt i ruiner.
– Det blev allt svårare att klara av mitt jobb. Jag var helt utsliten. Mitt i allt detta öppnade jag Bibeln för första gången. Jag läste i hopp om att hitta någon hjälp för en sådan som jag.

Började söka Gud
Jimmy klarade inte av att vara ute bland folk och blev alltmer isolerad. Tidigare hade han varit en kille som utstrålade styrka, som tränade och lyfte tunga vikter på gymmet. Nu var han bara en mänsklig spillra som inte klarade något.
– Jag började söka Gud i min nöd, även om jag inte kände att det gick ihop. Jag hade ju lämnat Gud och nu kom jag till honom som en allvarligt sjuk människa.
Jimmy kände skuldkänslor inför sitt eget sökande. Han läste Bibeln och olika vittnesbörd om vad Gud gjort i andra människor liv. Många gånger cyklade han förbi kyrkorna i Älmhult men vågade aldrig gå in där. Vid något tillfälle smög han fram till pingstkyrkans dörr för att känna om den var låst eller inte.
– Tänk om pastorn eller ungdomspastorn var därinne så jag kunde få samtala om min situation. Hur gör jag? Hur får jag tag på Gud? Finns det någon förlåtelse för mig att få?
Någon månad senare tog Jimmy mod till sig, lyfte telefonluren och ringde till församlingens ungdomspastor.
– Det blev så att vi träffades en gång i veckan, där han matade mig med Guds ord, lite i taget. Jag frågade om Gud och han svarade på mina frågor.

Nära att kvävas
Med tiden förvärrades Jimmys sjukdom. Det blev riktigt allvarligt och han var vid flera tillfällen nära att kvävas när andningsmuskulaturen slutade att fungera.
– När jag varit sjuk i ungefär ett och ett halvt år upplevde jag hur någon eller något försökte kväva mig och att jag var på väg ner i dödsriket. Det var som ett stort svart hål och jag hade inga garantier för att komma till himlen.
– I panik ropade jag till Gud. ”Nu måste du höra av dig till mig. Jag orkar inte längre. Livet är slut. Hör av dig till mig, annars kommer jag att gå under. Jag vet att om jag hamnar på sjukhuset så kommer jag inte levande därifrån.”
Jimmy klippte på eget bevåg kontakten med sjukvården. Han tyckte sig ha kommit till ett slags avslut och en insikt om att hjälpen han behövde fanns på ett helt annat håll.
– Jag hade ju läst vittnesbörden från människor som blivit helade och förstod att Jesus var den ende som kunde hjälpa mig. Ett mirakel var vad jag behövde.
Han började besöka gudstjänster där han fick förbön, men inget hände. En dag i början av december 2008 såg Jimmy en annons i lokaltidningen om en gudstjänst i Ljungby.

En vanlig fredagskväll
– Det var en vanlig fredagskväll. Jag satte mig i bilen och åkte dit. När jag kom in i lokalen så insåg jag att det var ett café. En man och en kvinna sjöng och spelade kristna countrylåtar. Det kändes nästan löjligt att vara där. Det fanns inte ens något lovsångsteam på plats. Mycket märkligt, tyckte jag.
– Mötets deltagare bestod av ett tjugotal pensionärer. Jag var den yngste i hela samlingen. Mitt obehag växte.
Men hans längtan efter helande och frid med Gud vägde starkare än tvivlen på gudstjänstformatet, vilket fick Jimmy att stanna kvar. I slutet av mötet frågade predikanten om det fanns någon som var sjuk och som ville bli helad. Ett flertal händer sträcktes upp i luften och predikanten bad för dem allihop.
– Jag vågade inte ge mig tillkänna, men jag såg att sjuka människor som gått fram för förbön faktiskt blev helade. Predikanten lade sina händer på de sjuka kroppsdelarna och bad med en auktoritet som jag aldrig hade hört tidigare.

Hade dödsångest
– Jag hade dödsångest där jag satt. Mitt hjärta gick i 200 kilometer i timmen. Minst. Men jag vågade inte be om förbön.
Det serverades fika efter gudstjänsten i den lilla lokalen. Jimmy stannade kvar. När kaffet var urdrucket reste han sig, hängde på sig jackan och gick mot dörren. Men med handen på dörrhandtaget ändrade han sig helt plötsligt.
– Någonting inom mig sade åt mig att gå tillbaka igen. Jag lydde och gick fram till mannen som predikat och bett för de sjuka. Jag frågade om han ville be för mig och tog fram mina mediciner som jag visade honom, förklarade mina symptom och berättade rakt av om min situation och min vilja att ge mitt liv till Jesus.

Frälst, helad och andedöpt
Hans tro på ett mirakel var oerhört svag. För Jimmy var loppet kört ändå. Han skulle ju dö. Detta var ändå sista chansen.
– Predikanten lade sin ena hand på mitt bröst och började be för mig. Bröstet var ju det ställe på min kropp där smärtan och ångesten kändes som intensivast. Det var där han vidrörde mig med sin hand.
– När han bett i ungefär en minut sade han ”Jimmy, nu blir det varmt i ditt bröst”. Några sekunder senare kände jag hur en eld flammade upp inuti min bröstkorg. Det kändes som om jag var ihålig. Det var absolut inget skrämmande utan en mycket fridfull upplevelse.
– Visserligen hade jag föreställt mig att Jesus kan göra så här med människor, men jag hade aldrig trott att det kunde hända mig. Elden i mitt bröst falnade sakta men säkert och till sist var det som om någon hade släckt en lampa därinne. Miraklet var utfört. Den kvällen blev jag frälst, helad och även andedöpt.
– Jag var så lycklig och glad när jag körde hem den kvällen att jag var på vippen att hamna i diket.

”Jesus ger oss frid”
Jimmys sambo kunde dock inte acceptera hans nya liv. Det ledde omsider till en separation. Idag lever Jimmy med Linda som är hans hustru sedan flera år tillbaka. Tack vare att Gud helade honom så kan han även ägna sig åt styrketräning på gymmet, som han älskar.
– Jesus har gett mig frid och trygghet. Alla människor söker efter frid. Om en människa har frid så mår människan bra. Frid är allt vi behöver och den friden vill Jesus ge till oss. För mig är frid väldigt starkt förknippat med Jesus.

Göran Jacobson

Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.