När Helenas bästa kompis blev frälst och inte ville följa med ut och dansa längre, blev Helena arg. Hon retade sig också på att kompisen var så glad. Men på en konsert med trumpetaren Phil Driscoll hände något som skulle förvandla hennes liv.
Konstnären Helena Backmark bor i Vårgårda, i ett litet hus med anor från 1800-talet. I husets äldsta del har hon sin ateljé. I ett mindre hus på tomten har hon inrett Galleri Pilk, där hon sommartid visar sina tavlor, kläder och smycken. Många av tavlorna har motiv från naturen. Detta återkommande tema kallar hon ”Genesis”, som betyder ”ursprung”. Det är också det grekiska namnet på Bibelns Första Mosebok med skapelseberättelsen.
– Jag älskar skapelsen och vill gärna gå in i detaljer, som ett litet frö där livet börjar. Eller fiskar som man aldrig ser för att de lever på flera hundra meters djup.
I ateljén hörs fågelsång från en högtalare. Här gör Helena också kläder i ”remade design”. Begagnade kläder färgas och ändras, collage sys på, tröjor får nya motiv.
För oss här och nu
I vardagsrummet hänger en stor målning av Jesus på korset. Blodet har hon målat så att det rinner ut på kanten av tavelramen.
– Det kommer till oss. Det är inte bara en tavla, utan den är till för oss här och nu. Det är en sådan kraft i det han gjorde på korset. Bilden har stärkt mig många gånger. När jag är ledsen kan jag bara stå framför den och känna närhet, få kraft.
Helenas pappa var också konstnär. Han dog när hon var 14 år. Helenas mamma uppmuntrade henne alltid att göra det hon ville och inte bry sig om vad folk tyckte. Föräldrarna var inte kristna men mamman brukade sjunga ”Min båt är så liten och havet så stort, men Jesus har fattat min hand…” vid sängkanten på kvällarna.
– Jag kunde inte somna annars. Jag har alltid trott att det finns en Gud men inte vetat att Jesus är vägen.
Mamman fick cancer och dog när Helena var 27. I den vevan började hon tänka mer på Gud. Flera händelser bidrog till det.
Gud och människor
Helenas bästa kompis Maggan hade blivit frälst och ville inte följa med ut och dansa längre.
– ”Hur tråkig får man bli?” sa jag. Jag var så irriterad! Och så var hon så glad också.
Maggan ville att Helena skulle bli frälst, så hon bad en frälsningsbön som Helena skulle säga efter. ”Nu är du frälst.”, sa hon sedan.
– Jag var lite rebellisk, så jag sa: ”Det är jag inte alls det! Jag känner ingenting. Det är bluff och båg alltihop!”
Under mammans sjukdomstid hade Helena svårt att sova. När hon inte hade sovit på fyra nätter skrek hon: ”Gud, hjälp mig!” och kände plötsligt en närvaro i rummet.
Hon gick till en läkare för att få sömntabletter. Då berättade läkaren att han var troende och han erbjöd sig att be för Helenas mamma i sin bönegrupp. Sköterskan som skötte om Helenas mamma när hon låg på lasarettet, berättade också att hon var kristen.
En dag när Helena var ute och gick, mötte hon en kille som hon aldrig sett förut. När han gick förbi henne sa han: ”Jesus älskar dig!” och fortsatte bara gå runt hörnet. En annan dag hände samma sak. Hon mötte en lite udda person som bara gick förbi och sa: ”Du behöver Jesus!”.
Masspsykos?
En tid efter att mamman hade dött, följde Helena med Maggan på ”Praise explosion”, en kristen konsert med trumpetaren Phil Driscoll. Först spelade några andra artister som hon inte gillade. Människor sträckte upp händerna och ropade ”halleluja”. Helena tyckte att det hela var masspsykos. Sedan började Phil Driscoll spela och nu var det musik som hon tyckte om. Hon började slappna av.
– Rätt som det var slutade han spela, tog fram en stor Bibel och började läsa. Jag lyssnade och tänkte: ”Han har kontakt med någonting.” Jag lånade en kompis kikare och kollade in honom. Hans ögon bara lyste. Jag var helt tagen!
En himmelsk pappa
Phil Driscoll uppmanade alla att vända sig om till personerna intill och säga: ”Jesus älskar dig!”. När Helenas kompis sa det till henne, höll Helena på att bryta ihop. Sedan skulle hon själv säga samma sak.
– Det var en sådan kamp! När jag till slut lyckades få fram orden fick jag rysningar och tyckte att jag var så töntig. Samtidigt kände jag att något i mig bröts. När Phil sa: ”Det finns personer här inne som behöver bli frälsta nu” kände jag att jag var en av dem.
Helena tog med sig Maggan och gick ner för att be frälsningsbönen tillsammans med alla andra som gensvarat på inbjudan. Helena bad efter en pastor, på samma sätt som hon upprepat Maggans ord där hemma, men det var ändå en skillnad.
– Nu hade jag verkligen sökt Gud och var redo att ta emot Jesus. Jag hade en längtan själv. Du måste göra det med ditt hjärta, du kan inte bara babbla.
Hon upplevde det som om hon gick in i en dusch. Mörkret bara rann av och hon kände en stor frid. Hon upplevde också att Gud var hennes himmelske far.
– Jag fick en sådan närhet. När jag kom hem ställde jag mig framför spegeln och sa: ”Wow, hej pappa!” och tårarna rann. Det var helt enormt!
Värmde hjärtat
Helena döpte sig och gick ett år på Livets ords bibelskola i Uppsala. Sedan frågade hon Gud vad hon skulle jobba med. Hon hade sin konstutbildning, men behövde något annat för att försörja sig. Hon hade jobbat med städning i många år och undrade om hon skulle fortsätta med det.
– Jag stod vid en busshållplats och var lite ledsen. Då stannade en buss och därinne satt en glad kille med Downs syndrom. Han tittade på mig och vinkade. Det värmde hela hjärtat, jag blev så glad! Betydde det att jag skulle jobba med förståndshandikappade?
Senare behövde Helena hjälp med ett screentryck och fick tips om daglig verksamhets målarverkstad. Där får förståndshandikappade ägna sig åt skapande verksamhet. När hon kom dit slängde hon ur sig att hon kunde tänka sig att jobba som vikarie. Hon fick svaret att personalen aldrig var sjuk. Ett par veckor senare ringde telefonen. Då hade en anställd blivit långtidssjukskriven. På så sätt kom hon in och har varit kvar sedan dess.
Helena blev utbränd, men har nu börjat jobba 25 procent.
– Mitt i allt detta har jag känt att jag har landat. Ibland kan man vara så stressad att man inte hör Gud tala.
Ingrid Byström. Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
