Från en sekulär muslim till en radikal kristen. Monas livsresa har inte bara fört henne från Afrika till Sverige, utan också inneburit en inre resa som har fyllt hennes hjärta med kärlek.
Mona Walter växte upp i Somalias huvudstad Mogadishu, i en vanlig muslimsk familj.
– Vi läste aldrig Koranen hemma, för den fanns bara på arabiska och de flesta i Somalia kan inte läsa arabiska. Jag var heller aldrig i moskén, för kvinnorna hade ingen plats där.
Att täcka sig med slöja var inte vanligt i Somalia.
– Vi använde traditionella somaliska kläder där ena axeln var bar och det var inget konstigt. Ibland såg vi araber, vars kvinnor gick täckta och kuvade, några meter efter mannen. Men vi förstod inte att det berodde på religionen, vi trodde att det handlade om tradition.
På 90-talet ledde inbördeskriget till att många somalier flydde utomlands. 1994 kom Mona till Sverige, ensam och gravid. Hon kom till sin före detta mans släktingar – och fick möta en helt ny värld.
Förlorad frihet
– Jag hade förlorat mitt land och min kultur, men också min frihet. I Somalia kunde unga kvinnor gå ut på bio eller teater, här kom jag till en traditionell islamsk trosuppfattning och kultur som var mycket mer kontrollerad, där kvinnor tvingades fråga sina män om de fick gå ut.
Mannens släktingar ville kontrollera Mona, men hon valde att flytta från Göteborg till Norrland för att komma bort.
– När jag sedan fick uppehållstillstånd tilldelades jag en bostad i invandrarområdet Bergsjön, men jag fick kraft att säga nej. Jag ville inte bo där, för där fanns ju allt det som jag försökte fly ifrån. Istället fick jag en bostad i Mölndal där jag fick bo tillsammans med min dotter. När jag kom dit kände jag mig så befriad, det var skönt.
Mona vägrade att täcka sig, och blev inte accepterad av muslimerna. Hon började studera Koranen och andra islamska texter och böcker och fick en allt klarare bild av islam.
Tappade tron
– Jag tappade tron på Allah när jag insåg hur det egentligen fungerade. Men jag ville upplysa och hjälpa andra.
Trots att Mona fick samhällsundervisning när hon kom till Sverige hade hon inte hört att man i Sverige hade rätt att byta religion.
– En dag träffade jag en kvinna med ett kors. Jag frågade om hon var kristen och det var hon. Så frågade jag om hon riskerade att bli dödad om hon skulle vilja lämna sin tro. Hon svarade att så fungerar det inte, religionsfriheten innebär att man kan tro på vad man vill och att man även har rätt att lämna sin tro. Det hade jag ingen aning om.
Mona hade en muslimsk släkting som blivit kristen. Det ledde till att hon blev utstött från familjen och flyttade till England för att slippa förföljelse.
– Från England ringde hon till mig och uppmanade mig att läsa Bibeln. Men jag ville inte. Jag tänkte att alla religioner var likadana. Till sist gick jag ändå till biblioteket och lånade en Bibel.
Kär i Jesus budskap
Det första bibelordet Mona fick upp var från Matteus, kapitel 5: ”Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er.”
– Jag kände direkt att det var ju det jag saknade. Jag läste och läste och började gråta. För jag insåg att Gud älskar alla.
– Jag tyckte om Jesus och jag blev så kär i Jesus budskap. Jag tänkte att alla människor i världen måste följa hans budskap.
När Mona fortsatte studera Bibeln lärde hon sig mer om vem Jesus verkligen är. Att han inte är en profet, som islam säger, utan att han är Guds son.
– Men framför allt lockades jag av kärleksbudskapet, förlåtelse istället för det hat som jag mött i islam. Där skiljer det verkligen mycket på islam och kristen tro.
Förbön och kärlek
Efter en tid bestämde Mona sig för att gå på en gudstjänst i en kyrka.
– Jag glömmer det aldrig. Jag bara grät och grät under hela gudstjänsten. De bad för människor, för hela världen, att Gud skulle ta hand om sina barn. I moskéerna hade jag bara fått höra att vi skulle förbanna Israel och Amerika. Men här handlade det om att älska och att be för. Jag smälte som is. Tänk om bara en enda procent av Jesus kärlek hade predikats i moskéerna, då skulle det inte funnits något IS.
Mona bestämde sig för att ta Jesus till förebild, redan när hon började läsa Bibeln.
– Men när jag kom till kyrkan insåg jag att jag vill vara en del av detta. Jag bestämde mig för att bli en kristen. Jag vill bara tillhöra Jesus.
Idag är Mona döpt och hennes fascination för Jesus lever kvar.
– Jesus säger: ”Älska dina fiender.” Han talar om Kärlekens Gud, och det är det som världen behöver.
—
Hotas till livet för sin frispråkighet
Ständiga hot och angrepp. Så ser vardagen ut för Mona Walter idag.
– Jag vågar ifrågasätta islam och stå upp för kristna värderingar. Och det uppskattas inte av alla. Det började redan när Mona började studera Koranen och andra islamska skrifter och insåg att Muhammed inte var någon bra förebild. Och när hon insåg hur den svenska religionsfriheten fungerar valde hon att åka ut till förorterna.
– Jag pratade med invandrare om religionsfrihet. Jag uppmanade kvinnorna att vända sig till det svenska samhället om de blev våldtagna eller misshandlade och så informerade jag om att man faktiskt har rätt att byta religion – eller att inte tro på något alls.
– Redan då blev jag förföljd. Jag kallades för en häxa och muslimerna sa att jag vilseledde människor.
Vägrar kompromissa
Idag klassas Mona ibland som en kristen extremism. Men det är inte någon titel som hon själv håller med om.
– Jag tycker inte att jag är någon extremist, men jag vågar stå upp för de kristna värderingarna och den kristna kulturen. Där kan jag kanske vara lite hård ibland. Folk blir arga på mig för jag kompromissar inte. Jag är stolt över min tro.
Mona berättar att hon attackeras från flera håll. Dels från muslimerna som anser att hon kränker deras religion, dels från delar av samhället som tycker om att hon strider mot den politiska korrektheten och sprider hat och islamofobi. Men hon vägrar att vara tyst.
– Svenskarna vet så lite om islam. Sharialagarna säger att man ska döda de som är otrogna och Koranen ger männen rätt att erövra de otrognas kvinnor. Vi ser det hända i Syrien. De som inte är muslimer får välja att konvertera till islam, betala en hög skatt eller dödas.
– Det är långt ifrån alla muslimer som har sådana åsikter, men islam lär ut det och jag blir rädd när jag ser att muslimerna utrotar de kristna i flera länder. Det kan hända i Sverige också.
Mona anklagas ibland för att hata muslimer.
– Det är inte sant. Jag hatar inte alls muslimerna, men jag tycker inte om deras handlingar. Man måste skilja på människor och deras handlingar. Det gjorde Jesus också.
Framför allt vill Mona informera om vad religionen islam står för. Att det är en religion som exkluderar och gör skillnad på folk.
– Imamer i svenska moskéer säger att kvinnor inte är något värda. Det är en sådan skillnad mot Jesus, som älskar alla.
En daglig strid
Att tala så frispråkigt som Mona gör leder till många angrepp.
– Det är verkligen en strid. Dagligen, från alla håll. Jag får hot hela tiden. Ofta frågar folk hur jag orkar, men jag övertygad om att det är Jesus som ger mig kraften. Jag tror inte jag hade orkat om jag inte hade upplevt att Jesus vill att jag ska göra det här.
Det händer ofta att muslimer som först blir arga på Mona kommer tillbaka och tackar.
– Då har de granskat mina källor och sett att det jag sagt om islam stämmer.
Mona har grundligt studerat islamsk litteratur.
– Många muslimer vet inte så mycket om sin religion. De är sekulariserade och har inte själv läst Koranen eller andra muslimska böcker, utan bara lyssnat till imamen.
– Jag brukar säga till muslimer: Ni är bättre än Muhammed, han var ingen bra förebild. Och så uppmanar jag dem att kritiskt studera och ifrågasätta sin religion. För här i Sverige har de faktiskt rätt att protestera.
Att folk blir arga är något Mona tvingas leva med.
– Jag är stolt över min tro och jag kompromissar inte.
—
– Vi som kristna måste reagera
Interreligiösa dialoger, kors som plockas bort från kyrkor och en muslim som julvärd. Mona Walter reagerar på mycket i dagens samhälle.
– Jag blir upprörd över att de kristna är så ljumma och inte reagerar. När jag hör biskopen Eva Brunne säga att vi ska ta bort kristna symboler från kyrkorna och märka ut riktningen mot Mecka, då borde de kristna ställa sig upp och demonstrera, men det blir så tyst och så urvattnat.
– Eller att imamer inbjuds till kyrkor för att tala. Det tycker jag också är helt fel.
På SVT:s julfirande häromveckan inbjöds en muslim att vara julvärd.
– Jag har inget emot henne som person, men för det uppdraget var det fel. Julen är en kristen högtid, då vi firar Kristi födelse, det är viktigt för mig. Att sätta en muslim där, som dessutom uttalat sig antisemitiskt, det tycker jag inte är lämpligt.
– Jag tycker att vi som kristna måste reagera. Vi ska vara stolta över vår tro, inte gömma undan den och skämmas.
Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
