På insidan härjade ångest, oro och depressioner. Göran Wahlgren försökte döva det med alkohol och droger. Men det gav en bedräglig lindring som bara spädde på ångesten. En dag ropade han ut i sin förtvivlan: ”Gud, om du finns…” Någon dag senare fick han höra Guds röst för första gången.
Göran Wahlgren är en sann göteborgare. Att han är född och uppvuxen i Västra Frölunda och har varit Göteborg trogen under alla år märks tydligt, inte minst på hans dialekt. Däremot är det svårt att tro att den prydlige man som möter upp i Pingstkyrkan i Västra Frölunda en gång har varit fast i missbruk.
– Jag växte upp i ett hem där kristen tro inte fanns. Det var en ”typisk arbetarförort”. På ett sätt var det tryggt. Alla hade jobb och försörjning. Men Gud hade ingen plats i det området, berättar Göran.
När Göran var sex år gammal skildes hans föräldrar och som tonåring blev det oroligt i livet.
– När föräldrarna väljer att gå skilda vägar sätter det spår. Som barn var det lätt att ta åt sig och undra om det berodde på mig, och som tonåring hade jag svårt att sortera känslorna.
I samma veva kom alkoholen in i bilden.
– Jag provade första gången när jag var 15-16 år gammal. Alkoholen tog bort min oro och ångest. Men det var bedrägligt, för baksidan var att jag hamnade i ett missbruk. Samtidigt fanns det något bottenlöst behov av tillfredsställelse som alkoholen inte kunde fylla.
Något år senare prövade Göran att röka hasch. Han blev blixtförälskad. Haschen tog bort oron och han slapp bli bakfull och dålig, som han blev av alkohol.
– Jag började utveckla ett missbruk och det blev allt svårare att fungera i sociala sammanhang.
Levde ett dubbelliv
Under några år klarade Göran att sköta sitt arbete som badmästare samtidigt som han drack och rökte hasch.
– Jag lärde mig att leva ett dubbelliv. Jag var en person på jobbet och någon annan utanför jobbet. Det var ett heltidsarbete att få ihop de bitarna.
Som 20-åring testade Göran amfetamin och fastnade ännu en gång. Nu hade han tre olika missbruk – alkohol, hasch och amfetamin.
– Till slut kunde jag inte hålla uppe jobbet längre och 1987 fick jag sparken. När min sista riktiga kontakt med samhället slogs bort blev det fritt fall. Drogerna tog över så mycket av mitt liv att jag inte längre kunde fungera socialt.
– Jag mådde jättedåligt. På insidan härjade ångest, oro och depressioner. Drogerna gav bedräglig lindring, men de spädde bara på ångesten som kom tillbaka med förnyad kraft.
”Gud, om du finns!”
1995 var Göran med om en olycka och var bara minuter från att dö.
– Jag opererades och läkarna räddade mig. Från den stunden började jag allvarligt fundera över mitt liv. Jag insåg att jag inte var odödlig.
Göran började söka hjälp för sitt missbruk hos Anonyma Alkoholister och Anonyma Narkomaner. Han lyckades hålla sig nykter och drogfri i nästan ett år vid första tillfället och i åtta månader andra gången. Men påsken 1997 fick han ett kraftigt återfall och lades in för avgiftning.
– Jag började skaka i grunden. Det kändes som om jag skulle bryta ihop. Jag låste in mig på toaletten, satte mig i hörnet och ropade under tårar: ”Gud, finns du så hjälp mig! Jag är inte intresserad av religiöst bråte med skrudar och stora katedraler. Men finns du, så hjälp mig!”
Inget hände i stunden men några dagar senare, när han tittade upp mot himlen, fick han uppleva något märkligt.
Aldrig mer behövt droger
– Solen bröt fram bland molnen och värmde mitt ansikte. Samtidigt kände jag en värme som även värmde min insida. Hela jag blev alldeles varm. Sedan hörde jag en tydlig fysisk röst som talade till mig och sade: ”Göran, nu ska du bli nykter”. Jag vände mig om för att se vem som talade till mig, men det var ingen där.
– Sedan den dagen, den fjärde april 1997, har jag aldrig mer behövt använda droger.
Göran förstod att han fått ett Gudsmöte. Men han hade mött ytterst få kristna under sitt liv och visste inte mycket om den kristna tron.
– Jag började söka och gick till kyrkan för att lära mig mer. Jag hörde om Jesus och hur mycket han älskar mig och alla människor. Under en gudstjänst uppmanade prästen mötesbesökarna att komma fram och ta emot syndernas förlåtelse. När jag gick fram fick jag uppleva hur Gud, han som sade åt mig att bli nykter, även förlät mig allt dumt som jag gjort.
– Jag förstod att Jesus älskar mig, att han tagit all min synd på sig. Jag fick en längtan att lära känna Jesus och jag upplevde hur Jesus berörde mig under gudstjänster och samlingar i olika kyrkor och samfund.
Sprutade ut obegripliga ord
I Pingstkyrkan i Västra Frölunda hade LP-vännerna väckelsemöte och man talade om dopet i den helige Ande.
– Tre personer kom fram och frågade om jag trodde på Jesus. Det sade jag att jag gjorde. Då frågade de om jag ville bli döpt i den helige Ande. Jag svarade att jag ville ha allt som Gud kunde ge mig. När männen lade sina händer på Göran tog det bara några sekunder, sedan började han tala ord som han själv inte förstod.
– Det var som om det bara sprutade ut obegripliga ord. Men i hjärtat och själen kände jag att jag var uppfylld av kärlek, värme och en närvaro av Herren. Jag hade ett sådant behov att få mer av Gud.
– Tungotalet fortsatte att flöda. När jag cyklade hem kändes det som om jag cyklade en halvmeter över marken. Jag hade aldrig känt en sådan glädje.
Göran förklarar att det viktiga inte var att han började tala i tungor utan att det hände något på insidan. Oro och ångest började successivt minska. Det skulle ta flera år av själsligt läkande, men det blev en radikal förbättring.
Några veckor efter andedopet mötte Göran en man från sitt gamla liv. Mannen var skyldig honom 50 000 kronor.
– Jag hade mycket hat och mörka tankar mot honom eftersom han aldrig betalade tillbaka. Men när jag nu såg honom märkte jag att allt hat var borta. Jag hälsade på honom och sade att vi kunde glömma de 50 000 kronorna. Det var ett oerhört stort ögonblick för mig. Äntligen kunde jag förlåta andra och jag upplevde att det fanns en sådan kraft i förlåtelsen.
Ett pris att betala
Den 18 juni 1999 lät Göran döpa sig i Smyrnakyrkan i Göteborg.
– Det var en ljuvlig upplevelse. Guds närvaro var så stark. När jag reste mig upp till ett nytt liv var det under en öppen himmel.
Men alla var inte så glada över Görans förvandling.
– De flesta tyckte det var bra att jag lämnat drogerna. Det var bara positivt. Men att jag börjat tro på Jesus ställde till det en del i mina familjerelationer. Jag insåg att Jesus är en stötesten för många människor och att det kan vara ett pris att betala när man följer Jesus. Men för mig fanns det aldrig någon tvekan. Jag väljer Jesus – alla dagar i veckan, för allt Han gjort för mig.
Göran kom med i Smyrnakyrkan i Göteborg. Han gick bibelskola och fick börja arbeta för Jesus, bland annat i församlingens förebedjarteam.
– Det är viktigt att vara med i en församling, få undervisning och umgås med andra kristna. Annars blir det kristna livet som ett gungfly.
Både ge och få
Efter tolv år i Smyrnakyrkan upplevde Göran ett nytt tilltal, att han skulle flytta till Frölunda Pingstförsamling.
– Det var ett tufft beslut att lämna en församling som jag älskade. Men när Herren talar är det viktigt att göra som Han vill. Precis som i Smyrna blev jag och min hustru mottagna med mycket värme och kärlek. Idag tjänar jag som förebedjare och som bibellärare/förkunnare på lekmannanivå. Det är komiskt att jag som aldrig tyckte att skolan var så rolig nu får undervisa andra.
– För mig är det viktigt att inte bara komma till en församling för att få, utan även dela med mig till andra. Det får jag göra idag. För en kille som missbrukat och ställt till med så mycket elände är det otroligt gott att få bygga upp andra, trösta och förmana. Jag får mer förtroende än vad jag förtjänar.
Idag arbetar Göran som personlig assistent. Han berättar gärna för andra människor om Jesus, och när tillfället är rätt delar han också sin egen livshistoria.
– Jesus visar mig vägar in i människors liv så att jag kan berätta om Jesus för folk utanför kyrkväggarna. Mitt personliga vittnesbörd kan ingen ta ifrån mig. Jag vet att Jesus är på riktigt för Han har förvandlat mitt liv. Det vill jag berätta för andra.
Eva Ruderstam
Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
