Daniel mötte en ljus gestalt

1958

Västeråsaren Daniel Jakobsfrid växte upp i en kristen familj i Odensbacken utanför Örebro där han som barn och ungdom gick i pingstkyrkans olika aktiviteter.
– Jag gick i söndagsskola, barnkör, scouterna och var med på kyrkans ungdomssamlingar, men allt kändes mest som en plikt. Jag hade ingen egen övertygelse, säger han. Idag är han övertygad om att Gud finns och vill använda honom.

1999 döpte Daniel sig mest av en slump när en kompis frågade om han också skulle ta det steget.
– Jag hade inte tänkt igenom mitt beslut ordentligt och tiden efteråt var vägen långt ifrån spikrak, säger han.

Slutkörd men omvänd
Daniel tyckte att skolan var en jobbig tid i livet och mådde inte alls bra under gymnasietiden. År 2004 – året efter studenten – hade han kört slut på sig själv och var mentalt helt uppgiven.
– Jag åkte till en konferens på Björkenäsgården tillsammans med mina föräldrar och satt där på ett möte. Jag hade bestämt mig för att strunta i allt med Gud och sa till honom “jag ger det här mötet en chans och sedan skiter jag i dig”, berättar han.
Daniel berättar att en man som medverkade i mötet plötsligt fick ett kunskapens ord, ord från Gud att förmedla till någon i mötet.
– Han sa att det fanns en ung person där som precis hade sagt ”nu skiter jag i dig” och som nu tänker “Gud, lägg av. Vad är det här?”
Daniel blev helt ställd eftersom det var precis så han tänkte inom sig. Efter att flera kunskapens ord förmedlats blev han till slut övertygad om att orden verkligen var från Gud till honom och sa då halvhögt ”jag går väl fram då”.
– Då tittade min mamma på mig och sa förvånat: “Vadå? Handlar detta om dig?”
Daniel sprang fram och fick förbön. Den stunden betraktar han som sin riktiga omvändelse.
– Mitt liv har inte varit utan hinder och svårigheter efter det beslutet, men jag är numera övertygad om att Gud kan använda mig.

- Erbjudande från Jesus.se! -

Magsmärtor och operation
I februari 2018 drabbades Daniel av en magsmärta som han till en början inte tog någon större notis om.
– Jag tänkte först att jag kanske ätit något felaktigt, men det fortsatte att hugga i magen och smärtan gav sig inte.
Efter ett tag kunde han inte stå, ligga eller gå. Han försökte somna men det gick inte.
– Eftersom värken inte gav sig ringde jag sjukvården för att få råd hur jag skulle göra. Då sa de att jag kunde ta mig till sjukhuset på egen hand.
Men Daniel har inget körkort och ingen bil. Han fick då rådet att vänta till nästa dag men om det blev för illa skulle han kontakta 112.
– Jag hade så pass ont att jag ringde efter en ambulans som kom efter en stund. Men de ville inte ta mig med utan vände efter att de tagit blodtryck och gett mig stolpiller mot förstoppning.
Rådet Daniel fick var att han skulle ta värktabletter och gå och lägga sig, trots att han bönade och bad att de skulle ta honom med sig. Hans smärttröskel är trots allt rätt hög. Ambulanspersonalen lämnade honom ensam med sin smärta och rådde honom att ringa efter en timme och berätta sin status.
– När det gått 20 minuter var smärtan outhärdlig så jag ringde igen. Då kom de och beordrade mig att själv gå nerför trapporna. Jag kunde knappt röra mig. En av ambulansförarna kom och stödde mig under armen när jag tog mig ner till ambulansen.

Daniel hamnade på akuten i Katrineholm. Där låg han inlagd i sju timmar med dropp, smärtstillande och antibiotika när läkaren kom med ett besked.
– Han ville att jag skulle åka hem igen eftersom de inte hade någon möjlighet att ha mig kvar trots att problemet troligen var att tjocktarmen tryckte på magsäcken. Jag ställdes inför två alternativ. Antingen skulle jag åka hem och komma tillbaka nästa dag eller stanna i Katrineholm hos någon bekant.

Brusten blindtarm
Daniel hade en gammal vän i Katrineholm som han kontaktade. Hon hämtade honom och lät honom sova på hennes soffa.
– Men ganska snart började jag frysa så jag skakade. Jag kände att något var fel, så jag var tvungen att be min vän köra till akuten igen. Där fick jag återigen ett dåligt mottagande, men jag fick en säng och fem extra filtar eftersom jag frös så jag skakade.
Nu hade han fått hög feber och när läkaren skulle känna på magens högra sida skrek han rakt ut. De kunde konstatera att blindtarmen hade exploderat i bägge ändar och när han skulle gå på toaletten kom det bara blod.
– Läkaren sa nu att jag var tvungen att komma till Eskilstuna direkt och göra en akut operation, för nu gällde det livet.
Daniel var nu så dålig att han bara har fragmentariska bilder av det som hände. Han kunde inte komma ihåg sitt personnummer utan blandade ihop det med sitt telefonnummer.
– Väl inne på akuten i Eskilstuna välkomnades jag av personalen. De visste vem jag var och berättade att jag skulle opereras direkt. “Du är vitare än lakanet du ligger på”, sa de till mig. Sedan minns jag ingenting förrän jag vaknade på uppvaket.

Omtumlad sa Daniel att han ville hem och förstod inte att han drabbats av något livshotande.
– Du ska vara glad att du lever, och du går ingenstans, sa personalen.
Daniel var så medtagen under sjukhusvistelsen att han inte minns vilka som besökte honom eller ringde.
– Jag frågade Gud: “Var är du?” Visst uppskattade jag människors välvilja när de sa att de bad för mig, men egentligen kände jag “låt mig få dö ensam”. Jag var så sjuk.

Drömmen och ljusgestalten
Den fjärde natten på sjukhuset drömde Daniel en dröm där han såg en mörk gestalt. Gestalten höll upp en lapp där det stod Daniel Jakobsson, det namn han hade innan han bytte till Jakobsfrid.
– Då sa jag i drömmen: “Gud vad är det här?” Jag såg en ljusgestalt som tog lappen ifrån den mörka gestalten och rev sönder den. Sedan sa ljusgestalten: “Daniel är inte din, han är min”. När jag vaknade frågade jag Gud om betydelsen av drömmen. Svaret kom direkt. ”Du är inte färdig än!” hörde jag tydligt och klart inom mig.
En timma senare hade febern försvunnit och Daniel blev piggare och piggare.
Efter sex dagars behandling på sjukhuset och 7 kg lättare tillstötte ännu en allvarlig situation. Daniel fick plötsligt svårt att andas. Antagligen hade han fått en allergisk reaktion.
– Jag var helt blå i ansiktet och hade svårt att andas. Nu rusade de in med en adrenalinspruta som hävde andningssvårigheterna. Då tänkte jag igen: “Gud, var är du?”

Men efter denna händelse kom krafterna tillbaka och Daniel började närma sig hemfärd från sjukhuset.
– Jag sa till Gud att jag inte ville lämna sjukhuset utan att få ett bra avslut.

Ett bra avslut
I nian var Daniel och hans klass i Prag. De hade fått ett häfte med några fraser på tjeckiska att lära sig.
– Jag gillar språk så jag lärde mig hela häftet utantill. I rummet på sjukhuset låg en man som talade tjeckiska. Sköterskorna försökte prata med honom men kunde inte förstå vad han sa.
Daniel stod och rakade sig för att göra sig klar för hemfärd när han uppfattade sköterskornas frustration över att inte förstå patienten. Daniel frågade då patienten på tjeckiska vad som var hans problem.
– Han svarade då på tjeckiska att han är törstig och vill ha vatten. Häpna frågade sköterskorna om jag kunde tjeckiska. Jag berättade att jag kan en del fraser.
– Det kändes som ett bra avslut på min sjukhusvistelse att få hjälpa mannen med hans behov och sedan önska honom lycka till och Guds välsignelse innan jag gick hem.
Det har nu gått fem år efter den dramatiska sjukdomstiden och Daniel har reflekterat över livet. Han upplever att det är viktigt att glädja sig över de små sakerna och har gjort en lista på tio budord till sig själv som han vill försöka leva efter.

– Jag arbetar som grundskolelärare och trivs med det. Jag upplever att jag i mitt arbete kan medverka till att ge den unga generationen en bra start i livet. Glöm inte att ingen har en garanti för morgondagen. Varje dag är en gåva, säger Daniel.

Daniels tio budord
1. Var rädd om dig själv
2. Du är ett original, lägg inte tid på att kopiera någon annan
3. Släpp stoltheten och våga ta hjälp
4. Låt andra få veta hur mycket du uppskattar dem
5. Styrka handlar inte om att falla utan att resa sig efter varje fall
6. Låt inte motgångar göra dig bitter och besviken
7. Tappa inte dina mål och drömmar
8. Kärlek är starkare än hat och alla former av egoism
9. Var glad och tacksam för något varje dag
10. Älska när andra hatar, krama när andra slår

Text och Foto: Eva Marklund

Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.