Misshandel, sexuella övergrepp, alkohol, droger och sjukdom. Att Christina Persson lever är ett mirakel. – Det som hände på sjukhuset den fjärde september, det var ett rent mirakel. Att det finns någon däruppe som ser mig, det är jag helt övertygad om.
Christina växte upp med en pappa som var alkoholist, men samtidigt Christinas stora trygghet. Mamma höll sig nykter, men utsatte istället sin dotter för misshandel. I skolan blev Christina en hackkyckling. Vid två tillfällen – när hon var tio och tolv år gammal – blev hon våldtagen av andra elever. I samma veva började hon också själv dricka alkohol och sniffa bensin.
– När jag var 13 började jag rymma hemifrån. Ett år senare kom jag till barn- och ungdomspsyk i Kristianstad. Men där inträffade en ny incident.
– Det var en nattvakt som slog mig i ryggen med en stol och våldförde sig på mig. Efteråt fick mannen sluta, men det blev aldrig någon polissak. Jag fick prata med en psykolog, men allt tystades ner och mina föräldrar fick inte ens veta vad som hade hänt.
Nykter i tolv år
Som 16-åring flyttade Christina hemifrån. Hon rökte brass och drack, och började också ta till kriminalitet för att finansiera drogerna. Men vid 19 års ålder träffade hon kärleken. De gifte sig och fick tre barn. Under tolv års tid tog hon inga droger alls. Däremot var hon medberoende eftersom mannen var alkoholist.
1998 kom alkoholen in i bilden igen.
– Min älskade pappa fick lungcancer och dog. Då tog jag till flaskan igen, och 2000 hade det gått så långt att jag började injicera.
Christina kunde inte längre ta hand om sina barn. Först när sonen försökte sätta eld på sig själv, som ett rop på hjälp, vaknade Christina upp.
– Jag tog mina barn till socialen och bad om att få dem placerade. Jag kunde inte ta hand om mig själv, och jag kunde inte ta hand om barnen.
Avtändning i kylan
Tre år gick. Christina var långt nere i missbruksträsket. Men så en morgon vaknade hon av ett skarpt ljussken från fönstret.
– Jag såg ljusskenet och jag fick en känsla inom mig: Nu är det slutknarkat. Så jag bestämde mig för att sluta tvärt. Jag spolade ner allt knark och slängde alla kanyler.
Christina gick till socialen för att få hjälp med avtändningen. Men det blev kalla handen.
– Jag fick själv ta itu med min abstinens i en trappuppgång i 15 minusgrader – helt utan hjälp. Ändå lyckades jag.
40-årig student
2004 fick Christina en lägenhet av socialen och yngsta sonen kunde flytta hem.
– Jag började på komvux, läste mellanstadiet och högstadiet samtidigt som jag gick igenom en Interferonbehandling mot Hepatit C. 2006-2007 läste jag till undersköterska och 2007 tog jag studenten, samtidigt som jag fyllde 40 år.
Men studenten innebar också champagnefrukost, och det räckte för att trigga igång ett drickande igen. Det började med lite festdrickande på helgen, men successivt blev det mer och mer. I september 2009 började Christina på en tolvstegsbehandling och i oktober 2009 miste hon sitt barnbarn.
– Jag är tacksam att jag var nykter då och kunde finnas för min son och hans tjej just då.
Efter tolvstegsbehandlingen höll sig Christina nykter i ett och ett halvt år.
– Men jag levde ändå i en förnekelse att jag var alkoholist. I mars 2011 tog jag ett återfall då jag trodde att jag kunde dricka socialt. Och våren 2012 släppte alla spärrar. Då dog min faster, som alltid varit ett stort stöd för mig. Efter bara någon månad hade jag börjat injicera amfetamin igen.
Ilfart till sjukhus
I augusti förra året blev Christina sjuk. Hon fick hög feber och blev alldeles gul i hyn, men tänkte att det nog går över.
– När jag legat pall i en vecka kom en tjej från LP och hälsade på mig. Hon skrek rakt ut när hon fick se mig. Febern låg på över 40 grader, urinen hade helt fel färg och jag stank av Aceton. Det blev ilfart till sjukhuset. Jag är så tacksam till den tjejen, för hon räddade mitt liv.
I tre nätter var läget riktigt kritiskt.
– Läkarna trodde inte att jag skulle överleva och jag kände själv att livet höll på att rinna ifrån mig. Min son och hans tjej kom, och när de gick tänkte jag att jag aldrig kommer att träffa dem igen. I efterhand har jag hört att de tänkte samma sak.
Tron en räddning
Under hela livet har Christina burit med sig en tro på Gud.
– Tron var min räddning för att överleva våldtäkterna. Mina föräldrar var inte kristna, men jag sökte mig till kyrkan och tog emot Jesus i mitt hjärta. När jag var tonåring gick jag på bibelskola på sommaren. Men så rann det ut i sanden.
I sjukhussängen vände sig Christina åter till Gud. Hon bad om att få överleva och att få uppleva sina barn och barnbarn.
Dagen då allt vände
– När personalen fick höra om min missbrukarbakgrund ville de inte befatta sig med mig, och kom inte när jag larmade. Men en läkare från infektionen kom upp och tog prover. Han sa att om proverna visade vissa värden skulle jag flyttas till infektionen, så jag bad till Gud att jag skulle få komma dit.
Och nu gick allt snabbt.
– Klockan tre kommer läkaren från infektionen och säger att jag får komma dit. Klockan fyra känner jag att jag behöver kissa och då är urinen plötsligt fullständigt normal. Jag får komma till en avdelning där de förstår sig på min situation. Det visar sig att jag drabbats av alkoholhepatit och skrumplever. Men efter bara en dag var jag så frisk att jag blev utskriven på sjukhuset.
– Det som hände på sjukhuset den fjärde september – dagen då allt vände – det var ett rent mirakel. Att det finns någon däruppe som ser mig, det är jag helt övertygad om.
Tillbaka till tron
LP-verksamheten kom Christina i kontakt med genom Värmestugan i Klippan.
– Egentligen skulle jag gå till ett arbetscenter, men något i mig sa att jag skulle strunta i det och istället gå till värmestugan. Där fick jag träffa människor från LP och det sa klick direkt. Jag kände att här ville jag vara.
Christina kände sig välkommen och upplevde en sådan glädje.
– För en gång skull mötte jag vuxna människor som jag kunde lita på. Och jag har hittat tillbaka till min tro. Egentligen har jag alltid haft en tro, men jag har inte använt den. Nu vet jag att Gud är med mig.
Varje morgon och kväll tar Christina tid med Gud. På morgonen tar hon ett nytt beslut att hålla sig nykter och drogfri under dagen. Och på kvällen tackar hon Gud för att han har varit med.
– Nu släpper jag inte LP och min tro. Jag är så tacksam att jag lever, att jag är nykter och drogfri.
Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
