Burney Andersson råkade ut för en svår storm i Alaska. Orkanvindarna var nära att få fiskebåten att gå under. Samma natt vaknade Burneys mor i Sverige. Hon upplevde att Gud kallade henne att be för honom. Mirakulöst nog klarade sig Burney och fiskebåten genom stormen. En annan båt gick däremot till botten med man och allt.
Burney, som tidigare hette Bernth-Åke, växte upp som näst yngst av sex syskon i en pastorsfamilj. Pappa Gideon var i olika perioder pastor inom både Pingströrelsen och dåvarande Örebromissionen. Familjen flyttade till Alingsås. Det blev en tuff tid för Burney som kristen pastorsson. Vid ett tillfälle omringades Burney och hans vän av ett gäng pojkar från skolan. De tänkte egentligen ge sig på hans vän. Men Burney ville inte lämna honom i sticket och då bestämde sig gänget att han också skulle få stryk. En av killarna gav Burney en rejäl örfil och sa ”Om du är en riktig kristen så står det ju i Bibeln att du ska vända andra kinden till.”
– Det sved ordentligt och jag blev väldigt arg. Tårarna började komma. Inte för att det gjorde ont men för den ilska som bubblade upp inom mig. Men jag vände andra kinden till ändå, säger Burney
Pojken gav honom en örfil på den andra kinden. Men då sa Burney. ”Nu står det inget mer i Bibeln om detta”. Sedan var det slagmålet slut. Den andre pojken fick en blodig näsa och sedan blev det inga fler kontroverser.
Bibelskola i USA
När Burney var nio år fick han arbete som tidningsutdelare på Alingsås Tidning. Han fortsatte på tidningen tills han bestämde sig för att resa till USA som sextonåring för att studera på en bibelskola i Seattle 1972. Tanken var att han bara skulle stanna ett år men han bor fortfarande kvar utanför storstaden i det lilla samhället Snohomish. En av anledningarna till att han blev kvar i USA är att han träffade sin blivande fru Julie under bibelstudierna. Han bjöd ut henne och de gifte sig senare. I sitt nya hemland kallas han rätt och slätt för Burney. Hans svenska namn Bernth-Åke fick amerikanerna att vricka tungan och man fick därför hitta ett bättre alternativ. Burney passade bättre. Innan han gifte sig hann han med att lifta hela vägen ner till Los Angeles. Han packade sin sjömanssäck med kläder, en bunt traktater och tio nya testamenten.
– Alla jag åkte med fick en traktat. Men bara dem jag kände att jag skulle ge ett testamente fick ett.
Burney träffade flera intressanta personligheter på sin resa.
– En var katolsk präst som plockade upp mig. Jag kände inte till katolska kyrkan och ställde många frågor. Trodde han på den Helige Ande? Det gjorde han, ler Burney åt minnet.
Den katolske prästen stannade vid ett motell och kom tillbaka och slängde en rumsnyckel till Burney. Han hade ordnat tak över huvudet åt honom.
– Han var en riktig hurtbulle och frågade om jag hade badbyxor med mig. Det hade jag, så vi hoppade i och simmade i motellets pool.
Under den tre dagar långa resan blev han bjuden på mat och behövde inte sova utomhus en enda natt. Totalkostnaden för resan till Los Angeles blev 1 dollar och 25 cent. Pengarna hade gått åt till tre läskedrycker och fem vykort. Detta var på sjuttiotalet och numera är det inte att rekommendera att lifta på grund av allt som händer utmed landsvägarna.
På ett sovjetiskt spionskepp
När Burney1976 blev 21 år började han att jobba på en fiskebåt i Alaska. Yrket var tufft. När båten kom in i ett fångstområde fanns ingen tid att sova. Besättningen på båten var tvungna att vara uppe flera nätter i sträck för att hinna håva in fångsten.
– När vi fiskade kungskrabba i Berings hav räknades fyrtio timmar som en kort arbetsdag. Vi jobbade upp till 46 timmar i sträck innan vi kunde sova, minns Burney.
Vid ett tillfälle på åttiotalet levererade båten Burney arbetade på fisk till en stor sovjetisk båt. Utåt sett arbetade den med att ta vara på och förbereda fisken men bakom fasaden skulle det snart visa sig finnas andra aktiviteter. Burney och en kollega bjöds att komma ombord.
– Överste styrman tog mig ner till sitt rum. Han hyschade med fingret så jag skulle förstå att rummet var buggat. Vi pratade mest om våra familjer, berättar han.
När styrmannen och Burney stod på däck och hängde över relingen, utom hörhåll för avlyssningsapparaterna, kom de verkliga frågorna om hur det var att leva i USA. Burney visades sedan runt. Han anade att besättningen inte ville visa allt som fanns på båten. Flera långa märkliga master stack ut från den och Burney hade sina misstankar. En vanlig båt såg inte ut på det sättet. När sjömännen passerade den plats där han sett masterna sticka ut såg han en passage som gick till andra sidan av båten. Nyfiken som han var bestämde han sig för att undersöka den närmare och vek raskt av till motsatta sidan.
– Jag kom fram till en öppen dörr. När jag tittade in var det fullt av radioapparater och annan teknik som jag aldrig tidigare sett, säger han.
I rummet satt ett tiotal personer. Flera av dem hade headset för avlyssning. En stor ryss upptäckte att Burney tittade in i rummet och smällde igen dörren med full kraft. Efter det hade ryssarna noga uppsikt över honom innan han lämnade båten och firades ner till sin fiskebåt igen.
Räddad ur stormen
Under sina dryga tjugo år som fiskare i Alaska fick Burney vara med om att rädda nio personer när deras båtar var på väg att sjunka i svåra stormar. Men han fick också uppleva att vänner och kollegor gick under med sina fiskebåtar.
– Två av dem som jag var med att dra upp lever inte idag, säger Burney märkbart rörd.
De två männen klarade inte den svåra avkylning de utsatts för i det iskalla vattnet och avled senare.
En annan gång hamnade Burney och hans båt i en våldsam orkan. Vågorna var tjugo meter höga och kastade sig mot båten. Tjocka fönsterglas krossades, kraftiga metallföremål böjdes och fast monterad utrustning for över relingen. Det stormade så hårt att en annan båt blåstes trettio mil tillbaka i motsatt riktning.
– Vi stod där och öste vatten. Skepparen var alldeles vit i ansiktet och vi trodde aldrig vi skulle klara oss.
Besättningen fick order om att ta på sig sina överlevnadsdräkter för att vara beredda om det värsta skulle inträffa. Efter att ha kämpat i orkanen i många timmar lyckades man ändå ta sig till en hamn. Men en annan båt gick under i samma storm. Burney ringde kort därefter hem till sin mor Lilly i Sverige. Hon hade känt sådan nöd för honom och upplevt att Gud väckt henne mitt i natten för att be för sin son under den tid fiskebåten kämpade i orkanen.
– Jag är övertygad om att det är min mors böner som gör att jag sitter här idag. Jag tror det var änglar som bar vår båt igenom stormen, säger Burney allvarligt.
I fyrtioårsåldern skadade Burney sitt vänstra pekfinger så svårt i sitt arbete på båten att han var tvungen att amputera en del av det. Det gjorde det svårt att fortsätta som sjöman och han fick istället arbete på flygplanstillverkaren Boeing där han arbetar idag.
Lars Liljesvärd
Med tillstånd av tidningen Inblick.
INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för ”dessa mina minsta” förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.
