Sten Streiffert levde ett dubbelliv. Jobbade som vanlig knegare på dagarna och gjorde brott på nätterna. Hustrun Inger anande ingenting. Inte förrän maken dömdes till fängelse. Det blev startskottet för makarnas livslånga engagemang för kriminella.
I 28 år har makarna besökt kvinnor som är dömda till långa fängelsestraff. Vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Och inte nog med det. De har också funnits där när straffen är avtjänade och kvinnorna släppts ut i frihet igen.
– Vi kommer tillbaka och har gjort det i 28 år. Det skapar respekt och förtroende, säger Sten.
– Så länge vi orkar och kan, kommer vi att fortsätta. Men hade Sten inte själv hamnat i fängelse hade detta engagemang nog aldrig vaknat hos oss, säger Inger.
För Sten vet vad det innebär att sitta i fängelse och Inger vet vad det vill säga att vara anhörig, eller ett bortglömt brottsoffer, som de anhöriga till intagna ibland brukar kallas.
– Alla har vi vår historia. Att jag har tagit mig igenom det jag har gjort och har ett liv som fungerar idag visar att oavsett bakgrund kan livet fungera, säger Sten.
Eller som det stod på ett vykort Sten fick av sin svärmor en gång: ”Även en krokig väg har ett mål.”
Pojken i korvkiosken
Sten Streifferts föräldrar drev ett gatukök utanför Södertälje när han växte upp. Eftersom fadern var grovt alkoholiserad och modern inte heller spottade i glaset fick sonen ofta sköta om korvkiosken helt själv när han bara var åtta, nio år. På den tiden hade de inget kassasystem utan förvarade pengarna i en låda under disken. Det gjorde att den lille killen hade ständig tillgång till kontanter.
– Redan då lade jag grunden för ett kriminellt liv, säger Sten.
När han var 13 placerades han i fosterhem och då behövde han skaffa pengar på annat sätt. Veckopengen räckte inte på långa vägar till det liv han hade vant sig vid. Den kriminella banan fortsatte.
Inger var nyutbildad förskollärare när hon 1984 flyttade till Stockholm och mötte Sten. De möttes genom en gemensam bekant. Inger var prästdotter och för henne var Gudstron en självklarhet. Sten brukade besöka kyrkan dit hon gick ibland.
– Jag visste inget om Stens förehavanden utan såg honom som en av killarna i kyrkan, berättar Inger.
De blev kära, gifte sig och fick sin första son innan hon började fatta att något var skumt med maken. Men ställde hon någon fråga hade han alltid ett svar som hon trodde på. Så Sten fortsatte leva sitt dubbelliv, med vanligt jobb på dagarna och kriminalitet på nätterna.
Dömd till fängelse
Först när Sten dömdes till två kortare fängelsestraff förstod Inger hur illa det var. 1995 dömdes Sten till ett femårigt fängelsestraff.
– Det var jättetufft. Jag upplevde en massa skam och skuld och undrade hur mycket andra visste. Samtidigt var jag förstås orolig att våra två söner skulle fara illa av att ha en pappa i fängelse, säger Inger.’
Hon fick åka runt till de olika anstalterna Sten flyttades mellan för att besöka honom.
– Än idag är jag tacksam att Inger stod kvar och väntade på utsidan, säger Sten.
För kärleken övervann motgångarna. Även om Inger till en början förstås hade svårt att lita på sin make höll de ihop och idag är kärleken stark. Under åren när Sten satt i fängelse kände Inger hur hennes tro blev starkare och hon uppmanade Sten att be. Varje kväll när han låstes in i cellen böjde han sina knän vid bädden och bad.
Under tiden i fängelset mötte Sten Gud och började utbilda sig till diakon vid Teologiska högskolan. Under sin frigång fick han besöka Sankta Clara kyrka i Stockholm och de lät honom sedan bli projektanställd ett år för att dra i gång Livskraft, en stödverksamhet för människor på livets skuggsida. Idén föddes när han var med och delade ut kaffe och mackor på Sergels torg.
Redan två veckor efter Stens muck från fängelset besökte han och Inger kvinnoanstalten på Färingsö. Det har de fortsatt med i 28 år. De besöker också kvinnoanstalterna i Beateberg och Täby regelbundet.
– Vi kommer inte dit för att predika, utan för att visa vår tro i handling, säger Inger.
Att de har riktat in sig just på kvinnliga fångar beror på att de oftast har ännu sämre förutsättningar än männen och är mer utsatta. I höstas startade de även ett stödboende i Åkersberga. Det fungerar som ett slags utslussningsboende och där kan både kvinnor och män bo för tillfället.
Kafé för sargade
Tillsammans med Equmeniakyrkan i Sollentuna driver Kraftkällan också ett kafé.
– Vi letade efter en plats där vi kunde ha öppet dit behövande människor kunde komma. Samtidigt bad församlingen om att hitta nya vägar för att kunna ha en mer öppen kyrka, berättar Inger.
Idag söker sig många ensamma och sargade människor dit.
– Det är en blandad skara som kommer. Vi vill också att kvinnorna vi möter på anstalterna ska veta att de kan hitta oss när de kommer ut ur fängelset, säger hon.
Just detta, vetskapen om att de finns kvar och möter dem även utanför fängelsemurarna, har visat sig betyda mycket för kvinnorna.
– Det är det de tar till sig, att vi inte försvinner, säger Inger.
Vad är det då som driver makarna Streiffert att fortsätta sitt arbete år efter år?
Sten menar att de vill vittna om vad Gud har gjort och fortfarande gör i deras egna liv. Det fanns en väg vidare för honom. Och han och Inger hittade tillbaka till varandra och kärleken, med Guds hjälp. Bara det är ett starkt vittnesbörd att dela.
– Sedan gillar vi att hjälpa människor. Det har burit oss genom åren, säger han. Så länge vi orkar och kan kommer vi att fortsätta.
Foto: Petter Allgulin Text: Carolina Carpvik
Med tillstånd av tidningen Inblick.
Den nya Inblick vill vara en kristen månadstidning som förenar tro, tanke och samtid. Tidningen går från jakten på snabba nyheter till fördjupning och eftertanke. Den vill hjälpa människor att se både världen och sin tro med större klarhet. Inblick vill våga ställa svåra frågor och göra det med respekt, nyfikenhet och värme. Här får troende, sökare och skeptiker plats i samma samtal. Artiklarna ska förena Bibeln med kultur, livsfrågor och samhällsanalys. Reportage och intervjuer ska gå på djupet med människors tro, tvivel och erfarenheter. Ambitionen är att skapa innehåll som bär länge och ger riktning. Tidningen vill vara en röst som både utmanar och styrker. Inblick ska vara en kristen mötesplats där man hittar vägledning, perspektiv och förundran.
