Jesus i historiska dokument

”Jesus från Nasaret” anser flertalet vetenskapsmän existerade som en historisk person. I dessa källor är han en vis lärare som gjorde förunderliga gärningar. Bland annat två icke-kristna historiker från det första och andra århundradet, Josefus och Tacitus, skrev om Jesus – hur han blivit dömd till döden och hur det uppstod många efterföljare som var övertygande om sin tro – att Jesus var Messias:



Josefus är en historiker från det första århundradet (ca 37-100 e.Kr.). Han nämner i sina skrifter Jakob, Jesu bror och Jesus själv. I sitt stora verk Antiquitates judaicae skriver han i 20:e boken, stycke 200: ”Han (översteprästen) kallade samman Stora rådet, förde inför det fram en man vid namn Jakob, bror till Jesus, som kallades Kristus, samt vissa andra. Han anklagade dem för att ha överträtt lagen och utlämnade dem till att stenas.” I den 18:e boken (63-64) föreligger ett ännu längre avsnitt om Jesus, ofta kallat ”Testimonium Flavianum”. Det lyder:

Ungefär vid denna tid framträdde Jesus, en vis man, om det nu är tillbörligt att kalla honom en man. För han var en som gjorde förunderliga gärningar, en lärare för människor som gärna tar emot sanningen, och han drog till sig många, både judar och av grekiskt ursprung. Han var Messias. Och när Pilatus, på grund av en anklagelse från våra ledande män, dömde honom till korset, upphörde inte de som först hade älskat honom att göra det. Ty han visade sig för dem på den tredje dagen levande igen, just som de gudomliga profeterna hade förutsagt dessa och tiotusen andra underbara ting om honom. Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallade efter honom, inte dött ut.

Kommentar: Denna text är omdiskuterad, eftersom den tycks innehålla vissa kristna omformuleringar eller tillägg. ”Men i vår tid råder det en anmärkningsvärd samstämmighet bland både judiska och kristna forskare om att texten som helhet är äkta, fast den kan innehålla inskjutna tillägg.” Formuleringen ”om det nu är tillbörligt att kalla honom en man” kan tyda på att en kristen skrivare velat antyda att Jesus var mer än en människa. Formuleringen ”han var Messias” i st.f. ”han kallades Messias” kan också vara en kristen bearbetning. Slutligen satsen ”han visade sig för dem på den tredje dagen levande igen, just som de gudomliga profeterna hade förutsagt dessa och tiotusen andra underbara ting om honom” kan vara ett kristet tillägg. Men bortser man från dessa tre satser innehåller detta och det tidigare nämnda avsnittet hos Josefus viktiga utombibliska vittnesbörd om Jesus.

Historieskrivaren Tacitus (ca 55-117 e.Kr.) ”skrev det som troligen är det viktigaste stället där Jesus nämns utanför Nya testamentet”, säger Yamauchi.11 I sina Annales, ett verk som med stora luckor täcker perioden 14-68 e.Kr., berättar Tacitus i bok XV att kejsar Nero skyllde Roms brand på de kristna. I detta sammanhang förklarar han att denna riktning hade sitt ursprung från en man vid namn Kristus, som på kejsar Tiberius tid blev avrättad av landshövdingen Pontius Pilatus. Så här skriver han i Annales XV.44:

Nero la skulden på en grupp som var hatad för sina vederstyggligheter. Av den breda massan kallades de kristna. Dem utsatte han för den mest intensiva tortyr. Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus. En mycket illasinnad vidskepelse som på detta sätt tillfälligt hejdades bröt på nytt ut inte bara i Judeen, som var den ursprungliga källan till det onda, utan också i Rom… Följaktligen arresterades till att börja med alla som erkände sig skyldiga. Utifrån deras upplysningar dömdes sedan en väldig mängd, mindre för att ha satt eld på staden än för hat mot mänskligheten.

Kommentar: Detta vittnesmål är särskilt intressant, eftersom det kommer från en person som är mycket negativ mot kristendomen. Enligt Tacitus ord är det tydligt att korsfästelse var det mest vanhedrande öde man kunde råka ut för och att det likväl fanns en rörelse som grundade sig på en korsfäst man. ”Hur kan man förklara att det spreds en religion som grundade sig på
tillbedjan av en man som hade lidit den mest vanhedrande död som fanns? De kristna svarar förstås att han uppstod.” Av Tacitus text framgår också att ”en väldig mängd” var villig att dö för sin övertygelse.

Not: Texten om Josefus och Tacitus har hämtats ur VEM ÄR HAN? Den verklige Jesus från Nasaret (2007). Med tillstånd © Seth Erlandsson och bokförlaget XP Media.