Skriv ut

Anders fick höra Gud tala

v.13 artikel - Anders ARTIK
Anders Möllers liv gick ständigt utför, och till sist bestämde han sig för att göra slut på det. Men först ropade han ut: Gud, om du finns, så bevisa det!

Det gjorde Gud, och beviset kom att förändra hela Anders liv.
Vissa saker går inte att förklara. Trots både socionomutbildning och kunskaper i psykoterapi kan Anders Möller inte förklara hur Gud så totalt kunde förvandla hans liv. Han kan bara tacka. Däremot kan kunskaperna hjälpa honom att hitta en förklaring till varför det från början gick snett i livet.

 – Jag växte upp i ett hem där det fanns olika konstellationer. Jag och min pappa var tighta medan min lillebror och mamma mera hörde ihop. Men pappa råkade ut för en olyckshändelse, och efter det förändrades allt. Det var inte längre han och jag på samma sätt, och jag kände mig ensam i familjen.

Familjen flyttade runt en hel del. Under de nio första åren bodde Anders på sju olika ställen.
Som barn fick Anders en hel del stryk. Det ledde till att han var ute en hel del och helst höll sig hemifrån. Föräldrarna klassade det som rymning, och barnavårdsnämnden kopplades in.

– Att som stockholmare flytta till Örebro på 50-talet var nog jämförbart med att komma som invandrare till Sverige. Jag hade utpräglad Stockholmsdialekt, och då var det var inte lätt att börja skolan i Örebro. Dessutom var jag ett år yngre än mina klasskompisar, uppkäftig och obstinat. Det ledde till att jag blev mobbad och skolkade en hel del.

Rymde från ungdomshem
Anders skickades till ett skolhem i Kalmar och därifrån vidare till Fagareds ungdomshem utanför Göteborg.
Vistelsen på Fagared fick ett dramatiskt slut. 16 år gammal rymde Anders tillsammans med några andra, och under rymningen blev en vårdare nedslagen.
– Jag dömdes som anstiftare till rymningen, trots att jag inte var det. Jag var för ung för att dömas till ungdomsfängelse, så jag sattes i vanligt fängelse. Strafftiden var ett år och tio månader, men jag släpptes efter två tredjedelar av tiden.

– Det var jag och en kille till som var underåriga, och under fängelsetiden passade de äldre internerna på att lära oss allt det kunde – och det var en hel del.
Anders var 17 år gammal när han muckade från fängelset. Han skulle bo hos sina föräldrar och leva på tre kronor per dag.
– Det gick inte, jag misslyckades direkt. Pengarna räckte inte så jag gjorde det jag lärt mig på anstalterna – stal.

Fängelse igen
Det tog ett halvår innan Anders åkte fast för nya brott, den här gången för en serie inbrott som skapade stora rubriker i tidningarna.
– Jag slutade med det när jag råkade väcka ett barn som jag nog skrämde rejält.
För de brotten dömdes Anders till ungdomsfängelse och kom ut efter något år. Då träffade han en tjej och fick en son. Men förhållandet tog snart slut, och det blev nya brott.
– Jag hade inget annat umgänge än mina kriminella kompisar. Jag kände mig besviken på samhället, hatade polis och myndigheter och tyckte att de hade stulit hela min ungdom.
Anders fortsatte att åka in och ut ur fängelser periodvis under många år.

Bröllop och skilsmässor
– När jag kom ut ur fängelset 1978 träffade jag en kvinna. Det blev bröllop och äktenskapet höll i nio år.
Livet började rätta till sig, och Anders började på socialhögskola.
– Jag hade pluggat en hel del under mina anstaltsvistelser, men nu läste jag på riktigt. Redan före examen fick jag tjänst på ett behandlingshem. Jag fick också 1980 åka till USA tillsammans med tre andra killar för att hämta hem ett nytt behandlingsprogram som vi sedan jobbade med i Sverige i tio år som föreståndare.
Under den tiden fick Anders uppleva ett par skilsmässor.

– Från 1987 var jag föreståndare för flera behandlingshem på olika orter, och det blev ett kringflackande liv med mycket resande, många hotellnätter och mycket alkohol. Jag drack alldeles för mycket.
1991 tog det slut mellan Anders och en flickvän och han gav helt enkelt upp det sociala livet. Han stängde av mobilen och åkte till Spanien där han söp konstant i tre, fyra månader.
– När jag kom hem hade allt jag byggt upp under de senaste 14 åren raserats. Banklånen hade inte betalats, jag låg efter med räkningarna – allt.
Tidigare hade Anders använt alkohol. Nu både drack och knarkade han konstant – och livet gick utför igen.

Ropade till Gud
– 1997 stod jag, helt nykter, på en busshållplats i Örebro. Jag orkade inte längre, och jag hade bestämt mig för att ta livet av mig. Jag hade kollat att jag hade min bil med bensin, dammsugarslang och silvertejp vid min stuga utanför Örebro, allt som behövdes för att göra verklighet av min självmordsplan.
– Jag trodde absolut inte på Gud, men i bakhuvudet hade jag ändå en tanke att om Gud finns får man inte ta livet av sig. Så jag sa, rakt ut i luften: Jaa, du Gud - är det så att du finns så får du väl lov att bevisa det.

– Då small det till. Det var som att stå inne i en explosion, ett så starkt ljud som ett reaplan. Och så hörde jag en röst som sa: ”Räcker det?” Ingen annan runtomkring hörde något, men jag hörde det hur tydligt som helst.
Anders åkte till sommarstugan, och när han gick på bussen väste han i mungipan: Är du kvar? Då hörde han rösten igen, som sa ”Ja”.
– I stugan hade jag en lång konversation med Gud, jag började umgås med honom. Och så försökte jag tala om för folk att Gud finns och att det är lätt att få kontakt, det är bara att tro.
Men något besök i kyrkan blev det inte.
– Nej, jag kunde absolut inte tänka mig att gå till en kyrka, det var definitivt inget för mig.
Anders fortsatte att knarka, och efter ett tag hamnade han i fängelse igen. Där berättade han för medfångarna att Gud fanns.

”Slutknarkat, Anders”
Efter tre och ett halvt år fick Anders åter höra Gud tala.
– Jag kände så väl igen rösten, men den här gången sa han bara två ord: ”Slutknarkat, Anders!” I samma veva försvann allt sug efter droger. Suget var där när jag gick och lade mig på kvällen, men i samma stund som jag hörde orden försvan det.
Anders tänkte fira att han blivit av med drogbegäret genom att åka till Systembolaget och köpa sprit. Men då fick han höra rösten en gång till, som sa ”Du super inte heller”.
– Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag skulle inte knarka och inte supa. Då kunde jag ju inte heller umgås med mina kompisar eftersom vi alltid drack och knarkade ihop.
Via en kristen bekant fick Anders kontakt med Stig ”Lillebror” Fredriksson, som hade en liknande bakgrund.

– De ville få med mig till ett kristet möte. Jag spjärnade emot, men till sist gav jag med mig och följde med dem till Kristet Center Örebro.
Där frågade en kvinna om Anders hade kontakt med Jesus.
– Jag svarade att jag inte behövde det, för jag hade redan direktkontakt med Gud. Men hon förklarade att den enda vägen till Gud gick genom Jesus, och att man måste ta emot honom i sitt hjärta.
Anders började på en lärjungaskola i församlingen och under tiden där blev han både frälst, döpt och andedöpt. Något år senare bestämde han sig för att gå en bibelskola. En tid senare var han tillbaka i arbetslivet och arbetade som socionom.

– Idag är jag folkpensionär, men jag försöker samtidigt vara tillgänglig för människor och hjälpa till i församlingen i den mån jag orkar och kan. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter för att kunna hjälpa andra.


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.