Daniel trodde livet var slut

v7 artikel Daniel
Daniel flyttade från fattigdomen i Etiopien till välfärdslandet Sverige. Men livet blev bara sämre, och 19 år gammal tyckte Daniel att livet var slut. Först när han mötte Jesus fick livet en ny inriktning.

Daniel Abeje växte upp i en av Addis Abebas fattigaste stadsdelar.
– Det var en hård uppväxt, men jag trivdes ändå bra. Jag hade en bra familj som stod mig nära, hos dem kände jag mig trygg.

Via några släktingar fick Daniel möjlighet att åka till Sverige.
– Jag ville egentligen inte, men alla runt omkring mig tyckte att jag skulle åka, och tio år gammal flyttade jag till Sverige, till släktingar som jag knappast hade träffat tidigare.
Men det nya livet i välfärdslandet Sverige blev inte så bra.
– Mina släktingar ville att jag skulle uppfylla deras drömmar, och det gick inte så bra. Jag saknade min familj, och mina tankar var i Etiopien. Skolan gick dåligt, och självförtroendet sjönk.

Daniel fick ofta höra att han var dum. Ordet växte inom honom, och till sist fick han nog.
– Jag drog iväg, kunde inte vara kvar längre.
15 år gammal kom han till ett fosterhem, men livet blev inte bättre.
– Jag hatade mina släktingar. Jag var så full av ilska och bitterhet att jag började hänga med skumma människor, röka och dricka öl.

Tvångstankar, droger och kriminalitet
Den nedåtgående spiralen fortsatte.
– Jag fick tvångstankar som tvingade mig att göra konstiga saker. Det kändes som om de destruktiva tankarna tog över mitt liv. Så började jag prova droger och kriminalitet. Det kändes som om hålet i mig aldrig skulle kunna lagas.
Trots kompisar kände Daniel sig väldigt ensam.

– Allt jag ville var att bli omtyckt. Men jag mådde så dåligt av alla hårda ord jag fått höra. Jag var deprimerad och tom, arg och bitter. Mitt hjärta var som en sten, känslolöst. Jag brydde mig inte om någonting, och hatade det mesta. Jag hade relationer med tjejer för att känna närhet, men det gav mig inte det som jag längtade efter.
För fem år sedan kom Daniel för första gången till Göteborgskyrkan.

– Jag hade blivit medbjuden flera gånger och sagt nej, men till sist gav jag med mig. Så fort jag kom dit kände jag en frid. Jag kunde känna av Guds kraft, och jag upplevde att ingen dömde mig. På något sätt blev jag kär i stället så jag fortsatte att gå dit, trots att jag hade en helt annan livsstil med alkohol och kriminalitet och trots att jag tänkte att den kristna tron inte var något för mig.
19 år gammal flyttade Daniel från Göteborg till en ny fosterfamilj i Halmstad.

– Det var ett jobbigt år, jag kände mig så ensam och ville tillbaka till Göteborg och den atmosfär jag mött i Göteborgskyrkan.
Självmordstankarna malde runt i huvudet. Daniel erbjöds drogrehabilitering och terapi, men det hjälpte inte.
– Jag fick mest höra att tiden läker alla sår – men det gör den inte.

Problemen krympte ihop
En dag satt Daniel på en klippa, rökte och drack öl.
– Jag satt där i flera timmar och tittade på naturen. Jag kunde se Gud i naturen och förstå att det fanns en Gud, men jag kunde inte tro att han fanns för mig. Min plan var att först bli en god människa, för att sedan kunna ta emot Gud. Men där på klippan bröt jag ihop totalt, och jag bad: Gud, om du finns så vill jag komma till dig.

Daniel fick en skön känsla i sitt inre, men egentligen hände inte så mycket mer vid det tillfället. Vändningen kom istället sex månader senare, när Daniel kommit tillbaka till Göteborg.
– Jag gick till ett möte och mot slutet blev det lovsång och förbön. Något i mig sa att jag skulle gå fram och jag reste mig upp, men sedan var det något annat i mig som drog mig tillbaka.
– Då kom en kvinna som ville be för mig och jag kunde inte säga nej. Hon bad en lång stund, och när hon sa ”Gud är nära de som har ett krossat hjärta”, så gick orden rakt in i mitt hjärta. Något släppte, det var som om alla problem bara krympte ihop och det som varit så hårt i mitt hjärta försvann.

Daniel kom med i en grupp med kristna etiopier.
– Där tog jag emot Jesus i mitt hjärta på allvar. Det var som om jag varit smutsig, men nu fick på mig nya kläder. Jag fick möta Jesu kärlek och blev befriad från hat, bitterhet, ångest och depression. Sakta men säkert började jag förändras. Min personlighet förändrades. Jag fick kärlek till människor, och jag fick också uppleva att människor tyckte om mig. Jag började skolan igen, och fick en positiv tro på framtiden.
Trots allt nytt och fantastiskt som Daniel var med om, så lockades han ändå av sitt gamla liv.

– Jag började festa och träffa tjejer igen. Och så kunde jag inte släppa cigarettberoendet. Men jag kunde inte förstå mig själv, jag som hade blivit räddad från så mycket, varför gick jag tillbaka till mitt gamla liv? Jag ville verkligen att Jesus skulle vara nummer ett i mitt liv, men jag kämpade för mycket i egen kraft utan att be Gud om hjälp.

Bad om förlåtelse
På ett möte fick Daniel överlåta sig till Gud på nytt.
– Sedan kände jag hur den Helige Ande allt mer började leda mig genom livet. Han visade mig vad som var bra för mig, och så fort jag började ta ett steg åt fel håll kände jag hur en uppmaning på insidan om att gå rätt väg.
Daniel började gå tillbaka till alla de människor som han sårat under åren och be om förlåtelse, samtidigt som han berättade om den frid som nu fyllde honom.

– Jag gick till familjen, mina gamla lärare, vänner och bekanta, och alla blev chockade.
På ett möte i den etiopiska gruppen uppmanades alla att skriva en lista på problem som de ville bli lösta ifrån.
– Jag skrev ner tvångstankarna och cigarettberoendet, och så bad vi för problemen. Nästa dag var alla tvångstankar helt borta. Jag kände också en avsky till cigaretterna och kunde sluta tvärt.

Daniel har också fått uppleva ett helande.
– Jag hade smärta i benet efter en fotbollsskada. Men smärtan försvann direkt när vi bad för den.

Nu beskriver Daniel livet som fyllt av glädje.
– Trots att jag fortfarande har en hel del problem så är jag så glad. Det är fantastiskt.
Daniel, som snart är 23 år gammal, är full med framtidstro.
– Jag tänker mycket på mitt hemland Etiopien, men jag har också en passion för barn. Vi får se vad Gud tänker för mitt liv.

Daniel Abeje är så tacksam för den livsförvandling han varit med om.
– Tänk att Gud kunde välja mig, som ingenting var i världens ögon. Han använder mig, inte för att jag är den jag är, utan trots att jag är den jag är. Vilken kärlek och vilken nåd!


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.