Skriv ut

Sofie hade ingen livmoder - har fött tre barn

v5 artikel - Sofie artikel
Fast hon inte ville ha med Gud att göra skapade han en ny livmoder i henne och helade henne från smärta. Läkarna är helt förstummade. Efter ett bitvis svårt liv mötte Sofie Hörnqvist Jesus personligen. Nu vill hon hjälpa dem som absolut ingen bryr sig om.

Sofie växte upp i en varmt kristen familj i Umeå. Men när hon var 14 år vände hon Gud ryggen.

– Jag tyckte kristendomen var helt nonsens. Det var roligare att hänga med Ume-raggarna än att sitta i kyrkan och vänta på att folk skulle slå igen Biblarna och gå hem. Och min mamma låg ganska ofta på knäna där hemma och bad till Gud, det verkade inte heller kul, säger Sofie Hörnqvist.
Det blev raggarliv med raggarbil, myggjagare, spättor, supande och festande.

Skapade livmoder
När Sofie var 17 år hade hon ännu inte fått någon menstruation, och efter en undersökning upptäckte läkarna att hon inte hade någon livmoder. I samma veva hade pingstvännerna Lapplandsvecka i Husbondliden.
– Min mamma propsade på att jag skulle med dit. Hon sa att hon inte ville ha en vanskapt dotter. Det fanns en predikant på Lapplandsveckan som hette Birger Olsson som hon ville skulle be för mig.

Sofie hade fortfarande inte mycket till övers för kristendomen, men lät i alla fall predikanten be för henne. Hon kände inget speciellt just då, men flera år senare var det tydligt att ett mirakel hade skett.

– Ja, jag har fött tre barn, så något måste ju ha hänt. Läkarna säger att det är ett mirakel.
En annan gång hade hon besvärlig tandvärk, det var en tand som hade vuxit snett. Återigen tyckte mamma Lilly att Jesus skulle hela Sofie.
– Hon sa att hon skulle be för mig, men om jag blev frisk skulle jag lova att komma med på ett kristet möte. Och på ett ögonblick försvann värken, så jag fick ju lov att följa med.

Våldsam make
Ute i raggarsvängen blev Sofie blixtförälskad i en man och gifte sig 1972. Snart var hon gravid med sitt första barn. Kanske hade hon märkt att något var fel när det gällde hennes man, men inte velat se det. Han kunde bli våldsam och väldigt hatisk, speciellt när han hade druckit alkohol. När Sofie var gravid i åttonde månaden tog polisen in hennes man för förhör.

– Han dömdes till rättspsykiatrisk vård för mord och jag tänkte ”Det här är inte sant”.
Sofie fick stöd av sin bror och hans fru och försökte hålla modet uppe.
– Jag tänkte hela tiden att det finns dom som har det värre.
Någon gång under den här tiden sänkte sig fruktan som en mörk mantel över Sofies liv och det skulle ta många år innan hon blev fri. Men hon kunde ändå inte lämna sin man. Han avtjänade sitt straff i Växjö och hon flyttade efter.

– Jag var och besökte honom nästan varje dag och jag försäkrade läkarna om att han var bättre än han var. Efter fem år blev han utskriven på grund av mig. Varför jag gjorde det jag gjorde fattar jag inte idag. Men jag var ensam i en ny stad, jag hade ett litet barn, och jag jobbade heltid för att försörja mig. Jag behövde honom.
När Sofies man släpptes ut flyttade den lilla familjen runt lite i Sverige och hamnade i Mellansel.

– Jag har sökt och jag har trott att om jag bara får en bättre lägenhet så blir det bättre.
Det blev inte bättre. Tidigare hade mannen aldrig skadat henne eller barnen, men en dag slog det slint mer än vanligt.
– En dag blev han aggressiv när han ville få tyst på barnen. Jag gick emellan och då tog han stryptag på mig.
Sofies man hade också slagit sönder en massa saker i hemmet. En granne hörde skriken och allt oväsen och kom till undsättning.
– Grannen kom med sin hund och ringde på och sa till min man att ”nu går vi ut och går”.

Kapitulerade
Det visade sig att Sofies man också misshandlat någon annan, så strax därefter häktades han och dömdes till en månads fängelse. Samtidigt kom Sofies mamma och pappa upp från Stockholm och hälsade på.

– Jag minns att pappa satt på en pinnstol i köket. Han sa åt mig att sätta mig och sen frågade han ”När ska du kapitulera från synden och ta emot Jesus?” Jag tittade på honom och sa ”Nu”. Pappa bad för mig och jag började gråta. Jag kände en sådan befrielse för att jag till sist tagit det beslutet.

Nu började ett nytt liv. Sofie bestämde sig för att skilja sig och flytta iväg med barnen.
– Jag hade packat alla grejerna och skulle flytta till Örkelljunga. Då fick jag ett brev från min man, han skrev ”Sofie, med Jesus i familjen blir vi ett lyckligt hem”. Han hade en djup längtan.

Sofie tog honom tillbaka. Han flyttade in hos familjen i Örkelljunga och höll sig helt drog- och alkoholfri i åtta år. Men sen brakade allt ihop igen.
Det blev en tuff tid, inte minst för barnen. Deras pappa hamnade på A-lagsbänken och bodde ibland i en bil. Sofie tog hem honom emellanåt och såg till att han blev ren. Men efter en lång tid med alkohol, droger och dålig näring orkade till slut inte hans kropp längre. Men
Sofie ser ändå en ljusglimt i det hela.
– Jag vet att han tog emot Jesus de sista timmarna innan han dog.

Depression och fruktan försvann
Efter en tid bestämde sig Sofie att gå ett år på Bibelskola och det förvandlade hennes liv totalt.
– Jag var väldigt deprimerad efter min mans död och det kändes som livet nästan var slut, men nu var det som om det blev liv i allting.
Sofie fick lära sig att den kristna har fått auktoritet från Jesus att näpsa saker, som till exempel depression.

– Jag sa till depressionen att lämna mig i Jesu namn och den försvann! Det var som om jag haft en säck över mig och någon bara drog den av mig.
Också den fruktan hon haft så många år försvann.
Sofie trivdes nu bra med livet och tänkte stanna kvar i staden efter Bibelskolan, men frågade ändå Gud om hans vilja med hennes liv.

– Jag sa till Gud att jag var beredd att flytta vart som helst,gtf men inte till Örkelljunga.
Men efter en vecka ändrade hon sig och sa till Gud att det var också okej om han ville att hon skulle flytta tillbaka till Örkelljunga, men då fick han minsann säga det från scenen.
– En dag, på en lektion, säger en av lärarna till oss: ”Du kan bli sänd vart som helst. Om det är Guds vilja så ska du åka. Han kan säga att du till exempel ska flytta till...eh…Örkelljunga.” Jag bara skrek rätt ut, jag var helt tagen.

Hjälpa de utslagna
2004 flyttade Sofie tillbaka, utan lägenhet och möbler. Hon hade bara 20 flyttkartonger, men vänliga människor hjälpte till och skänkte möbler och saker och hon fick en fin liten lägenhet nära centrum. Nu njuter Sofie av att vara nära barnbarnen.
– Jag har sex barnbarn och jag älskar dem över allt på jorden.
Barnbarnet Hilma som snart är fem år kryper omkring och leker för sig själv under bordet. Det är tydligt att hon är förtjust över att bli ompysslad av mormor.
De senaste åren har Sofie arbetat mycket med de utslagna. Hela livet har det funnits en glädje och längtan att få ta hand om människor.
– Det finns människor som ingen annan vill bry sig om, människor som kanske bara ser annorlunda ut. Till mig är de välkomna och jag har märkt att på något sätt dras de till mig. Jag har hört om Jesus i hela mitt liv. Nu vill jag se honom i aktion, säger Sofie Hörnqvist.


Text & Foto: Elisabeth Landin. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.