Lenita var statslös i tio år

Lenita bild
I tio år var Lenita på flykt, utan att något land ville kännas vid henne. – När min mänskliga identitet ifrågasattes, så fick jag en identitet i Gud.

Lenita Olsson är född i Ukraina, som då tillhörde Sovjetunionen.
– Mina föräldrar var kommunister, och ingen talade om Gud. Men när mina föräldrar bråkade gömde jag mig under bordet, och så bad jag till en Gud som jag inte kände.
Som barn hade hon en speciell känsla för Sverige.

– Jag och min kompis klädde oss som svenska turister och hittade på en sorts låtsassvenska. I 13-årsåldern fick jag för mig att jag skulle bo i Sverige. Det var som om det redan då var bestämt att jag skulle till Sverige.
I april 1986 inträffade Tjernobylkatastrofen. Lenitas mamma var röntgenläkare, och förstod hur allvarlig situationen var. Hon skickade Lenita till sin mormors syster i Lettland.

– Jag var 16 år gammal och väldigt svag. Det blödde från näsan hela tiden, och när jag kom fram så sov jag mer eller mindre konstant i ett par månader.
Släktingen var kristen, och varje gång Lenita vaknade gav hon henne både mat och en Bibelberättelse.

Lettland, Norge och Sverige
I Riga fick Lenita höra den svenske missionären Carl-Gustav Severin.
– Han predikade på gatan, rakt upp och ner utan mikrofon. Hans budskap om Faderns kärlek gick rakt in i mitt hjärta, och under det mötet blev jag frälst.
Lenita utbildade sig till pharmaceut, samtidigt som hon läste engelska. Hon började också tolka till utländska företagare.
Under tiden i Riga började Gud tala till Lenita i drömmen.
– Han undervisade mig. Under åren som kom fick jag ofta uppleva hur Gud talade till mig i drömmen, han visade mig vad som skulle hända, varnade mig, förberedde mig och framför allt tröstade mig.

Lenita fick kontakt med en norsk affärsman som behövde tolkhjälp, och via honom kom hon 1989 till Norge. Efter en tid hamnade hon på Sarons dals Bibelskola, och därifrån sökte hon sig vidare till Sverige och församlingen Arkens Bibelskola.

– Jag hade inga pengar och ingen bostad, men de tog emot mig och allt löste sig. Det blev ett underbart år på Arken. Jag var mitt i en identitetskris, jag hade lämnat mina föräldrar och flyttat från land till land, utan att veta var jag hörde hemma. Här fick jag ta itu med min skadade identitet, och hitta en identitet i Gud.
En gång kom en predikant som fick ett ord från Gud till Lenita.

– Han sa bland annat att jag inte skulle tillhöra något folk och något land, och att jag inte skulle kunna resa på en lång tid. Jag förstod ingenting, men det blev precis så.

Passet var ogiltigt
Lenita hade ett lettiskt utrikespass, utfärdat av en rysk myndighet. Nu visade det sig att passet var ogiltigt, eftersom Lettland blivit självständigt och myndigheten inte fanns kvar.
– Mitt svenska visum gick ut, men jag fick inte komma tillbaka till Lettland, och inte till Ukraina, för de hade också blivit självständiga och jag hade inget pass därifrån. Inget land ville kännas vid mig.

Lenita förlorade rätten till läkarvård och social hjälp. Eftersom hon inte hade flyktingstatus fick hon inget flyktingbidrag, och fick sätta sin tillit till Gud och dem han sände i hennes väg.
– Jag vände mig uppåt. Jesus tröstade mig, och jag fick en fördjupad relation med honom.
Egentligen fick hon inte studera, och kunde inte få några betyg, men hon kom överens med läraren om att hon fick vara med på lektionerna.
Lenita fick också tolkuppdrag, bland annat tolkade hon till Tjernobylbarn på läger i Sverige. Genom det kom hon till Örkelljunga och senare till Osby.

– Många människor engagerade sig i mitt fall. Det blev namninsamlingar och skrivelser, och många artiklar i tidningarna.
1996 ställdes allt på sin spets. En kväll fick hon en kallelse att hon skulle inställa sig hos polisen morgonen efter.
– Den natten såg jag en man i min dröm, men jag förstod inte vad drömmen betydde.

Avvisning med retur
Nästa morgon greps Lenita, visiterades och sattes i en cell.
– Allt kändes hopplöst. Jag hade varit på flykt i tio år, och hade ingen kraft kvar att kämpa.
Lenita tvångsavvisades till Ukraina. Hon fick eskort av två poliser och sattes på ett plan till Kiev. Men landet ville inte ta emot henne.
– De svenska poliserna lämnade mig och gick, och jag trodde att jag skulle hamna i fängelse eftersom jag inte hade några papper. Men en officer sa åt mig att följa honom, och plötsligt stod vi vid flygplanet igen.
Den ukrainska polisen ställde ultimatum. Antingen skulle Lenita tillbaka till Sverige med vändande plan, eller skulle alla tre stanna i landet, och då väntade dryga böter eftersom ingen hade visum. Avvisningen misslyckades, och snart var Lenita tillbaka i Sverige. Ett par månader senare kom beslutet. Lenita fick stanna i Sverige av humanitära skäl.

– I tio år var jag på flykt, utan att höra hemma någonstans, och fysiskt och psykiskt sett var det oerhört jobbigt. Samtidigt var det en tid då jag verkligen fick komma Jesus nära. Det blev verkligen Jesus och jag.

Mannen från drömmen
Innan avvisningen, under tiden i cellen, ringde en man som Lenita aldrig träffat, och friade till henne. När hon kom tillbaka till Sverige ringde han igen, och nu träffades de.
– Det visade sig vara exakt den man som jag hade sett i min dröm, dagen innan polisen grep mig.
Lenita och Bengt blev ett par, gifte sig och renoverade upp ett hus. Nu har familjen utökats med sonen Johannes. Lenita har utbildat sig till sjukgymnast, och när utbildningen var klar fick hon jobb direkt – på hemmaplan.
Idag är hon medlem i Citykyrkan i Älmhult.
– Det är en internationell församling med flera medlemmar från Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Jag känner att jag har en uppgift här.

– Genom åren har jag fått uppleva så mycket övernaturlig hjälp. Gud har gett mig mat och kläder, varnat mig och framför allt tröstat mig på ett övernaturligt sätt. Oavsett var jag befinner mig, om omvärlden känns vid mig eller inte, så vet jag att Gud är min far och att jag alltid får vara hans barn, säger Lenita Olsson.

Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen inblick

I tio år var Lenita på flykt, utan att något land ville kännas vid henne. – När min mänskliga identitet ifrågasattes, så fick jag en identitet i Gud. 
 
 
Lenita Olsson är född i Ukraina, som då tillhörde Sovjetunionen.
– Mina föräldrar var kommunister, och ingen talade om Gud. Men när mina föräldrar bråkade gömde jag mig under bordet, och så bad jag till en Gud som jag inte kände.
Som barn hade hon en speciell känsla för Sverige.
 
– Jag och min kompis klädde oss som svenska turister och hittade på en sorts låtsassvenska.  I 13-årsåldern fick jag för mig att jag skulle bo i Sverige. Det var som om det redan då var bestämt att jag skulle till Sverige.
I april 1986 inträffade Tjernobylkatastrofen. Lenitas mamma var röntgenläkare, och förstod hur allvarlig situationen var. Hon skickade Lenita till sin mormors syster i Lettland.
 
– Jag var 16 år gammal och väldigt svag. Det blödde från näsan hela tiden, och när jag kom fram så sov jag mer eller mindre konstant i ett par månader.
Släktingen var kristen, och varje gång Lenita vaknade gav hon henne både mat och en Bibelberättelse.
 
Lettland, Norge och Sverige
I Riga fick Lenita höra den svenske missionären Carl-Gustav Severin.
– Han predikade på gatan, rakt upp och ner utan mikrofon. Hans budskap om Faderns kärlek gick rakt in i mitt hjärta, och under det mötet blev jag frälst.
Lenita utbildade sig till pharmaceut, samtidigt som hon läste engelska. Hon började också tolka till utländska företagare.
Under tiden i Riga började Gud tala till Lenita i drömmen.
– Han undervisade mig. Under åren som kom fick jag ofta uppleva hur Gud talade till mig i drömmen, han visade mig vad som skulle hända, varnade mig, förberedde mig och framför allt tröstade mig.
 
Lenita fick kontakt med en norsk affärsman som behövde tolkhjälp, och via honom kom hon 1989 till Norge. Efter en tid hamnade hon på Sarons dals Bibelskola, och därifrån sökte hon sig vidare till Sverige och församlingen Arkens Bibelskola.
 
– Jag hade inga pengar och ingen bostad, men de tog emot mig och allt löste sig. Det blev ett underbart år på Arken. Jag var mitt i en identitetskris, jag hade lämnat mina föräldrar och flyttat från land till land, utan att veta var jag hörde hemma. Här fick jag ta itu med min skadade identitet, och hitta en identitet i Gud.
En gång kom en predikant som fick ett ord från Gud till Lenita.
 
– Han sa bland annat att jag inte skulle tillhöra något folk och något land, och att jag inte skulle kunna resa på en lång tid. Jag förstod ingenting, men det blev precis så.
 
Passet var ogiltigt
Lenita hade ett lettiskt utrikespass, utfärdat av en rysk myndighet. Nu visade det sig att passet var ogiltigt, eftersom Lettland blivit självständigt och myndigheten inte fanns kvar.
– Mitt svenska visum gick ut, men jag fick inte komma tillbaka till Lettland, och inte till Ukraina, för de hade också blivit självständiga och jag hade inget pass därifrån. Inget land ville kännas vid mig.
 
Lenita förlorade rätten till läkarvård och social hjälp. Eftersom hon inte hade flyktingstatus fick hon inget flyktingbidrag, och fick sätta sin tillit till Gud och dem han sände i hennes väg.
– Jag vände mig uppåt. Jesus tröstade mig, och jag fick en fördjupad relation med honom.
Egentligen fick hon inte studera, och kunde inte få några betyg, men hon kom överens med läraren om att hon fick vara med på lektionerna.
Lenita fick också tolkuppdrag, bland annat tolkade hon till Tjernobylbarn på läger i Sverige. Genom det kom hon till Örkelljunga och senare till Osby.
 
– Många människor engagerade sig i mitt fall. Det blev namninsamlingar och skrivelser, och många artiklar i tidningarna.
1996 ställdes allt på sin spets. En kväll fick hon en kallelse att hon skulle inställa sig hos polisen morgonen efter.
– Den natten såg jag en man i min dröm, men jag förstod inte vad drömmen betydde.
 
Avvisning med retur
Nästa morgon greps Lenita, visiterades och sattes i en cell.
– Allt kändes hopplöst. Jag hade varit på flykt i tio år, och hade ingen kraft kvar att kämpa. 
Lenita tvångsavvisades till Ukraina. Hon fick eskort av två poliser och sattes på ett plan till Kiev. Men landet ville inte ta emot henne.
– De svenska poliserna lämnade mig och gick, och jag trodde att jag skulle hamna i fängelse eftersom jag inte hade några papper. Men en officer sa åt mig att följa honom, och plötsligt stod vi vid flygplanet igen.
Den ukrainska polisen ställde ultimatum. Antingen skulle Lenita tillbaka till Sverige med vändande plan, eller skulle alla tre stanna i landet, och då väntade dryga böter eftersom ingen hade visum. Avvisningen misslyckades, och snart var Lenita tillbaka i Sverige. Ett par månader senare kom beslutet. Lenita fick stanna i Sverige av humanitära skäl.
 
– I tio år var jag på flykt, utan att höra hemma någonstans, och fysiskt och psykiskt sett var det oerhört jobbigt. Samtidigt var det en tid då jag verkligen fick komma Jesus nära. Det blev verkligen Jesus och jag.
 
Mannen från drömmen
Innan avvisningen, under tiden i cellen, ringde en man som Lenita aldrig träffat, och friade till henne. När hon kom tillbaka till Sverige ringde han igen, och nu träffades de.
– Det visade sig vara exakt den man som jag hade sett i min dröm, dagen innan polisen grep mig. 
Lenita och Bengt blev ett par, gifte sig och renoverade upp ett hus. Nu har familjen utökats med sonen Johannes. Lenita har utbildat sig till sjukgymnast, och när utbildningen var klar fick hon jobb direkt – på hemmaplan.
Idag är hon medlem i Citykyrkan i Älmhult.
– Det är en internationell församling med flera medlemmar från Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Jag känner att jag har en uppgift här.
 
– Genom åren har jag fått uppleva så mycket övernaturlig hjälp. Gud har gett mig mat och kläder, varnat mig och framför allt tröstat mig på ett övernaturligt sätt. Oavsett var jag befinner mig, om omvärlden känns vid mig eller inte, så vet jag att Gud är min far och att jag alltid får vara hans barn, säger Lenita Olsson.

Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.