Mobbningsoffret ser sig själv med nya ögon

Jan-Erik640
Under uppväxten präglades Jan-Erik Alfredsson av omvärldens nedsättande omdömen. Som hackkyckling och mobbningsoffer fick han djupa sår på insidan.

 

Känslor av övergivenhet och utanförskap följde honom ut i livet. Han hade arbete och familj och till det yttre såg allt ut att fungera, men under ytan kände han sig värdelös och utan självförtroende. Då mötte han Guds kärlek och livet fick ett annat värde.
Jan-Erik Alfredsson jobbar som vaktmästare och allt-i-allo i församlingen Arken i Kungsängen. Han rör sig med en självklar auktoritet och har ett vänligt och uppskattande ord till alla han möter. Men när han berättar om sitt liv fram tills han var nästan 50 år blottas helt andra interiörer. Fast såren nu är läkta går det att ana smärtan som finns bakom orden när han berättar om sin uppväxt. Orden kommer eftertänksamt och dröjande, när Jan-Erik börjar berätta om sitt ”tidigare” liv.
– Jag brukar säga att jag är född och uppvuxen på mentalsjukhus. Mina föräldrar var vårdare, flyttade mycket, en tid drev de ett eget vårdhem och vi bodde i tjänstebostad. Som barn umgicks ofta med patienterna, udda och skadade människor, som bar på djupa sår. Det hände då och då att någon patient vi lärt känna bara var borta. Sedan fick vi höra att någon hade hängt sig, en annan kastat sig framför tåget.

 

Skolåren en katastrof
Den uppväxtmiljön var inte den bästa och inte blev det bättre av att Jan-Erik besvärades av ett omfattande eksem, var dyslektiker och lite långsam av sig. På den tiden kände man inte till den diagnosen. Jan-Erik kom därför att betraktas som närmast förståndshandikappad, eftersom han inte hängde med så bra. De mobbande orden trängde in som hullingar och vållade djupa sår i den känsliga pojksjälen.
– Skolåren var en katastrof, jag mobbades kontinuerligt och fick en identitet som mobbningsoffer. ”Pesten”, ”snigeln”, ”idiot” och ”dum i huvudet” var några av de öknamn jag fick. Inte konstigt att jag tidigt kände övergivenhet och utanförskap.
När Jan-Erik var 16 kastades han ut ur hemmet, med beskedet att han nu var stor nog att klara sig själv. Han kom tidigt ut på sjön och där fanns det mycket alkohol med i bilden. Han var på väg att bli alkoholist och kanske självmordsoffer när han var med om en märklig upplevelse.

Mötte Jesus
– Jag blev kompis med en kille som hade en pappa som var predikant. När jag var hemma hos min kompis, sa hans pappa till mig: Du behöver bli frälst!. På den tiden tyckte jag pingstvänner var konstiga, men jag gjorde som han sa, böjde knä och bad frälsningsbönen efter honom. Sedan citerade han ett bibelord och sa att jag nu var frälst.
Det var inga dramatiska känslor med i bilden men Jan-Erik fick ändå en ny inriktning i sitt liv. Han slutade supa, fick kristna vänner och gick på folkhögskola. På ett alkoholisthem med kristen profil, där han jobbade tillfälligt, träffade han sin blivande fru.
– Till det yttre hade jag en ordnad tillvaro med familj, jobb och församlingsgemenskap. Men inom mig fanns hela tiden ett svart hål av besvikelser, smärta och sorg. Jag var inte den som visade mina känslor utan jag stoppade undan dem långt ner i det undermedvetna. Genom att vara hjälpsam och tillmötesgående försökte jag vinna uppskattning och människovärde. Men jag blev mest utnyttjad, så länge jag kunde vara till nytta var jag bra att ha. Sedan kände jag mig lika förskjuten och värdelös igen.

Grät efter 50 år
Ett nytt kapitel i Jan-Eriks liv inleddes då hans fru tillsammans med en väninna åkte till Arkens helandedagar. När Jan-Eriks fru kom hem försökte hon övertyga sin man om att beställa tid för själavårdssamtal. Jan-Erik tyckte bara det lät pinsamt, men gick med på det för husfridens skull.
– När jag kom till Arken upplevde jag genast den gudsnärvaro och kärlek som fanns där. Under samtalen började jag gråta och det hade jag aldrig kunnat göra förut, fast jag var närmare 50 år. Jag bestämde mig genast för att gå upprättelselinjen och sedan gick jag ytterligare tre år på bibelskolan. De åren grät jag mig igenom, för jag hade så mycket att ta igen! Äntligen blev jag medveten om att jag är värdefull, att Gud är kärlek och att han älskar även mig. Bibelundervisningen jag fick gav mig en bild av att jag var helt omsluten av Guds kärlek och att den kärleken också var utgjuten i mig genom den helige Ande. Hur mycket mer älskad kan man bli?

Ny identitet
Men de negativa tankarna och minnena fanns kvar inom Jan-Erik och han tänkte fortfarande illa om sig själv. Men då kom genombrottet.
– Det var som om Gud sa till mig: Vill du tro på allt skit som sagts om dig, eller vill du tro på det jag säger i mitt ord? Då kunde jag förlåta dem som gjort mig illa, be andra om förlåtelse, och viktigast av allt, förlåta mig själv. Nu fick jag ett nytt sätt att se på mig själv och när de gamla självanklagelserna kom över mig kunde jag säga: Det där är lögn, det har jag lämnat till Gud.
Det har varit en lång process, men idag är allt förändrat. Jan-Erik har till och med börjat predika, han som var livrädd att stå framför folk och tala.
– Att få predika för andra är det mest fantastiska jag varit med om. När jag började tala om det Gud gjort för mig upplevde jag att Gud själv var där och mötte med människor. Och jag är inget unikt fall, det här är något Gud vill att alla ska få vara med om. Varje år på Arken ser jag med egna ögon att det inte finns några hopplösa fall. Många kommer hit nedstämda och tyngda av bördor. Men efter bibelskolan går de härifrån som nya människor, fyllda med Guds kraft. Jag är så glad att jag får vara en del i detta!

Text & Foto: Börje Norlén. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.