Skriv ut

Sadiqs familj flydde Afghanistans talibaner

– Till min lycka var en av mina bästa kamrater nattvakt i fängelset. Vi planerade en gemensam flykt. En sen kväll öppnade han celldörren och tillsammans flydde vi till Kabul. Där skildes våra vägar. Jag fortsatte omedelbart till Iran. Vart min kompis tog vägen har jag tyvärr ingen aning om. 
Sadiq Nassiri växte upp i staden Ghazni i Afghanistan, cirka sju timmars bilkörning på krokiga vägar från huvudstaden Kabul.
Han var äldst av fem syskon. Familjen var shiamuslimer och varje fredag gick de till moskén. Han upplevde moskébesöken som ganska meningslösa och tråkiga så ofta smet han ut.
 
Sadiqs barndom var ljus men annars betecknar han sin uppväxt som problemfylld. 
Han fick bara gå i skolan i tre år eftersom hans föräldrar behövde hjälp i de vardagliga sysslorna i hemmet.
– När talibanerna tog makten kände vi som familj oss hotad eftersom vi var hazarer och talibanerna var pashtuner. Hazarerna har under århundraden varit den mindre och av pashtunerna den förtryckta folkgruppen i Afghanistan. Hela vår familj gick därför i exil till Iran.
Sadiq jobbade som snickare och murare i Iran. Han reste från stad till stad på jobb. Eftersom han inte hade något pass eller uppehållstillstånd levde han under ständigt hot om att bli hemskickad. 
När de iranska myndigheterna efter några år kom honom hack i häl flydde han vidare till Azerbajdjan och huvudstaden Baku. Där kom han för första gången i kontakt med kristna. 
 
Jansson eller Johnsson
Eftersom han var totalt okunnig om kristen tro och om att det fanns olika riktningar inom kristendomen, tog han aldrig reda på i vilken typ av församling han hamnat. 
Han gick dock regelbundet till kyrkan på söndagarna och kom också att vara med i en alphakurs, som en svensk missionär med det troliga namnet Jansson eller Johnsson hade i sitt hem. Sadiq har idag ingen aning om var denne svenske missionär finns, men han skulle gärna vilja möta honom igen. 
Sadiq hade hoppats på uppehållstillstånd i Azerbajdjan, men det var omöjligt för honom att få det. Så efter cirka 2,5 år återvände han till Iran. 
Även där var det omöjligt med uppehållstillstånd, och när han fick höra att talibanerna förlorat makten i hemlandet hoppades han på en ny framtid i Afghanistan. 
– Jag flyttade till Bamian, en stad på 2500 meters höjd, i centrala delarna av Afghanistan. Tillsammans med en kamrat startade jag en telebutik dit människor kunde komma och ringa. 
Många ringde sina barn och släktingar över hela världen. Det fanns ingen telefon tidigare i staden vilket gjorde att vår butik blev väldigt populär och vi tjänade bra med pengar. Vi öppnade också ett Forex växlingskontor.
 
Jättestatyer av Buddha
Eftersom Bamian blivit svårt bombat och värdefulla historiska och antika monument blivit raserade av talibanerna – bland annat två jättestatyer av Buddha – kom en amerikansk organisation med uppdraget att hjälpa till med återuppbyggnaden.
De var åtta, nio personer med olika specialområden. De hjälpte till med att återställa universitetet och bibliotek. Andra jobbade med infrastrukturen i staden.
Dessa gudstjänstbesök blev både min lycka och min olycka.
– Amerikanerna behövde ofta ringa hemlandet och även växla dollar till den lokala valutan vilket gjorde att jag blev väl bekant med dem. Jag fungerade också ofta som deras lokala guide. 
– En av kvinnorna i gruppen hette Cecilia. Hon startade en engelskakurs som jag anmälde mig till. Hon var också kristen, så hon inbjöd mig till de Gudstjänster de hade på hotellet varje söndag. Dessa gudstjänstbesök blev både min lycka och min olycka. 
 
Husrannsakan i butiken
De muslimska vakterna på hotellet blev misstänksamma eftersom Sadiq kom till amerikanernas gudstjänst varje söndag. De såg honom tillbedja Jesus tillsammans med amerikanerna. 
– Det blev för mycket för vakterna. De anmälde mitt religiösa avfall till de lokala myndigheterna. Det blev husrannsakan i telebutiken där jag också bodde. Där fann de min Bibel som jag fått av amerikanerna. Det var tillräcklig anledning för dem att häkta mig och sätta mig i fängelse. Där blev jag kvar i cirka en månad.
– Till min lycka var en av mina bästa kamrater nattvakt i fängelset. Vi planerade en gemensam flykt. En sen kväll öppnade han celldörren och tillsammans flydde vi till Kabul. Där skildes våra vägar. Jag fortsatte omedelbart till Iran. Vart min kompis tog vägen har jag tyvärr ingen aning om.
 
6000 dollar
Sadiq hade fått ihop så mycket pengar på telebutiken och växlingskontoret att han i Iran kunde betala flyktingsmugglarna de drygt 6000 dollar de krävde för att hjälpa honom till Europa.
Efter en strapatsrik vandring över bergen från Iran till Turkiet gick de på en minibuss som skulle ta dem till Grekland. Den var avsedd för 18 personer, men 50 man blev inpackade. 
De satt tätt hopkrupna för att få plats, och det var omöjligt att röra på armar eller ben. Om någon försökte blev han slagen i huvudet med ett basebollträ av vakterna. Det var en förfärlig resa. Flera var svårt skadade när de gick av bussen.
– Först när vi kom till Grekland fick jag veta att jag skulle smugglas vidare till Sverige. Jag hamnade på en förläggning i Ånge. Där fick jag en engelsk Bibel av en kvinna. Men eftersom jag mådde psykiskt dåligt hade jag svårt att tillgodogöra mig det jag läste. 
– När jag flyttat till Skåne fick jag kontakt med andra afghaner som blivit kristna. De såg att jag inte mådde bra. De tog mig därför med till sin kyrka – Göinge-kyrkan New Life i Hässleholm.
 
Bad frälsningsbön
– Där upplevde jag något märkligt. När jag bad med i frälsningsbönen var det som om en ström gick igenom mig. Samma kraft jag upplevde i församlingen i Baku eller tillsammans med amerikanerna på hotellet i Bamian, upplevde jag nu igen. Oron försvann, glädjen och friheten återkom. Det förnyade mötet med Jesus blev en vändpunkt i mitt liv.
Efter fyra års väntan har nu Sadiq fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Han är gift med Pamela och tillsammans har de sonen Samin. En skön junikväll i år lät de båda döpa sig till Kristus, omgivna av många nya vänner.
– Det jag nu längtar efter är att jag skall få ett fast arbete, så att jag får ordning på min och familjens ekonomi. Jag tycker om att mura och bygga hus, säger den nysvenske och nyfrälste Sadiq Nassiri.

Text & Foto: Tomas Ander. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.