Skriv ut

Talibanerna värvade Hadi till självmordsbombare

Hadi Josufi ger ett moget och tryggt intryck. Bara 21 år gammal har han gått igenom saker som de flesta människor i västvärlden aldrig kommer i närheten av. 
Hadi föddes i en by åtta timmars bilresa från Afghanistans huvudstad Kabul. I tidiga år blev hans mamma sjuk och pappan gifte sig med ytterligare en kvinna. När Hadi var sju år dog hans mamma. 
Hans två äldre systrar gifte sig ganska snart men han och hans lillebror blev kvar i familjen. Styvmamman var inte intresserad av Hadi och hans bror och det blev mycket konflikter. En till två gånger i veckan fick de stryk av sin far.
Pappan valde att låta Hadi vara hemma på dagarna och jobba åt styvmodern istället för att sätta honom i skolan. Först vid tolv års ålder fick han börja i första klass. Det gick bra för honom så andra året blev han uppflyttad till femte klass. Det är all skolutbildning han har fått.
 
Svårt misshandlad
Familjen flyttade till Kabul och Hadi började en kvällskurs i engelska. Där träffade han en flicka och tycke uppstod. När pappan såg att de två gick och pratade med varandra på gatan blev han ursinnig, han misshandlade honom svårt, förbjöd honom att vidare ha kontakt med flickan och kastade ut honom ur hemmet. 
Hadi har fortfarande ett tydligt ärr på läppen efter den misshandeln.
– Det blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag sov på gatan den natten och tidigt nästa morgon tog jag bussen till Peshawar i Pakistan. Där fick jag jobb på en mattfabrik. 
 
I Peshawar blev han vittne till det omfattande barnarbete som pågår. Han såg fem- till sexåringar knyta mattor under slavliknande förhållanden från klockan fyra på morgonen fram till sena kvällen.
Tusentals av barnen var hämtade från Afghanistan med föräldrarnas tillåtelse. Men föräldrarna var lurade. 
De hade fått information av fabriksägarna att barnen skulle behandlas väl och jobba max åtta timmar per dygn. Men i verkligheten jobbade de mer än det dubbla. För barnens arbete fick föräldrarna motsvarande 200 svenska kronor i månaden
 
”Ädla självmordsbombare”
– Efter en vecka i Peshawar hörde jag talas om en moské med en mulla som tog sig an föräldralösa barn och ungdomar. Jag gick dit. Där var barn och ungdomar från många olika länder, som Indien, Tjetjenien och Afghanistan. Jag började att dagligen gå dit för att lyssna på undervisningen och studerade koranen. Moskén blev som ett hem för mig. 
Mullans undervisning var mycket hatisk mot amerikaner. Han uppmuntrade ungdomarna att döda amerikaner och samarbeta med talibanerna. Han berättade att självmordsbombarna gjorde ädla insatser, att de gick direkt till Muhammed i Himlen vid sin död.
– En dag tog två av kamraterna i moskén ett varmt avsked av oss andra och försvann tillsammans med två talibaner. Vi såg dem aldrig mer…
– Några dagar senare kom två män och ville att jag och en kompis skulle följa med dem. 
 
Jag frågade mullan vad han tyckte, och han uppmuntrade mig att följa med. Vi åkte till ett hus där männen informerade oss om minor och bomber. Naiv som jag var trodde jag att jag skulle få utbildning i hur man desarmerar landminor, eftersom det är ett stort problem i Afghanistan. De ville också lära oss att köra bil. Innan vi åkte tillbaka på kvällen gick jag runt i huset. Några landminor såg jag inte men däremot kablar och annan utrustning för tillverkning av bomber.
Någon dag senare blev Hadi avsläppt vid fabriken av de två männen. En säkerhetsvakt såg med vilka han kom. Vakten tog honom avsides och berättade att männen samarbetade med talibanerna och att de skulle tvinga honom att bli självmordsbombare. Han uppmanade därför Hadi att omedelbart lämna Peshawar. På morgonen nästa dag återvände Hadi till Kabul.
 
Tvingas fly igen
Väl hemma var pappan bortrest och styvmamman vägrade prata med honom. Efter några dagar träffade han en affärsman i kvarteret. Han sa att två talibaner varit och frågat efter honom. Men han hade sagt att han inget visste om Hadi.
– Jag blev jätterädd och gick till polisen för att få hjälp. Där skrattade de bara åt mig. 
Ett par dagar senare hade talibanerna varit och frågat efter honom igen. Då beslöt sig Hadi för att lämna Afghanistan. Utan att säga något flydde han till Iran. I Teheran fick han jobb på en syfabrik. Det var dåligt betalt men han hade i alla fall så mycket att han kunde äta sig mätt. Han jobbade där i elva månader. 
 
Eftersom han inte hade något uppehållstillstånd kunde han när som helst bli fängslad och hemskickad. Han fick kontakt med en man som kunde hjälpa honom till Europa. Men när han visade hur mycket pengar han hade, skrattade mannen och skakade på huvudet. 
En av hans äldre systrar hade flera år tidigare flyttat med sin man till Iran. Hon ställde upp med de pengar flyktingsmugglaren krävde.
 
Låg döda på stigarna
Det tog åtta nätter att gå över bergen mellan Iran och Turkiet. På dagarna sov de i gömslen. 
– Jag såg många människor ligga döda på bergsstigarna. Människor som trampat på landminor eller blivit skjutna av flyktingsmugglarna för att de inte orkade hålla takten.  
Efter en lång resa på lastbilsflak, gömd på båtar och i bilar, blev han en tidig morgon avsläppt vid en järnvägsstation. 
Han befann sig i Köpenhamn och fick en tågbiljett på vilken det stod Malmö. Han tog första bästa tåget över sundet, gick omkring på Malmös gator och sökte efter en polisstation. Då fick han se en kille som såg ut som en afghan. 
Mycket riktigt. Killen var på väg till skolan, men han hjälpte Hadi att komma i kontakt med polisen. Han hamnade på ungdomsboendet Kirseberg i Malmö.
 
Vid en konsert i Malmö träffar han en afghan vid namn Ismael som ger honom en Bibeln på persiska och talar med honom om Jesus. Hadi börjar läsa Bibeln i smyg. 
Han blir förflyttad till Lessebo i Småland där han bor under nio månader och läser svenska, utan någon kontakt med kristna. När Hadi fyllt 18 flyttar han till en afghansk vän i Hässleholm. Det visar sig att vännen blivit kristen i Sverige. 
Där får Hadi se Jesusfilmen och de läser Bibeln tillsammans. Han får kontakt med Göingekyrkan New Life och det alpha-arbete församlingen bedriver med afghanska unga män.
 
Älskar Jesus och Sverige
Pastor Daniel Oscarsson får leda Hadi till frälsning och beslut om dop i vatten. 
– Jag hade det mörkt och svårt i Afghanistan, men nu har jag genom tron på Jesus Kristus fått in ljuset i mitt liv. Jag känner frid och lugn och jag vet att Jesus alltid är med mig. 
Hadi är övertygad om att han fick komma till Sverige bara för att han skulle få möta Jesus.
– Jag kommer att fortsätta att tro på Jesus, vad som än händer. Nu älskar jag både Jesus och Sverige.

Text & Foto: Tomas Ander. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.