Skriv ut

Helén blev frisk från hjärnblödning

2015 v45 livs stor
Helén Olsson drabbades av hjärnblödning för två år sedan. Hon kunde inte gå utan rollator och led av hjärntrötthet. Men när hon fick förbön i Citykyrkan i Älmhult i januari förra året började ett helande som fullbordades i maj samma år.
I dag är hon tillbaka i arbetslivet som diakoniassistent.

Helén Olsson och hennes man Anders flyttade till Strömsnäsbruk i Småland för nio år sedan där hon arbetade med barn och ungdomar i Svenska kyrkan.
– Ofta blev det många och sena kvällar och jag började fundera på om inte det var dags att lägga jobbet som ungdomsledare bakom mig för gott. Jag blev erbjuden ett jobb på en annan plats. Efter övervägande och mycket bön tillsammans med maken, beslutade vi oss för att flytta.

Fick hjärnblödning
Men det nya arbetet gjorde inte saken bättre. Det blev två tuffa år som slutade med att Helén en dag fick hjärnblödning när hon befann sig på sitt arbete. Ambulans förde henne till Ljungby lasarett där man konstaterade två blödningar i vänster lillhjärna. Sedan blev det vidare färd till Lund eftersom man inte visste om det skulle bli fler.
– Under vistelsen på sjukhuset undrade jag hur det skulle bli. Skulle jag dö? Jag var under övervakning de närmaste dygnen, men läget lugnade sig och jag återvände till Ljungby lasarett där jag var kvar en vecka. Där upptäckte jag att jag inte kunde gå som vanligt. Det var en sådan chock. Jag mådde också illa och kunde inte äta något. För att inte tala om hjärntröttheten som innebar att jag inte orkade med ljud och jag längtade bara efter att få åka hem där det var tyst.

Kämpade med rehab-träning
Sjukgymnasten tyckte hon skulle träna att gå med rullator, men det var så jobbigt att hon endast klarade några få meter. Sedan mådde Helén illa och ville till sängen igen, minns hon. När hon kom hem ordnade arbetsterapeuten redskap för att livet skulle bli enklare.
Helén besökte rehabkliniken i Växjö flera gånger i veckan under en tid för att öva upp sig. Där fick hon på nära håll träffa många som genomgått samma sak och inte blivit friska, bara möjligtvis bättre.
– Frågorna var många. Skulle arbetslivet sluta så här snöpligt? Det värsta var tystnaden från de personer som hade varit så nära innan, berättar Helén.

Många bad
I Strömsnäsbruk drog man igång en bönekedja. Vänner och släktingar runt om i Sverige och på andra sidan jorden bad om ett helande för Helén.
– Men allt kändes svart för mig och min man. Jag visste att Gud kunde hela, men det finns ju många som inte blir helade. Varför skulle just jag få uppleva ett under? tänkte jag. Visst har jag sett många bli helade under livets gång, men det är svårare när det gäller en själv.
– Bara några veckor efter insjuknandet kändes allt hopplöst. Jag orkade inte be eller läsa Bibeln. Jag bara ropade till Gud: ”Låt mig få se ett litet ljus eller en uppmuntran”. Den natten fick jag en stark övertygelse om att vi skulle flytta tillbaka till vårt hus i Strömsnäsbruk som inte blivit sålt. Anders vaknade också och jag berättade om min upplevelse. ”Märkligt”, sa han, ”för jag har gjort samma upplevelse.” Den natten tändes ett hopp.
Vännerna fortsatte att be för Helén. Men hon tyckte det var jobbigt att gå till kyrkan. Hon och Anders hade följt mötena med danske predikanten Jens Garnfeldt under hösten på Kanal 10 och även besökt Citykyrkans möten i Älmhult, som hade berört dem djupt. Hos båda växte hoppet om helande.
– Jag hade svårt att gå utan rollator, berättar Helén. Men jag stödde mig på Anders när vi skulle gå in på mötena. Jag var framme för förbön fler gånger och blev bättre varje gång. Jag fylldes av en enorm glädje.

Ett helande började
Besöken på rehab i Växjö fortsatte och Helén tränade mycket samtidigt som hon fortsatte söka Gud. I slutet av januari undrade doktorn var hon hade gjort av sin rollator.
– Jag behöver den inte längre, svarade jag.
Under den närmaste tiden upptäckte hon bibelord om att Gud gör under på alla områden. Nu förstod hon att hon var mitt inne i en helandeprocess, berättar Helén.
– Efter ett par månader började jag köra bil igen och efter ytterligare två månader släppte all hjärntrötthet. Nu var jag tvungen att testa om det verkligen hade hänt ett under, så jag målade om vindskivorna på huset och klättrade på stege för att se om jag hade återfått min balans. Det hade jag. Vilken lycka!
Mitt läkarteam har uttryckt att ”hela läkningsprocessen har gått över förväntan”. Det är ett Guds mirakel, säger hon.

Kan jobba igen
Alla som var nära såg att ett under hade skett, berättar hon. Nu var det dags att tänka på att börja jobba igen. Helén fick möjlighet att arbetsträna på sin gamla arbetsplats i Svenska kyrkan. Efter ytterligare ett halvår flyttade Helén och Anders tillbaka till sitt gamla hus och det kändes verkligen som att komma hem, säger hon.
I församlingen i Svenska kyrkan hade man fått ett arv som var öronmärkt till diakoni. Helén fick en tjänst som diakoniassistent och jobbar sedan dess med det som var hennes dröm.
– Tänk att det ur förtvivlan kom denna möjlighet, säger hon. Jag känner mig visserligen lite skör och orkar inte med samma tempo som tidigare, men att stressa fram i livet är inget att stå efter. Nu har jag tid för eftertanke och att lyssna in både Gud och människor.

Angelica Victorin  Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.