Skriv ut

Soheilas tehus firar fem år

2015 v41 livsberättelse
Ett tehus är ursprungligen en traditionell mötesplats för männen i Mellanöstern. Soheila Fors valde för fem år sedan att använda symbolen och grunda ett tehus för kvinnor, en mötesplats för nyanlända i Sverige. I helgen som gick firade tehusen Khatoon femårsjubileum på flera platser i landet.

Ett tehus är ursprungligen en traditionell mötesplats för männen i Mellanöstern. Soheila Fors valde för fem år sedan att använda symbolen och grunda ett tehus för kvinnor, en mötesplats för nyanlända i Sverige.
I helgen som gick firade tehusen Khatoon femårsjubileum på flera platser i landet.

Lördagens festligheter innebar öppet hus, sång, tal, försäljning och tårta för alla som kikade förbi. Det blev ett firande av de fem år som tehusen existerat och utbildat nyanlända kvinnor i sömnad, det svenska språket och hur det svenska samhället fungerar. Framför allt annat har det varit en plats för kvinnor att mötas på.
– Jag brukar säga att en revolution kan börja över en kopp te, säger Soheila Fors, tehusens grundare, och småler. Hon sitter bekvämt tillbakalutad i en röd fåtölj, bakom henne tronar en stor tavla av en övervakande ängel.
– När jag kom till Sverige var jag inlåst och det land av frihet jag läst om som tonåring blev inte min verklighet.

Vägen till Sverige
Soheilas bakgrund är lika brokig som hennes öde idag är självklart. Hon växte upp i en adelssläkt, där mamman höll fast vid traditionerna och planerade dotterns framtid. I planen ingick ett tidigt giftermål med hennes kusin som femtonåring. Pappan däremot uppmuntrade sin dotter till självständighet och läste för henne om den orädda Pippi Långstrump som bodde i ett land fjärran ifrån det ökenlandskap hon själv växte upp i.
Soheila visade tidigt upp en kavat inställning till omvärlden. Hon förstod inte varför hon inte hade samma rättigheter som sina bröder eller varför hon inte fick simma eller cykla.
– Jag ser att min pappa gillade demokrati och mänskliga rättigheter, han uppfostrade mig till att inte bli som alla andra flickor, säger en märkbart stolt Soheila och stryker svarta stora lockar från ansiktet.
Hennes pappa kom att bli ett viktigt stöd då resterande familjemedlemmar inte accepterade hennes val i livet.

Ett fängelse
Inte kunde hon ana att hon en dag skulle befinna sig i barndomshjältinnas land och att hon dessutom skulle komma att arbeta med att ge kvinnor en möjlighet till ett socialt forum, en sysselsättning och bidra till deras introduktion i det svenska samhället.
Men den första anblicken, när hon anlände 1994, några år efter sin dåvarande man, var inte alls så som hon läst om i sina böcker om Sverige. Det var mycket hon saknade när hon kom hit, det fria landet hon läst om blev ett fängelse.
– Jag var ensam och isolerad, jag blev misshandlad och därefter deprimerad. Läkaren ordinerade medicin och det resulterade i en kraftig nedgång av min psykiska hälsa, berättar Soheila och fastslår att isolering gör en sjuk i själen.

Resa på recept
Hon berättar att hon fick en resa till hemlandet utskriven på recept av socialen, men att det hon egentligen saknade var livet utanför hemmets väggar, relationer och en väg in i det samhälle hon hade anlänt till.
Under hemresan kom hennes liv att blir förändrat genom en upplevelse av Jesus.
– Jag sa till Gud: Ta mig hem, för jag vill inte leva längre. Och då fick jag en otrolig syn. Jag fick se ett ljussken och en man som satt i sovrummet. När jag frågade vem han var, svarade han ”Jesus”.
– Tänk att han valde mig, som var muslim, som var svag och sjuk, som befann mig i ett land där den som har en Bibel hamnar i fängelse. Men inget kan hindra Jesus. Han hade kärlek till mig.

Ny på insidan
Soheila beskriver att den Gudskärleken gjorde henne helt ny på insidan. Händelsen kom därefter att förändra hennes relation till alla andra människor runtom, när hon så småningom återvände till Sverige.
– Medicinering kan inte lösa strukturella sociala och politiska problem, säger en medveten Soheila och påvisar en glimt av den inre styrka hon bär.
Soheila har alltid hatat religion – det gör hon fortfarande. Men hon älskar relation. Och det är så hon ser på sin tro.
– Jag lärde känna Jesus, och jag insåg att han var kärlek. Han är relation och inte religion. Min tro är enkel, den kommer från hjärtat. Jag får vara Guds barn och jag får gå till honom med alla mina brister. Jag får erkänna att jag inte är perfekt, men att jag vill gå tillsammans med Gud.

Pippi vaknade i Soheila
Många år senare var det just det initiala kyliga välkomnandet till Sverige som blev startskottet för Soheilas initiativ tehuset Khatoon, som idag finns på flera platser runt om i Sverige.
– Jag studerade på Komvux, där mötte jag en kvinna som blivit misshandlad för att hon druckit kaffe på stan.
Där vaknade Pippi i Soheila och idén föddes om att starta ett tehus bara för kvinnor.
– Idag är det många kommuner som önskar starta tehus men vi har inte kapacitet att starta alla, vi behöver eldsjälar som kan starta upp arbetet lokalt, då kan vi stötta upp.

Khatoon idag
Att behovet är stort av upprättelse och trygghet för kvinnor globalt tvivlar inte Soheila på. Hon berättar om de brev hon får från tjejer från hela världen som ber om hennes hjälp.
För bara någon vecka sedan fick Soheila ett brev i sin hand från en flicka som berättar att hon blev bortgift vid nio års ålder. Idag är hon femton och hennes nedskrivna ord vittnar om ett öde som är ogripbart och svårfattligt för många.
Hotfull tillvaro
Återkommande hot har blivit en del av Soheilas vardag. De senaste månaderna har Soheila fått rubriker i medier efter upprepade hot i närheten av sitt hem där även polis blivit involverad. Men hoten avskräcker henne inte.
– Jag är kallad till det här arbetat, jag kan inte svika de människor som skickar sina berättelser till mig. Jag vill vara deras röst.
Hon avslutar med ord som beskriver den egna övertygelsen och drivkraften som bara kan finnas i en hjälte, med eller utan fräknar eller oppositionella oranga flätor.
– Det är kärleken som driver mig och mina upplevda hot är ingenting i jämförelse med den vardag andra kvinnor upplever. De är osynliga, jag är synlig, de har ingen röst, men jag har en röst.

Michaela Agnarsson. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.