Anna-Karin använder hästarna som centrum för Gud

2014 v9 kristet reportag
Från ett liv som ensamstående mamma med depressioner och ekonomiska svårigheter så har Gud upprättat Anna-Karins liv med man och en hel gård med djur. Visionen om hästen i centrum börjar ta form på deras gård utanför Sundsvall. – Djur och natur har en fantastisk möjlighet att ge det människor behöver och visionen är att kombinera detta med budskapet om Guds kärlek.

Anna-Karin Bouvin arbetar som klasslärare på en skola i Matfors. Fritiden delar hon och hennes man med katter, hundar, hästar, får och en åsna på en gård som ligger på landsbygden i Sörnedansjö utanför Matfors. Förbi huset går Sankt Olavsleden där vandrare går från Sundsvall mot Trondheim under sommarhalvåret. Anna-Karins hjärta klappar för både människor och djur som behöver ett vilorum.
– På hästryggen slappnar man av, släpper vardagsbekymren och börjar fundera över livet. Det är så många människor som besökt min gård som jag har pratat med om djupa inre saker, vi har pratat om Gud, bett och gråtit.

Tro från barnsben
Anna-Karin är uppvuxen i ett kristet hem och har alltid trott på Gud. Hela familjen var djupt engagerad i församlingen när hon växte upp.
Anna-Karin flyttade till Luleå, gick bibelskola och arbetade i en församling innan hon började utbilda sig till lärare. Hon gifte sig också och fick två döttrar. De hade ett utåtriktat socialt liv och var engagerade i en församling, fram till den dagen då äktenskapet kraschade.
Anna-Karin började få sömnsvårigheter och depressionssymptom.
– Jag fick medicin mot ångest och sömnproblem. Det var svårt att vara sjuk med hus och en fyraåring och en sexåring att ta hand om, tillsammans med en ständig oro för ekonomin.
– Dessutom hade jag dåligt samvete över barnen, över att inte orka och inte ha råd. Varken i mitt yrke eller som mamma räckte jag till.

Ingen tid för Gud
Livet som ensamstående drog Anna-Karin allt längre från sin tro på Jesus.
– Jag orkade inte tänka på att besöka en kyrka. Allt som hade med min kristna identitet släppte jag taget om. Det kändes som om min hårddisk raderades, fast tron på Guds existens kunde jag inte släppa.
– Till slut gick det så långt så att jag tittade på Bibeln med förvåning och undrade hur den kunde vara så nött och välläst. Den kristna litteraturen i bokhyllen städade jag undan.
För att få ro till natten prövade Anna-Karin alla slags tankar och avslappningsövningar.
– En tanke var att om Gud är kärlekens Gud, hur skulle han då tänka och säga till mig? Jag såg Gud titta ner på mig i mitt gula hus och säga: ” Hallå därnere. Jag älskar dig och jag har allting under kontroll. Du behöver inte oroa dig.” Då började jag att lyssna till den inre rösten som ständigt sa att jag var älskad.

Återvänder hem
Anna-Karin flyttade ner till Sundsvall med döttrarna. Flickorna hade blivit äldre och ville gå i kyrkan där de hade sina kusiner.
– Jag följde med och då började det hända saker. Jag lyssnade på lovsång och fick tillbaka tungotalet. Jag började upptäcka en profetisk gåva och att jag kunde tala rätt in i människors liv. En eld flammade upp inom mig.
Anna-Karin kände sig ovärdig att ta emot allt detta från Gud och behövde upprättelse.
– Jag hade levt ett liv under några år i sus och dus men Gud väckte liv i mina gåvor ändå. Successivt rätade Gud upp mitt liv både till ande, själ och kropp. Jag upplevde hur Gud helade sår, jag lärde mig förlåta, min sömn blev stabil och tron växte sig allt starkare.

Livet på gården
Anna-Karin träffade Staffan och de köpte tillsammans gården i Sörnedansjö. Livet blev fyllt med djur och människor. Speciellt hästar fick uppta en stor del av deras intresse men efter några år stod de i ett vägskäl.
– Jag satt på en stubbe i skogen och grubblade över vad jag skulle göra med våra fyra hästar nu när döttrarna började gymnasiet och hade annat för sig. Ville Gud att vi skulle sälja dem?
För att söka svar hos Gud så slog Anna-Karin i Bibeln på måfå. Ett ord som hon inte visste fanns dök upp ” På den dagen skall det på hästarnas bjällror stå: "Helgad åt HERREN".
– Jag sprang hem och berättade för min man och han log. Nu började vi tro att det fanns en mening allt.
De bad och överlät gården med alla djuren till Herren och Han började sända barn, ungdomar och vuxna dit med olika behov.
– Jag skulle vilja inspirera kristna som har lantbruk, att söka Guds vilja och överlåta hela gården i Hans händer. Att lämna allt till Herren, låta varje spade, träd, lada, ja allt som finns här vara till välsignelse är det bästa man kan göra. Då blir tillvaron plötsligt väldigt spännande.

Hästar på tur
Verksamheten ingår som en del i lantbruket men visionen finns om att utveckla den till något ännu större. Idag rider en del ut på tur på hästryggen tillsammans i grupp medan andra kommer för ridretreat under teman som: "Vad är så speciellt med Jesus? Hur får min själ ro? Hur kommer jag ur mitt stressade ekorrhjul? Min tro är död, hur får den liv igen?".
– De flesta kommer tillbaka, så det är någonting som lockar. Jag kan med mitt liv visa på att det finns en väg in i frihet. Där drömmar kan bli sanna och själen hel igen.
– Min granne Petrus brukar säga; Anna-Karin, du har ju sadeln som din predikostol. För inte kan man vara tyst om det som har betytt så mycket i mitt liv.

Gunvor Wärme. Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.