Hatet försvann – nu är han Sveriges lyckligaste fånge

2013 v33 -  kristet reporta
Efter två tredjedelar av livet på institutioner och fängelser, och med hatet och våldet som ständiga följeslagare, steg Gud in i handlingen – och hatet försvann. – Jag känner mig som den mest lyckligt lottade personen i världen, säger 30-årige Stefan som just nu avtjänar ett sexårigt fängelsestraff.

Det kom ett brev till redaktionen…
”Jag har gjort illa och svikit så många människor... När jag dömdes för grovt rån och två fall av rån till sex års fängelse, var jag fortfarande en arg, bitter och arrogant person… Men så hände något som förändrade allt, och då menar jag verkligen allt…”.
Nästan tre månader efter det att det där brevet damp ner på redaktionen sitter jag på ett besöksrum på en anstalt i södra Sverige med brevskrivaren framför mig. Tidigare har Stefan, som egentligen heter något helt annat, varit inlåst på ett av landets mest välbevakade fängelser tillsammans med många av Sveriges grövsta brottslingar men avtjänar nu sitt sexåriga straff på en öppnare och mer normal anstalt.
Mannen bredvid mig ger ett nedtonat, nästan lite blygt intryck, när han med låg röst berättar om sitt liv. Ibland faller blicken nedåt på ett kedjesmycke med ett krucifix, som han låter vandra mellan fingrarna medan han pratar.
Plötsligt knackar det på dörren och en leende kvinna kommer in med en kaffebricka. Hon säger med vänlig röst att det bara är att ta för sig innan hon lika snabbt försvinner igen.
– Det här är en snäll anstalt. Med allt jag har på mitt samvete känns det som att jag egentligen har det alldeles för bra här, säger han och låter blicken falla igen.

Kaotisk skoltid
Stefan växte upp i en Stockholmsförort i en helt vanlig familj. Men skoltiden var rörig och kaotisk.
– Jag var fruktansvärt orolig. Det slutade med att jag stängdes av och undervisades hemma i stället, berättar Stefan som många år senare diagnostiserades för ADHD.
Som en sista desperat åtgärd flyttade familjen ut på landet med hopp om att en lugnare miljö även skulle lugna Stefan, men inget hjälpte och till slut mer eller mindre tvingade de sociala myndigheterna föräldrarna att låta honom bo på ett jourhem. Vid 13 års ålder hamnade han på en institution för första gången och senare på ett behandlingshem som han beskriver som rena terrorstället.
– Det jag inte kunde om kriminalitet och droger lärde jag mig där, förklarar Stefan som målar upp en miljö med våld, övergrepp och kränkningar från personalens sida, grundat på den filosofi som behandlingshemmet förordade.
– Jag blev fruktansvärt hatisk och försökte bland annat vid flera tillfällen mörda en av de anställda med kniv. Jag hatade personen och ville verkligen döda honom, berättar Stefan.

Ett tusental brott
Mellan 13 och 18 års ålder bodde Stefan på ett 60-tal olika institutioner och gjorde sig, enligt egen utsago, skyldig till ett 1000-tal olika brott, allt från småstölder till rån, mordbrand och misshandel. Vid 18 års ålder hamnade han i fängelse och Stefans liv blev en karusell av brott, våld, hat, missbruk och nya fängelsestraff.
– Jag var verkligen en hemsk, ond man och gjorde illa de flesta som kom i min väg, berättar Stefan som efter några år dömdes till sex års fängelse för en serie rån, varav ett rubricerades som grovt.
Livet i fängelset var tufft och en dag attackerades han av en annan fånge som med ett otäckt tillhygge utdelade många slag mot Stefans huvud.
– Att jag överlevde var ett mirakel och när jag började tillfriskna efter attacken – och normalt skulle ha börjat planera för hämnd – upplevde jag i stället en sorts förlåtande känsla som jag inte kände igen, berättar han.

Inte arg längre
Efter alla år av hat inom sig upptäckte Stefan plötsligt att han inte var arg längre och han bara förstod att det var Gud som åstadkommit förvandlingen. Till historien hör att han vid många tillfällen tidigare i livet i sin förtvivlan hade sökt sig till kyrkor.
– Jag vet inte varför, men jag har alltid upplevt kyrkan som en plats öppen även för den mest misslyckade. Och efter attacken insåg jag att jag, som egentligen inte var värd att leva, på något sätt hade fått en andra chans, säger Stefan som därefter regelbundet besökte fängelsepastorn.
En tid senare genomgick Stefan en sju dygn lång klosterretreat på anstalten där deltagarna gavs möjlighet till samtal, mässor, gudstjänster, olika övningar och – tystnad.
– Det var en underbar upplevelse. Efter det deltog jag även i en 30-dagarsretreat som var än mer underbar, säger Stefan som numera ber och läser Bibeln regelbundet och som i tron på Gud har upplevt en stark trygghet.
– Jag är aldrig ensam – Gud finns alltid med mig, och han svarar på bön, säger han.

Plågat samvete
Stefan är införstådd med att mycket av vad han gjort tidigare i livet har fått svåra konsekvenser.
– Många av brottsoffren som drabbats av mig har fått stora bitar av sina liv förstörda och det är fruktansvärt. Medan jag själv är fri om några år kanske de aldrig blir fria från minnena av vad jag gjort, och jag önskar jag kunde göra något åt det, säger han.
Han har plågats mycket i sitt samvete och han plågas fortfarande.
– En period var jag fruktansvärt plågad av vissa saker jag gjort men Gud har på något sätt gjort att jag ändå kunnat börja förlåta mig själv, säger han.

Vill bli diakon
Innanför fängelsets väggar gör Stefan numera vad han kan för att stötta sina medfångar i stället för att komma i konflikt med dem.
– Jag har gjort mera gott under de senaste två åren än jag gjort under hela livet tidigare. Och trots att jag sitter där jag sitter kan jag inte hjälpa att jag känner mig så otroligt välsignad och privilegierad, säger han.
Själv är han full av tacksamhet över förvandlingen som Gud har åstadkommit i hans liv och när han friges nästa år räknar han med att slutföra den utbildning till diakon som han planerar att påbörja i fängelset.
– Jag vill viga mitt liv åt människor, det är vad jag vill i framtiden, säger Stefan.

Fotnot: Att utelämna Stefans namn och identitet är ett önskemål från anstaltsledningen med hänsyn till hans egen säkerhet.


Text & Foto: Johan Eriksson. Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.