Gunilla tog kampen mot könsstympning

2013 v27 -  kristet reporta
Bland prinsar i Saudiarabien, fångar i forna Jugoslavien, burkaklädda barnmorskor i Afghanistan och könsstympade kvinnor på Afrikas horn. Överallt har Gunilla Ek funnits för att bistå med yrkeskunskap, men också med sitt vittnesbörd om Jesus.

Gunilla Ek växte upp i Valla i Sörmland och bestämde sig tidigt för att följa Jesus.
– Jag var nog bara fyra-fem år när jag var på barnmöte och de frågade min syster om hon ville tro på Jesus. Men ingen frågade mig, jag var väl för liten. Så jag skyndade mig hem till mamma som bad med mig. Trots att jag var så liten minns jag att det kändes som att himlen slog ner. Jag förstod att jag var ett Guds barn.
På ett ungdomsläger några år senare pratade pastorn om att bli som Johannes Döparen – den som ropar i öknen. Gunilla blev gripen och gick fram för förbön.
– Med facit i hand så har jag fått tjäna Gud i många länder, men framför allt ökenländer.

Guds röst i bankkön
Gunilla utbildade sig till sjuksköterska och barnmorska. Hon åkte till England för att lära sig språk och läste också in lärarkompetens för att kunna undervisa sjuksköterskor.
Gunilla och hennes blivande man kände båda att de skulle arbeta för Gud i Indien – i framtiden, trodde de. Men i kön på banken upplever Gunilla hur den helige Ande talar till henne.
– Han säger: Ni kan inte resa till Indien på ett ordinärt sätt. Ni ska åka på turistvisa och förnya ert visum i angränsande länder. Ni ska åka i en röd folkvagnsbuss och vara litteraturarbetare.
En kort tid senare ser de en annons om en röd folkvagnsbuss, som ägaren har upplevt ska användas i mission. De köper bussen och kör 1975 hela vägen från Sverige till Pakistan.

Greps av polisen
– När vi kom till södra Jugoslavien körde vi fel och hamnade i en återvändsgränd. Vi delade ut kristna traktater, men det ledde till att vi blev gripna av polisen och hamnade i statsfängelse.
– I cellen tänkte jag på ett ord från Gud som pastorn hade förmedlat under vårt avskedsmöte. Han hade hänvisat till Paulus och sagt att bojor och bedrövelser väntar, men att vi skulle komma lyckligt fram. Tänk att Gud visste vad som skulle hända och ville förbereda oss.
Efter 20 dagar släpptes de fria och kom så småningom lyckligt fram till Lahore, där de började jobba. De studerade också språk i Indien.
– Det var omöjligt att få ett ordinärt visum, så vi reste mellan Indien, Pakistan och Afghanistan.

Änglar med olja
När de så småningom körde hem till Sverige började bussen dra mycket olja.
– Det var i Afghanistan. Vi frågade efter olja på varenda mack, men de hade ingen. De bara pekade framåt. Snart skulle det bli mörkt och snart skulle motorn komma att skära. Om vi stannade när det var mörkt skulle vi garanterat bli rånade.
– Vi bad till Gud och plötsligt får vi se några män som står på en åker intill vägen och håller i en stor oljedunk. Vi stannade, de fyllde på olja och vägrade dessutom att ta betalt. Det måste ha varit änglar som Gud hade skickat.

Sonen blev helad
För Gunilla, hennes man och deras nyfödde son Andreas fortsätter äventyren. De reser till Tanzania där Gunilla startar en barnmorskeutbildning.
– Vår son kunde inte gå ordentligt och när läkarna mätte benen visade det sig att det ena benet var två centimeter kortare än det andra. Jag satt på trappan till vårt hus och grät, och så bad jag till Gud: du som kunde göra under förr, tack att du kan göra ett under med vår son.
När sonen dessutom fick en infektion i knät kunde han inte gå alls. Men föräldrarna bjöd in församlingens äldstebröder som bad till Gud.
– På eftermiddagen kommer Andreas spingande mot oss. Han springer på ett helt nytt sätt, för Gud hade helat hans ben. När läkaren kontrollmäter är båda benen exakt lika långa.

Underjordiska bönegrupper
Nästa missionsfält blev en yrkesskola i Awassa i Etiopien.
– Stans ungdomar drogs till kyrkan och mötena lockade så mycket folk att ingen längre kom till kommunisternas möte. Så en dag kommer myndigheternas representanter och tvingar oss att stänga skolan och kyrkan, och flera av ungdomarna i församlingen hamnar i fängelse.
– Men myndigheterna kunde inte tysta dem. De upplevde att Jesus var med dem i fängelset och när de kom ut var de som eldsprutande berg. De startade underjordiska bönegrupper och kyrkan växte efter lidandet. Idag finns det en jättestor församling i staden.
Gunilla och hennes make flyttar till en ny plats där de förestår en dispensär. Många kvinnor dör i samband med förlossningar, och Gunilla startar en barnmorskeutbildning på lokal nivå.

Kvinnlig könsstympning
Under några år i Sverige kommer Gunilla i kontakt med kvinnlig könsstympning. 1997 reser hon tillsammans med ett team från ABF till Afrikas horn för att möta verkligheten.
– Vi kom till afarfolket – ett nomadfolk som använde den grövsta formen av kvinnlig könsstympning. Kvinnorna där hade aldrig hört talas om att inte alla kvinnor stympades. Jag fick vara med på förlossning och det var fruktansvärt. För att barnet skulle kunna födas snittades kvinnan med en smutsig kniv. Efteråt förlossningen fäste de ihop underlivet med elva akacietaggar. Redskapen var smutsiga och infektionsrisken mycket hög.
Nästa gång frågade Gunilla om hon fick lov att lokalbedöva innan ingreppet gjordes och om hon fick använda suturmaterial istället för taggar. Och sista dagen tog Gunilla mod till sig och pratade med kvinnorna. Hon ritade upp hur en kvinna normalt ser ut i underlivet och berättade att hon och de andra kvinnorna i svenska gruppen såg ut så.
– Kvinnorna började skratta och sa att de kunde göra mig fin för min man. Jag kände mig utmobbad. Men när vår tolk, en man från landet som läste till läkare i Lund, berättade att de flesta kvinnorna i världen ser ut som när Gud skapat dem och att man till och med slutat med könsstympning i Addis Abeba, så lyssnade de. Flera av dem hade mist en dotter vid omskärelsen, som ofta görs vid sju års ålder. Det var vanligt att kvinnor dog i infektioner och blödningar, alla var rädda för förlossningar. Kvinnorna hade problem att kissa och i samlivet med sin man.

”Vad har vi hållit på med?”
Tolkens fru berättade att hon var omskuren, men öppnad. Om att de bestämt att ingen skulle få röra deras lilla flicka.
– Då reser sig en av kvinnorna upp och säger: Vad har vi hållit på med? Vi måste förändra det här!
Den svenska gruppen reste hem, men det skulle komma andra till folket som också pratade mot kvinnlig könsstympning. Och efter sju år var Gunilla tillbaka. Då mötte hon en av de flickor som fötts vid en av hennes första resa – och som fått namnet Gunilla. Nu var flickan gammal nog att omskäras, men mamman – och många av hennes väninnor – hade låtit bli.
– Tredje gången jag var där för var för två år sedan. Då kunde vi även nå männen och idag är de helt införstådda med att den här sedan måste förbjudas.

På Kungens sjukhus
Gunillas liv har fortsatt med nya äventyr. Som när hon arbetade bland prinsar och prinsessor på Kungens sjukhus i Saudiarabien. Eller när hon blev rektor för en barnmorskeskola i Afghanistan.
– Där trivdes jag fantastiskt bra. Alla elever var klädda i burka, så man fick känna igen dem på skorna. Men innanför burkan var de kvinnor med varma hjärtan och jag älskade att undervisa dem.
Gunilla har skrivit ner en del av sina erfarenheter i boken Mitt liv blev ett äventyr. Den har sålts i tusen exemplar och genererat pengar till olika ulandsprojekt. Och trots att Gunilla nu formellt är pensionär så fortsätter hon att jobba. Hon är i full färd med att skriva en ny bok – en andaktsbok. Hon jobbar också som timanställd på lasarettet och är en flitig talare på kvinnofrukostar.
– Många undrar om jag inte varit rädd mitt i alla äventyr. Men jag upplever att om Gud kallar mig till något så är jag inte rädd. Jag går ju på hans uppdrag. Och viktigast av allt är att nå ut med budskapet om Jesus.
Gunilla avslutar sin livshistoria med ett citat från Nelson Mandela: ” Vad som räknas i livet är inte det faktum att vi har levt. Det är vilken skillnad vi gjort i andra människors liv."


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.