Skriv ut

Francisco lämnade gerillan

2013 v17 -  kristet reporta
Francisco Galan föddes när våldsvågen började i Colombia. Under decennier tog den årligen 30 000 – 40 000 människors liv och fängelserna fylldes av mördare, knarkkurirer och kidnappare. Trots nio år på franciskanermunkarnas prästutbildning blev Francisco inte präst. Han hamnade hos ELN-gerillan under 35 år och blev kommendant i det blodiga gerillakriget mellan fattiga bönder, rika storgodsägare, paramilitäriska mördare och regeringen. I fängelset, där han mötte fängelsepräster, insåg han att lösningen på det grymma våldet är förlåtelse, försoning och icke våld.

I september 2005 blev det stora rubriker i Colombias medier när Francisco Galan frigavs ur fängelse efter 13 år och förkunnade förlåtelsens budskap. Hans egna gerillakamrater förklarade honom icke önskvärd inom ELN-gerillan och marxist-leninistiska FARC-gerillan ville mörda honom.
När jag mötte honom, i hans husarrest utanför Medellin bevakad av tungt beväpnad militär, var det svårt att tänka sig att detta var en före detta hatad gerillaledare.
– Jag var fängslad i 16 år, torterad av militären, men för sex år sedan övergav jag våldet och ägnar mig nu åt freds- och försoningsarbete, berättade han för många intresserade lyssnare under sitt Sverigebesök nyligen.

Gud talade i tystnaden
I tystnaden upplevde han Gud tala och när han lyssnade till fängelsepastorers annorlunda värderingar insåg han att våldets väg enbart förnedrar människor.
– Tro utan gärningar är död. Därför är det inte tillräckligt att överge våldet. Man måste också arbeta för freden. Under mina år som gerillaledare träffade jag många kristna ute på landsbygden och senare pastor Lacides Hernadez, som leder ett imponerande fängelsearbete i Colombia.
Under Sverigebesöket berättade han om sin omtumlande klassresa från fattig bondeson och präststuderande till gerillaledare och fredsmäklare.
– Under fängelsetiden medlade jag för att gerillan skulle frige pastorer som de kidnappat. Så hela livet har jag egentligen varit omgiven av kristna människor.

Fredsupprop i Jesus
I september hoppas Francisco Galan få se alla kyrkor i Colombia förenas i ett offentligt fredsupprop på offentliga platser runt om i landet. För även kyrkan bär på skuld i skuggan av gerillakriget.
– Kyrkorna har inte kunnat försona sig med varandra. Nu hoppas jag vi kan förena oss i ett upprop i Jesus för Colombias fred. Efter nästan 50 års inbördeskrig mellan gerillarörelserna, paramilitären, befolkningen och staten så finns det möjlighet att börja leva i fredligt samförstånd.
– Som kristna har vi en historisk uppgift som budbärare för försoning och fred. I Jesus finns möjligheten att möta människor för i Jesus försvagas skillnader och enheten förstärks, säger han.

Lämnade prästutbildningen
Gerillakriget och det brutala mördandet började på 1960- och 1970-talet när rika storgodsägare fördrev fattiga bönder för att utvidga sina marker och kaffeplantager.
– Under samma tid började den socialistiska revolutionen förändra Colombia likaväl som den gjort med Kuba och många andra länder. Som andra ungdomar gick jag med i ELN-gerillan och lämnade prästutbildningen.
Första tiden var han med och skaffade förnödenheter till gerillan och värvade nya medlemmar. Då bestod ELN-gerillan av 16 beväpnade män som fick stöd av 100-tals jordbrukare i området och var inte influerad av kommunismen.
Den större och brutalare FARC-gerillans män fick ekonomsikt stöd och utbildning av Sovjetunionen. Under internationellt inflytande från Sovjet, Kina och Kuba på 1970-talet och 1980-talet växte båda gerillaorganisationerna. Mellan 1985 och 1990 var de som störst och hade tillsammans mellan 40 000 och 50 000 man.

Hängdes i ett träd
– Jag blev arresterad av militären första gången 1981 och satt fängslad 18 månader. Då torterades jag och hängdes en gång i ett träd, där de trodde jag skulle dö.
Då var Francisco kommendant inom ELN, men använde själv inte vapen. Dock var han fullt medveten om det brutala mördandet som pågick.
– Som gerillasoldat var man hela tiden beredd på att gripas och det fanns bara tre saker som gällde – döden, tortyren eller segern. Vi förberedde de människor som var militanta att konfrontera döden, inte ge efter för tortyren, sluta våra ögon och stänga vår mun. Kampen pågick tills man vunnit seger. Om jag avslöjade mina gerillakamrater väntade enbart dödsdomen från de egna.
1992 blev Francisco gripen och fängslad på nytt och nu satt han i olika fängelser fram till 2005, då han beslutat att lägga ner vapnen.

Troende och gerillasoldat?
– Inom gerillarörelsen fanns en stark diskussion om man kunde vara troende och gerillasoldat. De flesta revolutionärer var gudsförnekare och FARC-gerillans ideologi var ateistisk men inte ELN. Ute på landsbygden hade vi en bra kommunikation med kristna. Vi besökte ofta adventistkyrkor, pingstkyrkor och andra. Själv har jag aldrig varit ateist. Under en tid var den högste kommendanten inom ELN en katolsk präst. Han var ute i byarna och döpte barn.
Men hos folket var meningarna delade. När de frågade folk i byarna kunde de säga: ”Neej, vi tror inte för Gud är folkets opium.
– Men ensam med dem frågade jag varför de förnekade Gud. De svarade: Först kom de rika och tog ifrån oss jorden och sedan kom gerillan och tog ifrån oss Gud.

Förlåtelse och försoning
Under fängelsetiden tillbringade Francisco mycket tid i tystnad och meditation. Då upplevde han hur Gud talade till honom och tron på förlåtelse och försoning växte inom honom.
– Det var en process, då jag insåg att hatet och våldet är emot människans existens.
När Francisco tog avstånd från våldet och i samband med beslutet att arbeta för fred blev han utesluten ur ELN-gerillans ledning.
– FARC hotade mig till livet, paramilitären kallade mig förrädare.
De följande två åren, fram till 2007, satt Francisco i välbevakad husarrest men fick tillstånd att göra vissa fredsuppdragsresor till Schweiz, Costa Rica och Venezuela. Men varje gång kom han tillbaka till fängelset. Nu kan ha resa fritt i Colombia men måste ha tillstånd varje gång han reser utomlands.
Även om Francisco och många colombianer är förhoppningsfulla om att freden kan bli möjlig finns det mycket att lösa. Colombia var världens största producent av kokain och 200 000 hektar mark användes till kokainodling. Idag har det minskat till 40 000 – 45 000 hektar.
– Men freden lyckas inte bara med ett skrivet avtal. Kriget har lämnat efter sig bitterhet och hämndbegär. Mark måste lämnas tillbaka till bönderna och fredlig produktion måste starta på allvar. Det tar tid, men Colombia har naturresurser som kan utvecklas. Men så länge människor bär på hat är det svårt med försoning, slutar han.


Text & Foto: Per Danielsson. Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.