Irene och Per-Olof fick en tro

2013 v13 -  kristet reporta
När sonen blev frälst fick det Irene och Per-Olof Öqvist att ifrågasätta – men också att tänka till. Idag har de båda tagit emot Jesus i sitt hjärta. – Det är en jätteförändring. Jag har fått en inre frid. Min aggressivitet har försvunnit, och jag har fått empati för andra människor, säger Per-Olof.

Allting började med att Irenes och Per-Olofs son Mattias blev granne till pastorsparet i Hope Church – Pingstförsamlingen i Märsta. De började umgås och Mattias följde med till kyrkan.
– Jag hade en hel del fördomar mot Pingstkyrkan sedan tidigare, och första tanken var; hur kommer det här att gå? säger Irene.
Per-Olof och Mattias driver sedan åtta år tillbaka en biluthyrningsfirma. Men när Mattias berättade för sina föräldrar att han tänkte döpa sig blev reaktionerna starka.
– Peo sa att om Mattias går med där skulle Peo gå ur företaget, och inte hjälpa honom på samma sätt som tidigare. För Pingstkyrkan är bara ute efter Mattias pengar. Då svarade Mattias att det struntade han i. Han kunde jobba på Mc Donalds eller var som helst, berättar Irene.
– Fast så blev det inte alls. Idag har vårt företag vuxit till 200 bilar, och åtta av tolv anställda kommer från församlingen. Kyrkan är världens bästa arbetsförmedling! tillägger Per-Olof.

Ville veta mer
Mattias förvandling kom nämligen att påverka föräldrarna.
– Jag gick till kyrkan för att få veta mer. Först tänkte jag att jag inte ska ryckas med. Så när folk reste sig upp satt jag ner i ren protest. Men jag fortsatte att gå dit, en andra och en tredje gång. Och plötsligt kände jag: hjälp, jag är ju hemma. Jag såg unga människor som stod upp för sin tro, och jag förstod att det var något viktigt som jag hade missat, berättar Irene och fortsätter:
– Jag räckte upp handen på inbjudan med tanken att det här får jag bara inte missa. Så jag gick fram, och föll i gråt. Någon hjälpte mig och började be för mig. Det var så stort, som om blixten slagit ner.
Irene hade visserligen en Gudstro med sig sedan barnsben, men den hade mest handlat om fruktan.
– Idag känner jag en sådan trygghet i Gud. Jag vet att Gud hjälper mig igenom allt. Och när jag ber om något från mitt hjärta, så svarar Gud på min bön.

Döpt som 60-åring
Irene började på en bibelskola som församlingen hade. Och i samband med sin 60-årsdag valde hon att döpa sig.
– Vi hade fest på lördagen och dop på söndagen. Jag berättade om min tro på festen och inbjöd alla att vara med på dopet. Några av vännerna kom, det var jättehäftigt.
Irene berättar att den destruktiva känsla som hon burit på försvann.
– Tidigare hade jag många mörka tankar, inte minst om Peos alkoholkonsumtion. Men nu kunde jag kasta mina bekymmer på Gud, och låta honom ta hand om det. Jag fick en vetskap om att det håller.

Bad för sin man
Irene började också be för sin man.
– När han sov så kunde jag knäppa händerna över honom och be. Men när det gått ett par år och inget hade hänt så hade jag nästan resignerat.
Då och då lyckades Irene få med sin man till kyrkan.
– Jag har alltid tyckt att kyrkor är vackra byggnader där man kan få stillhet och ro. Men jag hade en hel del fördomar om pingstvännerna. Att de spelade bra musik, men mest var på jakt efter människors pengar, berättar Per-Olof.
Han gick i alla fall på Mattias dop och när Irene blivit kristen följde han ibland med henne till kyrkan.

Mötte Jesus på Island
I somras skulle en grupp från kyrkan åka till Island. Irene lade fram resepappret hemma, och hoppades att Per-Olof skulle nappa.
– Jag ville så gärna att Peo skulle umgås med församlingsmedlemmarna och upptäcka att det var vanliga människor, säger Irene.
Kuppen lyckades och både Irene och Per-Olof följde med på resan. De såg på storslagen naturen, men besökte också församlingar, och varje dag inleddes med en gudstjänst.
– Mot slutet var det några dagar utan gudstjänster och då sa en av resenärerna att det blir väl skönt för mig att slippa dem. Men faktum var att jag saknade dem. För jag blev frälst på Island.
– Jag kan inte peka på något speciellt tillfälle. Men naturen, församlingarna, resesällskapet. Allt det tillsammans gjorde att jag blev en annan människa och jag fick kontakt med Gud, berättar Per-Olof.
Han började på församlingens bibelskola, två kvällar i veckan.
– Varje lektion var en aha-upplevelse. Jag fick lära känna Gud. Jag kan inte nog rekommendera alla att gå bibelskola, för att förstå Bibeln och se Guds vilja.
– Jag tänkte att jag skulle döpa mig efter bibelskoleåret, men bara några veckor på bibelskolan kunde jag inte stå emot längre. Så jag döpte mig i december.

Ge istället för att ta
Per-Olof berättar att livet har blivit annorlunda.
– Det är en jätteförändring. Jag har fått en inre frid. Min aggressivitet har försvunnit, och jag har fått empati för andra människor.
– Hela mitt liv har varit ett tagande. Jag har sett vad som leder till vinning för mig själv. Men nu känner jag att det är dags att betala tillbaka. Att jag vill bli en givare.
Per-Olof har också blivit av med sina alkoholproblem.
– Beroendet var både fysiskt och mentalt, och jag har provat antabus, terapi och AA, men inget har fungerat mer än någon dag eller någon vecka. Men nu har jag varit helnykter i ett och ett halvt år. Suget bara försvann, när jag upptäckte att det finns viktigare saker i livet. Jag kan inte se det på något annat sätt än att Gud har tagit bort beroendet.

Gud med i krisen
Per-Olof och Irene har även fått uppleva hur Gud är med när livet krisar. Efter jul blev Per-Olof dålig. Pulsen gick ner rejält, och läkarna konstaterade att han behövde en pacemaker.
– Jag har alltid haft väldig dödsångest. Nu hade jag 28 i puls och jag vet att hjärtat stannar vid 25. Jag såg hur nervös vårdpersonalen var, men ändå var jag själv helt coollugn.
Även Irene kände ett lugn.
– Jag var så tacksam att Peo tagit emot Jesus. Om operationen inte skulle gå vägen, så hade han ändå Jesus. Det var en trygghet att veta.
Men operationen gick bra, pacemakern finns på plats och idag mår Per-Olof jättebra. Nu laddar han för nya projekt. Han ska på missionsresa till Sri Lanka, och både Per-Olof och Irene ska åka till Nepal för att arbeta med barnhem för före detta prostituerade. Och nästa år blir det en Israelresa med församlingen.
– Jag är en entreprenör, och när jag brinner för något, då brinner det rejält, konstaterar Per-Olof.


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.