Ann blev helad från fibromyalgi

2012 v38 kristet reportage
Nöden för människor på samhällets skuggsida har Ann Mantén haft med sig hemifrån där hon såg hur hennes troende föräldrar alltid höll dörren öppen för dem som ingen annan brydde sig om. Sedan sex år tillbaka jobbar hon nu själv heltid på Ria i Sandviken där hon hjälper och stöttar trasiga människor.

I en utemöbel på gräsmattan sitter några människor som nickar leende när jag går förbi. Jag tar de fem stegen uppför stentrappan till röda trähuset som med sin lummiga trädgård ligger insprängt mellan stadskärnans låga och höga stenhus.
Jag befinner mig vid LP-stiftelsens och Rias gemensamma aktivitetshus och kafé vid Köpmangatan i Sandviken en måndagsförmiddag i början av september.
I hallen möts jag av Ann Manténs varma ansikte. Hon jobbar heltid på Ria med att på olika sätt stötta och hjälpa människor på samhällets skuggsida.
Bland annat finns hon vid kaféet som under veckorna är öppet varje förmiddag. Kaféverksamheten är kontaktskapande och populär, berättar hon.
– Vi har uppemot ett 30-tal kafégäster om dagen, varav ungefär en fjärdedel kvinnor, berättar 56-åriga Ann Mantén samtidigt som vi går bort till serveringsdisken och förser oss med var sin kaffekopp.

”Varmt och gott”
Jag artigt hälsar på personerna som sitter vid kaféborden. Det är män och kvinnor, de flesta medelålders. De avbryter sig snabbt i samtalen och svarar tillbaka med varma leenden. I kaffekön träffar jag 44-åriga Tina Seppänen.
– Det är varmt och gott här, jag går hit i stort sett varje dag. Eftersom jag är långtidssjukskriven är det skönt att träffa folk och här möts jag alltid av stora famnen, berättar hon.
Men första gången hon vågade sig hit var det med en hel del förutfattade meningar med i bagaget.
– Det var ju ”ett sånt där religiöst, överspänt ställe”. Men jag fick tänka om. Här blev jag i stället sedd och bekräftad, säger Tina som lider av ett handikapp kallat social fobi vilket betyder att hon exempelvis har svårt att vistas i folksamlingar.
– Men i den här gemenskapen trivs jag och är trygg. Och även om jag inte själv är troende brukar jag vara med på morgonsamlingarna, det känns skönt och fridfullt, säger hon.

Omtumlande tider
Ann Mantén och jag slår oss ned vid ett bord en trappa upp där hon berättar sin något snirkliga livshistoria.
Hon växte upp under, som hon själv säger, ”Bullerbyliknande” former i en trygg familj i lilla byn Ivantjärn i Gästrikland. 1978 inträffade det ”omöjliga” när hennes mamma, flera mostrar och även hennes pappa blev frälsta.
– Det var omtumlande tider, mamma blev helad från cancer och vi syskon såg hur pappas liv förvandlades helt. Innan hade han druckit då och då och rökt 50 cigaretter om dagen, men över en natt slutade han med allt det och engagerade sig i stället i människor med missbruksproblem, berättar Ann som däremot själv inte hade några planer på att bli kristen.
– Nej, skulle jag bli religiös var det i så fall när jag blev gammal och grå, säger hon med ett leende.

Hörde en tydlig röst
Men Gud ville annat. I mars 1984 blev Ann, som då var tvåbarnsmor, frälst. Det var vid ett kafémöte, där hon var med och hjälpte sina föräldrar med serveringen, som det hände.
– När predikanten bjöd in till frälsning hörde jag klart och tydligt en röst som sa: Kom! berättar Ann som den tionde mars 1984, på första bänken i Folkets hus i Jädraås, tog emot Jesus i sitt liv.
Allt har inte gått på räls i Anns liv sedan dess. En jobbig skilsmässa har hon gått igenom och 2004 fick hon beskedet av läkarna att hon aldrig skulle bli av med den stickande värken som fibromyalgin gav henne.
– När läkarna började tala om förtidspensionering och äktenskapet knakade tänkte jag: Är livet slut nu? Men till slut kastade jag mig på Gud och bad i djupaste förtvivlan om Hans hjälp, berättar hon.

Helad från fibromyalgi
En tid efter skilsmässan fick hon tillstånd att börja arbetsträna några timmar i veckan i köket vid det kristna behandlingshemmet Furulund. Varje tisdagskväll anordnades möten vid hemmet.
– Jag minns första tisdagskvällen när jag kom in genom dörren och hörde sången Ovan där sjungas av LP-bröderna. Det kändes som att jag hade kommit hem, berättar hon.
Efter en vecka vid Furulund upptäckte hon plötsligt att värken, som hon dragits med under flera år, var helt borta och att fingrarna på ena handen som under lång tid blivit allt stelare, hade mjuknat upp.
– Gud helade mig fullständigt från fibromyalgin, berättar Ann som genom jobbet träffade Lars som hon gifte sig med året efter.

Min andra familj
Sedan dess har hon satsat mycket av sin tid på att hjälpa trasiga och utsatta människor.
– Nöden för människor på samhällets skuggsida har jag nog med mig hemifrån, hos mamma och pappa stod alltid dörren öppen för den som ingen annan brydde sig om, säger hon.
Arbetet i Ria innefattar allt ifrån att vara ute på stan och träffa folk, göra hembesök, ha kontakt med sociala myndigheter, anordna samtalsträffar, servera kaffe till att hålla väckelsemöten.
– Människorna jag möter i jobbet är min andra familj och det här huset är mitt andra hem. Min man ansvarar för LP-stiftelsen här så vi jobbar mycket ihop och lever det här livet tillsammans, säger hon.

Bryta med skamkänslor
En programpunkt hon brinner lite extra för är alLENA, som vänder sig till kvinnor med missbruksproblem.
– I gruppen pratar vi mycket och gör trevliga saker tillsammans. Kvinnor bär på så mycket skamkänslor, i gruppen vill vi bryta med det och dela våra erfarenheter, säger Ann.
Lotta Englund är en frukt av alLENAs verksamhet. Under många år kämpade hon mot ett tärande alkoholberoende. Så småningom började hon besöka LP/Ria-verksamheten i Sandviken vilket ledde till att hon till slut hamnade i alLENA-gruppen där en Gudstro växt fram hos henne under de senaste två åren. I somras döpte hon sig och numera jobbar hon vid kafét.
– Vad jag inte lyckades med tidigare, trots massor av försök – det lyckades här. Att vakna upp till en ny dag fri från alkoholen – det är som att ha vunnit högsta vinsten. Jag är fri nu, säger Lotta Englund.

Text & Foto: Johan Eriksson. Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.