Gunilla fick uppleva inre helande

2012 v35 kristet reportage
Gunilla Sundqvist blev utsatt för sexuella övergrepp av sin styvfar. Efter många år hittade hon hem till Gud och fick uppleva inre helande. Hon har blivit fri från skamkänslorna och idag kan hon hjälpa andra som blivit utsatta för övergrepp.

– Jag har nog alltid haft Gud med mig, fast jag inte kommer från någon kristen familj, säger Gunilla.
När hon var nio år bad hon sin pappa om att få en Barnens bibel och den blev väldigt kär för henne. När hon var tio år dog hennes pappa.
Hon fick en styvfar som var alkoholist och som utsatte henne för sexuella övergrepp. Han lät även sina kompisar utnyttja henne. Medan övergreppen pågick lärde sig Gunilla att ”stänga av” kroppen. Istället föreställde hon sig att hon gick på en grön äng med sin pappa. Gunillas mamma gav henne skulden för det som hände. Idag förstår Gunilla att hennes mamma var psykiskt sjuk.
– Hon kallade mig till och med för hora en gång. Det gjorde jätteont! Då sökte jag mig till Olaus Petrikyrkan och stod där och kramade en pelare för att ha någon trygghet.
Familjen bodde mellan tre olika kyrkor i Örebro: Olaus Petri, Filadelfiakyrkan och Katolska kyrkan. Gunilla flydde ofta till någon av dem för att få vara i fred och sova. Övergreppen fortsatte tills hon blev 18 år och familjen hade flyttat till Karlskoga. Då försökte hon begå självmord men läkarna kunde rädda hennes liv.

Snabbt bönesvar
När Gunilla kom hem från sjukhuset försökte styvfadern våldta henne igen. Mamman skyllde på Gunilla och slängde ut henne från hemmet.
– Då bad jag till Gud för första gången: ”Om du finns så hjälp mig nu!” Jag tror inte jag förstod att han hjälpte mig, men inom en timme hade jag blivit erbjuden både jobb på ett konditori och rum att hyra av en person som kom fram till mig på gatan.

Nyfödda dottern blev helad
När Gunilla var 20 år blev hon gravid och ensamstående med en dotter. Efter ett par år gifte hon sig med barnets pappa men efter att de fått sitt andra barn tog Gunilla ut skilsmässa. Så småningom gifte hon om sig och fick två barn till. När den yngsta flickan föddes blev lungorna skadade. När man gjort allt man kunde sa läkaren: ”Nu har vi bara en sak kvar att göra och det är att be till Gud.”
– Vi bad ”Gud som haver barnen kär” och sedan bad läkaren lite i tungor. Jag hade aldrig hört tungotal förr och var övertygad om att han var knasig, men min Linnéa blev frisk på några sekunder. Från att ha legat blålila i respirator blev hon som en rosenknopp och andades själv.
Två dagar senare åkte mor och dotter hem. Gunilla sökte sig till Svenska kyrkan och började jobba som barntimmeledare. Hon ville tacka Gud på något sätt. När barnen blev större arbetade hon några år som församlingsassistent.
– Men jag gick hem från gudstjänsterna tommare än jag kom dit. Jag slutade jobba i kyrkan och gick allt mer sällan på gudstjänst.
När Linnéa var 15 år skilde Gunilla sig igen. Hon bad till Gud: ”Nu får du ta hand om det här för jag bryr mig inte längre, nu vill jag bara dö.”
– Jag dog inte, men det gjorde min äldsta dotter. Hon pluggade i Skottland och hade fått något förkylningsvirus. Min enda tröst var att hon var kristen. Som tolvåring gick hon in i Missionsförbundet och jag vet att hon bad för mig.

Möte med den helige Ande
Gunilla hade redan innan dotterns död blivit sjukskriven på grund av utbrändhet. Hon hade jobbat som behandlingsassistent på ett hem för unga kvinnor med missbruksproblem. Hon hade också en hörselskada som gjorde att hon inte kunde arbeta var som helst men genom en ny arbetsförmedlare fick hon börja praktisera på LP-stiftelsens behandlingshem.
– De hade väckelsemöten på torsdagar och jag kände att jag fick ut något av det. Jag blev nyfiken på hur det kunde vara i en frikyrka.
Hon bestämde sig för att besöka Pingstkyrkan tillsammans med en väninna en söndag, men när de kom dit halv elva var kyrkan stängd. Församlingen hade årsmöte. Svenska kyrkan var också stängd och när de kom till Missionskyrkan spelades sista psalmen där. Gudstjänsten hade börjat klockan tio. Då ringde Gunilla till en bekant som tipsade henne om Baptistkyrkan. Hon hade aldrig hört talas om den, men det visade sig att en av kyrkvärdarna var hennes arbetsförmedlare.
– När vi kom in skulle gudstjänsten precis börja och allt var så trevligt och lättsamt. Det var en familjär stämning. Mitt under gudstjänsten kom den helige Ande över mig, jag som inte visste vad helig Ande var. Jag fylldes av något varmt och ljuvligt och tårarna bara rann. Jag märkte att jag stod upp med resta händer och så hörde jag en röst som sa: ”Du är hemma nu.”
En månad senare lät Gunilla döpa sig och gick med i församlingen, där hon också fick fortsatt arbetspraktik. Sedan dess har hon arbetat där, i snart tre år.

Helande till kropp och själ
När Gunilla kom till Karlskoga baptistförsamling kände hon mycket skam och skuld över det hon varit med om, men när hon fyllde 60 år samlade församlingen ihop pengar så att hon kunde åka på helandedagar i församlingen Arken.
– Där har jag varit två gånger och genom det har Jesus gjort mig fri, äntligen! Nu kan jag berätta om övergreppen, det hade jag aldrig gjort innan. Jag har kunnat förlåta min styvfar, de andra förövarna och mina före detta män. Jag har också fått be Gud om förlåtelse och blivit totalt helad i mitt inre.
Ibland möter Gunilla andra som varit med om liknande saker.
– Jag vet att Gud har en plan med mitt liv. Jag kan till och med tacka för det jag gått igenom, eftersom jag ser att jag kan hjälpa andra idag, och det är stort!
Gunilla har också fått vara med om flera helanden i sin kropp. Hon hade en arytmi i hjärtat och skulle få en pace maker, men hennes bönegrupp bad för henne i vintras och sedan dess slår hjärtat normalt.
Dagen innan Inblicks intervju blev Gunilla helad i sina öron efter förbön på New Winekonferensen i Vänersborg. Hon har en medfödd hörselskada, ortoskleros, och har inte hört något utan hörapparat sedan hon var 20 år. Under förbönen upplevde hon att lovsångsmusiken blev så hög att hon var tvungen att gå ut.
– Det var fantastiskt! Jag hade inte reagerat på musiken innan. På mitt högra öra hör jag för bra för att kunna ha hörapparaten nu, den är inställd efter min tidigare hörsel. Och i morse hörde jag fåglarna sjunga för första gången på 42 år utan hörapparat!

 

Text & Foto: Ingrid Byström. Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.