Skriv ut

Maries tro på Jesus bär - i både ljus och mörker

2012 v29-30 kristet reporta
Ett fantastiskt helandeunder, men också djupaste mörker och nattsvart förtvivlan. Marie Salmonsson har fått uppleva båda – och har kommit igenom med nya erfarenheter i bagaget.

Marie Salmonsson växte upp i ett kristet hem i Tranås.
– Jag kom till tro på Jesus när jag var riktigt liten, kanske bara i femårsåldern, och det var väckelse i pingstkyrkan. Jag kommer ihåg närvaron av Guds ande. Jag längtade efter bönetillfällena och den underbara atmosfären. En kväll sa jag till mamma att jag ville bli frälst, och mamma bad med mig. Det kändes så härligt. Ända sedan dess har Gudsnärvaron varit något som fått prägla hela mitt liv.

Sökt av Gud
Men i tonåren blev besöken i kyrkan allt färre, och danserna i Folkets Park allt fler.
– Jag började falla av, men jag märkte också flera gånger att Gud sökte mig. En gång när jag festade och dansade i Folkets Park, kom Guds ande över mig. Jag blev spiknykter och kände att det jag gjorde var så fel. Jag var tvungen att rusa hem.
På Liljeholmens folkhögskola träffade Marie Stefan.
– Jag fick höra inom mig – nästan som en hörbar röst: Det är din man. Men han var inte alls den typen som jag tänkt mig, så jag stängde hjärtat. När han började stöta på mig frågade jag Gud om det verkligen var min man. Då hörde jag ett stort ja, det var som en blixt från topp till tå – så övernaturligt.

Explosion i hjärtat
Maries och Stefans kärlek till varandra växte. Marie upplevde också att Gud verkligen pockade på hennes hjärta. Hon gick till en kompis som hon visste tog Gud på allvar, och tillsammans bad de en frälsningsbön.
– När jag säger: Jesus kom in i mitt hjärta, så bara smäller det till. Jag exploderar, jag börjar tala i tungor, det bara flödar ur mig. Jag blev helt chockad, men samtidigt så lycklig.
Stefan och Marie gifter sig. De träffar Ulf Ekman och sätter sig 1983 i skolbänken på Livets Ords bibelskola. Därefter blir det arbete inom Livets Ord.
– Vi reste med Sverigeteamet och vi hade samlingar med ungdomar hemma i gillestugan. Det var så underbart att se ungdomar som brann för Gud.

Cancer i livmodern
1998, när Marie var mitt uppe i arbetet för Gud blev hon sjuk.
– Magen svullnade upp, och läkarna konstaterade att jag var full med cancer i moderlivet. De opererade, men gav mig ändå inte mycket hopp. För det var verkligen illa.
Men Marie vägrade ta till sig de dåliga oddsen. Istället fick hon ett bibelord, från Psaltaren 118:17, där det står: ”Jag skall inte dö utan leva och förkunna Herrens gärningar.”
– Jag fyllde mig med bibelord om helande och vägrade att på allvar lyssna på läkaren. Under tiden som läkaren pratade med mig, så mediterade jag Guds ord. Trots att jag inte såg någon tendens till helande, så höll jag mig fast vid Bibelns ord, för Guds ord håller att lita på och för mig var det mer verkligt än sjukdomen. Visst var det en väldig kamp, men bibelordet bar mig igenom. Och när nedstämdheten kom, så dansade jag runt i vardagsrummet och prisade Gud.
Till sist kom dagen då Marie friskförklarades och fick veta att det inte fanns någon cancer kvar.
Läkarna var lite chockade över att jag verkligen hade klarat det, men för mig var det självklart.

Den stora krisen
År 2005 var det dags för en ny kris i familjens liv, när Stefan och dottern Sandra var med om en trafikolycka.
– Vid krocken så fick Sandra sin pappa i knät. Han var väldigt illa däran och allt fokus var på honom, medan Sandra som klarade sig bättre fysiskt istället drabbades av psykiska problem. De låg båda på intensiven, med bara ett draperi emellan sig, och Sandra fick höra Stefans ångest när han inte kunde andas och trodde att han skulle dö.
– Sandra var en konstnärssjäl och väldigt känslig. Hon tystnade mer och mer, blev inte längre samma person. Och i takt med att Stefan blev bättre blev Sandra sämre. Hon gick in i en psykos, kunde inte sova på en hel vecka, och drabbades sedan av ytterligare en psykos. Till sist orkade hon inte leva längre – hon tog sitt eget liv.

Bitterhet och besvikelse
När Marie fick beskedet upplevde hon det som att livet tog slut.
– Jag satt och blundade på samma ställe, en hel natt och en hel dag. Jag kände att nu orkar jag inte längre tjäna Gud. Jag var så besviken, så bitter, ville inte se kyrkan och ville inte träffa någon. Det var bara så mörkt.
Marie som inte brukar vara deppig gick nu in i en rejäl depression.
– Det kändes inte som om jag hade något att leva för – även om jag såklart hade det. Jag började inse att det här kommer att ta mitt liv. Så jag sa till Gud: jag orkar inte längre, gör något åt det här.
Och en dag kom vändningen.
– Jag var ensam hemma, men jag kände att det var något där – en närvaro. Så var det som om Sandra kom till mig och sa: ”Jag har det bra nu, kom ihåg min dröm.” Jag visste vad det gällde, för Sandra – som egentligen var väldigt blyg – gick en gång fram på ett ungdomsläger, tog micken och bad en bön för Sveriges ungdomar.

Omsluten av kärlek
Marie fick nu uppleva Guds kärlek, den omslöt henne i tre dagar. Och så började olika bibelord ringa i hennes huvud. Hon fick ett Gudsmöte, och med Sandras bön i huvudet började hon tänka på de som inte hade mött Jesus – att hon ville nå ungdomarna med Guds kärlek.
– När jag vaknade upp den tredje dagen var all besvikelse och bitterhet borta. Jag kände att jag ville gå till kyrkan, jag ville jobba. Det var så övernaturligt. Gud bara löste mig. Jag visste att min bitterhet och besvikelse skulle sänka mig, men Gud befriade mig totalt och löste mig.
Marie fick ny aptit på livet, och kom vidare med en ny kunskap och erfarenhet i bagaget:
– Bitterhet och besvikelse är som ett gift som förstör livet och förstör gemenskapen. Vi måste lyfta blicken, förlåta oss själva och förlåta andra. Annars hindrar det oss från att vara den som Gud vill att vi ska vara. Känner du att du inte kan klara det själv, så finns Jesus där – och vill göra mirakel i ditt liv. En minut med Jesus förvandlar allt!


Text & Foto: Eva Ruderstam. Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.