Skriv ut

Anneli vet att tron bär

Anneli640
En förtvivlad bön i ensamheten och en enkel fråga från en granne. Det var några av de händelser som ledde till att Anneli Johnsson hittade en tro och fick ett förvandlat liv. Idag berättar hon om Guds kärlek för funktionshindrade barn och dess familjer i Ukraina.

Anneli Johnssons hjärta har alltid slagit lite extra för människor som har det svårt. Åtta år gammal gav hon sin mamma ett kort där hon skrivit ”Tänk på de fattiga och sjuka. Det är synd om dem!” Inte visste hon då att hennes liv senare skulle kretsa kring kristen mission.
Men vi backar i tiden. Anneli träffade sin blivande man Kjell redan som 16-åring och de blev snabbt föräldrar. Första dottern föddes när Anneli var 18, den andra ett år senare.
– Att skaffa barn var det bästa som hänt mig, jag kände att livet fick en mening. Men det var inte lätt att vara tonåring och mamma. Kjell reste mycket i jobbet, så jag var ofta ensam hemma med barnen.
– När du är ung och mamma är det många som vill tycka och tänka åt en, och för mig blev det en oerhörd börda. Utåt sett var vi en fin familj. Vi hade hus och bil, och två jättefina flickor. Jag borde vara lycklig. Men ändå kände jag en tomhet i mig själv.
Anneli började festa tillsammans med sina gamla kompisar.

Döva ångesten
– Det bara accelererade och jag mådde allt sämre. En dag satt jag hemma med en flaska vin och en halv burk bamyl. Jag satte i mig alltihop, och så sa jag rakt ut: Jesus, om du finns så kom tillbaka och hämta mig, tag mig ut ur detta helvete.
Trots att hon var omtöcknad lyckades Anneli ringa en vän som snabbt såg till att hon fick hjälp.
– Egentligen ville jag inte ta mitt liv. Jag ville bara döva ångesten.
När Kjell erbjöds jobb i USA följde Anneli med. Hon fortsatte festa, för tomheten följde med. Men en dag frågade en granne: Anneli, tror du att Jesus ska komma tillbaka?
– Jag blev helt ställd. För det var ju det jag hade frågat där hemma. Jag svarade något svävande om att ja, det kanske han gör, och fick till svar: Bra, då ska du få träffa min pastor.
Anneli, som inte alls hade någon kristen bakgrund, fick nu träffa pastorn. Det blev två månader med Bibelstudium. Sedan frågade pastorn om Anneli ville komma till Himlen. Och så förklarade han att det bara finns ett sätt att komma dit – att be till Jesus och överlämna livet i hans händer.
– Vi bad tillsammans och min ångest försvann i ett slag. Det var den 5 september 1988, och sedan dess har jag aldrig mer känt den där gastkramande och destruktiva ångesten, känslan att livet inte har någon mening.

Gud helade relationen
Några månader senare flyttade Anneli tillbaka till Sverige med barnen.
– Jag kunde inte hålla tyst om det jag fått vara med om. Jag berättade jag för alla, vare sig de ville eller inte.
Reaktionerna i umgängeskretsen blev blandade. En del var nyfikna och kom så småningom själva till tro. Andra vände henne ryggen.
Kjell var kvar i USA, där även han började få besök av pastorn. Kjell hade sett vad som hänt i Annelis liv, och ville också vara en del av det. Och även han fick uppleva hur Gud flyttade in i hans liv.
– Vi fick också uppleva hur Gud helade vår relation, vilket för stunden kändes som en omöjlighet. Men pastorn gav oss ett råd att om vi båda bad till Gud så kommer vi att närma oss både Gud och varandra. Och så blev det. Det tog sin tid, men vi kom närmare varandra igen. Vi gifte oss 1989 och 1991 föddes vår son. Idag är jag så tacksam för Kjell. Han är den bästa make man kan tänka sig.

Rock´n´roll och tramporgel
Anneli hittade en själsfrände i sin 82-åriga släkting. Men allt var inte lätt. Som mötet med den lokala församlingen.
– Jag möttes av en kyrkotradition som jag inte kände mig bekväm i. Jag älskade rock´n´roll, men här möttes jag av tramporgel.
– Jag gjorde nog många fel, klampade på folks tår och förolämpade människor. Men man måste tänka på att nyfrälsta är som bebisar. De gör många fel, men de behöver ändå hjälp och stöttning. Som tur var fanns det människor som stod ut med mig.
Idag älskar Anneli sin församling, Betelförsamlingen i småländska Hallaryd.
– Jag har aldrig tyckt att det varit tråkigt att gå till kyrkan. Jag bara måste gå dit, det är lika nödvändigt som att äta mat för att leva.

”Där har du dina barn”
Tillbaka till hjärtat för fattiga och sjuka. Anneli följde med på en hjälpresa till Ukraina, och när en grupp ukrainska barn kom till Hallaryd hjälpte hon till med undervisningen.
– När jag stod där och pratade, var det som om Gud sa till mig: Där har du dina barn, dina sjuka och fattiga. Men jag tvivlade ändå på att jag verkligen kunde göra skillnad.
En dag satt Anneli hemma och argumenterade med Gud.
– Jag sa att om du verkligen menar att jag ska jobba med ukrainska barn så vill jag ge mitt liv för det. Men då måste du vara så tydlig så att jag förstår. Medan jag sitter där, ber och gråter, så ringer en man och säger att han har ett Bibelord till mig, och så läser han upp Jesaja 58: 6-11. ”… Dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom…”
– Sedan den dagen har jag aldrig tvivlat på att det är Gud som står bakom arbetet.
Anneli utbildade sig till sjuksköterska och 1999 startades Ukrainahjälpen (www.ukrainahjalpen.se). Organisationen har arbetat med fadderfamiljer och barnhem, men de senaste åren har de framför allt arbetat för att hjälpa ukrainska barn med funktionshinder och deras familjer. Varje år ordnas läger, i Ukraina eller i Sverige, och minst en gång om året reser en större grupp till Ukraina för att hjälpa till.
– Grunden för allt är Guds ord. Jag vill berätta att Gud älskar dem och att frälsningen finns. Sedan hjälper vi givetvis till även i vardagen. Men jag är klar över att jag inte vill jobba med välgörenhet, utan med mission.

Frid trots olyckor
Men livet har varit tufft. Bara någon månad efter att Ukrainahjälpen startade var Annelis döttrar med om en trafikolycka. Båda fick livshotande skador men tack vare människor på platsen och Guds hjälp lever de idag.
– Min första tanke var varför? Varför händer det här, när jag har gett hela mitt liv till Gud. Men det dröjde inte mer än 30 sekunder, så kom Gud med sin frid. Och jag kände att vad som än händer, så kommer jag att fortsätta tjäna Gud.
Döttrarna klarade sig, men två år senare kom nästa olycka. Annelies man Kjell trillade ner från ett tak, sex meter rakt ner, men klarade sig med bruten näsa och brutet ben. 2006 inträffade ytterligare en olycka, då Annelies son bröt båda armarna och båda benen i en motocrossolycka.
– Jag hoppas innerligt att vi aldrig behöver uppleva något sådant igen. Men jag har lärt mig Gud är med även i svårigheter. När jag blev frälst levde jag bara av tro. Nu vet jag att tron bär.


Publicerad: 20 juni 2012
Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.


INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.