Läkarna gav upp hoppet om Silva – då helade Gud

2012 v.15 - kristet reporta
Silva Classon var så dålig att läkarna ville avbryta behandlingen för att det inte var etiskt värdigt att hålla henne vid liv. Men de hade inte räknat med att Gud skulle gripa in. Idag är Silva tillbaka på sin gård utanför Stockaryd – frisk.

Silva Classon tar emot på sin gård i Axaryd utanför småländska Stockaryd. Här har hon bott ända sedan hon gifte sig och här har de sex barnen vuxit upp. Under många år drev makarna mjölkproduktion men för tio år sedan, strax innan maken dog, såldes mjölkkorna av.
Silva fick sitt första riktiga Gudsmöte på ett juniorläger när hon var 15 år gammal, och sedan dess har hon följt Jesus. Hon är med i Frikyrkan i Stockaryd, men också aktiv i olika sånggrupper som Hjälmserydssångarna och Axarydsteamet.

Organen slogs ut
Midsommarafton 2009 åkte hon med Axarydsteamet för att sjunga på ett äldreboende.
– Jag hade känt mig frisk och stark hela försommaren och inte haft några problem med sjukdom. Men under sångstunden kände jag att jag fick ont, och när jag kom hem blev det värre.
På akuten konstaterades att Silva hade fått en inflammation i bukspottskörteln. Hon fick dropp i väntan på att inflammationen skulle läka ut. Och efter några dagar, när läkarna trodde att inflammationen var utläkt, gjordes en mindre operation där en gallgång vidgades.
– Operationen gjordes för fort, för inflammationen var inte helt utläkt. Kontrastvätskan retade upp bukspottskörteln och de inre organen inflammerades. Det ledde till multiorgansvikt och många organ i kroppen slogs ut.
Nu blev situationen snabbt riktigt allvarlig. Läkarna tvingades söva ner Silva, för att hon överhuvudtaget skulle ha en chans att överleva. I annat fall skulle hon max ha ett par timmar kvar att leva. Barnen underrättades om allvaret, att Silva låg nedsövd i respirator och med prismadialys eftersom njurarna inte fungerade.

Svävade mellan liv och död
I tre veckor låg Silva nedsövd och svävade mellan liv och död. Sedan väcktes hon upp, men vårdades fortfarande på intensiven. Efter några veckor flyttades hon till en medicinavdelning, men olika komplikationer förde henne snart tillbaka till intensiven igen.
– Det bildades varbölder i magen, som de fick operera, och i augusti tvingades läkarna sätta in dränage. Hela tiden var njurarna ur funktion och krävde dialys.
Silva har själv inga som helst minnen av sjukdomstiden. Men för barnen blev det en riktigt jobbig tid. Dag och natt kunde läkarna ringa och berätta att nu var det kritiskt. Barnen fick också höra att om Silva överlevde skulle hon bli beroende av dialys resten av livet och med all sannolikhet diabetiker.
Idag är Silva övertygad om att det var förbönerna som höll henne uppe.
– Jag vet att det var massvis med människor som bad för mig, både i församlingar och i hemmen, och det gör en enorm skillnad. Annars tror jag inte att jag skulle överlevt.

Läkarna gav upp
Under hösten försämrades läget ytterligare. Den 20 oktober föll lungorna ihop. Den sjunde november var Silva inte längre kontaktbar och den nionde november var hon helt medvetslös. Det blev en ny omgång till intensiven där respiratorn väntade.
– Jag drabbades av koloxidförgiftning, medicinförgiftning, blodförgiftning. Det växlade hela tiden.
Ibland blev hon något bättre, men bakslagen kom hela tiden. Läkarna beskrev situationen som ett steg fram och tre tillbaka. Under sjukdomstiden hade Silva blivit undernärd vilket ledde till ytterligare komplikationer. Dessutom var hon helt gulfärgad och hade stora problem med andningen.
Silva fick även svamp i lungorna och i blodet. Den behandlades med ett flertal olika sorters penicillin, men ville inte ge med sig.
– Läkarna visste inte vad de skulle göra, för om svampen skulle sprida sig ut i organen så skulle jag inte överleva. Under julveckan gav läkarna upp. De sa öppet till barnen att de ville avsluta behandlingen eftersom de inte tyckte att det var ”etiskt värdigt att hålla mig vid liv”.

Gud grep in
På julafton berättade läkarna att de väntade på ett sista blodprov. Om inte det provet visade någon förbättring, så skulle behandlingen avslutas.
– Det sägs ju att hörseln och det undermedvetna registrerar mer än man tror. Trots att jag var nedsövd och helt okontaktbar, så har barnen berättar att tårarna började rinna på mig just när läkarna gav det beskedet.
Barnen och barnbarnen hade hela tiden levt på hoppet – och tron. En av döttrarna hade fått till sig ett Bibelord, att när allt hopp är ute kommer Gud att gripa in. Och barnbarnen hade bestämt sig för att baka en tårta när Silva kom hem. Nu fick de istället höra att Silva nog inte skulle komma tillbaka.
Men den 28 december, när provsvaren kom tillbaka, var värdena plötsligt mycket bättre. Svampen hade försvunnit både från blodet och från lungorna. Gud hade gripit in, och sjukdomen hade vänt.

”Ett under, ska du veta”
– Jag blev inte frisk på ett ögonblick. Men det vände och jag blev stadigt bättre. De kunde koppla bort respiratorn och från och med slutet av januari har jag minnen.
Så småningom flyttades Silva till en rehabavdelning.
– Jag var helt förlamad, kunde inte ens lyfta på foten. Musklerna var helt förtvinade. Men jag började intensivträna. Först med olika liftar, sedan med gåbord och rollator. Det var en jobbig period.
Silva blev kvar på sjukhuset ända till maj månad. Men efter elva månader på sjukhus kom hon hem – och fick njuta av barnbarnens tårta.
– Totalt låg jag i respirator och intensivvård under 13 veckor, och jag har sju månader då jag inte kan minnas något riktigt. Efteråt har en av överläkarna sagt till mig: "Jag trodde aldrig att jag skulle se dig på benen igen. Det här är ett under skall du veta."

Tillbaka på gården
Ett mirakel i miraklet är historien om Silvas blodtryck.
– Jag har haft problem med högt blodtryck i många år, och under 30 års tid har jag ätit tabletter två gånger per dag för att hålla blodtrycket i schack. Men när jag blev helad från min sjukdom, så blev jag också helad från mitt höga blodtryck. Numera är blodtrycket normalt och jag behöver ingen medicin.
Idag är Silva tillbaka i vardagsarbetet på gården. Och även om hon har lite småkrämpor så mår hon bra – både fysiskt och psykiskt.
– Många drabbas av oro och ångest efter en så här lång sjukdomsperiod, men det har jag sluppit. Jag har ju Gud. Det är han som har gjort att jag lever idag.
Silva har fått många tillfällen att berätta om sina upplevelser, och alla hon möter, även de som inte är avgjort kristna, tycker att det hon varit med om bara kan förklaras med ett enda ord – mirakel.


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.