Dennis gick genom Afrika - mot alla odds

2012 v.14 - kristet reporta
När Dennis Junge föddes fick han en livsprognos på fyra timmar. Men han överlevde, och visade en fantastisk kämpaanda, trots sin svåra CP-skada. Fem år gammal tog han sina första steg, och nu har Dennis gått genom Afrika i tv-programmet Mot alla odds. – Jag har alltid varit övertygad om att det finns en mening varför jag fick fortsätta leva, säger Dennis.

Det började dramatiskt när Dennis Junge kom till världen för 23 år sedan – två månader före utsatt tid.
– Jag skrek två gånger. Sedan blev jag alldeles tyst och läkarna sprang iväg med mig. Förmodligen fick jag en massiv hjärnblödning under förlossningen. Läkarna bedömde att jag bara hade timmar kvar att leva.
Dennis föräldrar satte sitt hopp till Gud. Under tiden på neonatalavdelningen besökte föräldrarna ett möte med Roger Larsson. Där talade han ut att det fanns någon som hade ett väldigt sjukt barn, men att det skulle gå bra.
– När mamma och pappa kom tillbaka till sjukhuset fick de höra att jag rört mig tydligt i kuvösen, något som inte klarat tidigare.
Efter två månader på sjukhus kom Dennis hem till Hånger utanför Värnamo. Men hjärnblödningen hade lett till spastisk diplegi, en sorts CP-skada som ledde till ofrivilliga muskelrörelser i armar och ben.

Svenskt rekord i förbön
Trots sitt handikapp kämpade Dennis på och var fullt övertygad om att han en dag skulle kunna gå.
Vid fyra års ålder blev Dennis först i länet att opereras med en ny metod, där läkarna gick in i centrala nervsystemet och tog bort en tredjedel av alla pluspoler, för att minska de ofrivilliga rörelserna. Efter operationen väntade lång rehabilitering och daglig träning. Vid många tillfällen fick Dennis också förbön.
– Jag hade nog svenskt rekord i förbön, åtminstone i min åldersgrupp. Vid ett tillfälle bad de för mina ben och under bönen sa jag något i stil med: Jaha, då går jag väl om en vecka. Och faktum var att en vecka senare tog jag mina första steg. Då var jag fem år gammal.

De första stegen
De första stegen var en stor sensation. Inom några minuter var alla bekanta från området på plats i familjen Junges hus för att titta.
– Jag har aldrig fått någon mirakelblixt i huvudet som gjort mig frisk i ett slag. Men jag har fått vara med om smygande mirakel, och jag upplever att bönerna har gett mig styrka att fortsätta kämpa.
Allt blev inte enkelt för att de första stegen var avklarade. Dennis fick träna, träna och träna. Till följd av CP-skadan har Dennis en perceptionsstörning som innebär att han inte per automatik kan sortera sina intryck. Varje steg kräver därför total koncentration, och om det händer mycket runt omkring honom samtidigt som han går, så trillar han. Han har också en förbränningsnivå som är fyra gånger högre än de flestas, vilket gör att han får svårt med orken.

Att växa i tro
När Dennis var liten var barnatron självklar. Men så småningom hittade han också en personlig tro.
– Det kom stegvis. Första steget var när jag på allvar började förstå vad jag hade varit med om, och vilket under det var att jag levde och kunde gå. Nästa stora steg var när jag valde att konfirmera mig. Det var definitivt inget jag gjorde för presenterna, det handlade om att ta växa i tro.
Dennis har alltid haft en längtan att få berätta om sitt liv, sitt vittnesbörd.
– För två år sedan, när jag bad för detta på en ungdomskonferens på Församlingen Arken, fick jag till mig att min tid kommer. Jag fick höra att jag skulle få bevisa för människor att det går att göra det omöjliga möjligt. Även om man i samhällets ögon står långt ner på stegen, så kan man stå högt upp i Guds ögon.
Hela året som följde hade Dennis en längtan i sig att komma till Afrika. Och när han i mars förra året fick höra att produktionsbolaget Mastiff sökte folk till tv-dokumentären Mot alla odds, var han snabb att söka.
– Jag förstod direkt att det här skulle jag göra, och efter en lång ansökningsprocess med intervjuer, fystest och psyktest fick jag veta att jag kommit med.

Vandring genom Afrika
I maj 2011 reste Dennis till Zambia tillsammans med nio andra personer med olika funktionsnedsättningar. Resan startade vid Victoriafallen i Zambia, och tillsammans skulle de ta sig till Skelettkusten i Namibia, 150 mil bort. Framför allt handlade det om att ta sig till fots genom svårforcerad terräng, trots extrema väderförhållanden, vilda djur, vätskebrist och utmattning.
– Det var verkligen en kamp. Jag valde att inte ta med rullstolen utan skulle klara mig med mina gåstavar. Jag har alltid älskat utmaningar, och även om det var otroligt tufft – vi vandrade i snitt två mil per dag – så lärde jag mig så mycket.
Deltagarna skulle hjälpa, stötta och motivera varandra att klara utmaningen – mot alla odds.
– Det var en väldigt positiv programidé. Sådant behöver vi mer av i svensk tv. Jag tror också att det var därför som serien fick miljonpublik vecka efter vecka.

Elefanter mot lägret
Månaden i Afrika blev minnesvärd.
– Tänk dig att sitta vid en lägereld, se stjärnhimmeln och ljuden från vilda djur. Vid ett tillfälle var sex elefanter på väg mot lägret. Och det var inte film, det var på riktigt.
Vandringen blev en enorm fysisk utmaning för Dennis. Men det var också jobbigt med sömnbrist och värme – inte minst kontrasten mellan nattens kyla och dagens hetta.
Men med bara 14 mil kvar till kusten valde Dennis att hoppa av.
– Jag var den svagaste länken, och jag fick en känsla av det fanns de som inte ville ha mig kvar. Men även om jag inte nådde ända fram så är jag enormt nöjd med min prestation.
Efter programmet fick Dennis chatta med tv-tittarna.
– Det kom in mellan 1 000 och
1 500 frågor på 45 minuter. Det var häftigt. Och nu händer det ofta att folk kommer fram till mig på stan eller på tåget. Det är kul.

Positiv idiot
Dennis har också fått uppfylla sin dröm att berätta för andra om sitt liv. Häromveckan berättade han om sitt liv i sin gamla hemförsamling, Pingstkyrkan i Bor. Det blev fullsatt…
Numera bor Dennis i Kristianstad. Han jobbar som idrottsmedarbetare på Furuboda och hjälper barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar att våga sig på att idrotta. Drömmen vore att spela kälkhockey mot favoritlaget HV71 – inför fullsatta läktare på Kinnarps arena.
– Jag ser mig själv som en positiv idiot, som vågar pröva nya saker – även det som ingen tror jag kan klara. Jag är övertygad om att det fanns en mening att jag fick fortsätta leva, och jag vill göra allt för att ta vara på livet jag fått. Jag hoppas att jag också kan få inspirera andra att försöka sig på det omöjliga – mot alla odds.

 


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.