Till slut kunde Owe förlåta sin pappa

2012 v.12 - kristet reporta
De djupa sår som pappan lämnade efter sig gjorde Owe Hellström till en orolig själ. Att han som vuxen blev elitspelare i biljard och framgångsrik företagare med både gott om pengar och vänner gjorde honom inte lugnare och livet blev trassligt. Då klev Jesus in i handlingen – oron gav vika, relationer helades och glädjen infann sig – och det viktigaste – han kunde förlåta sin pappa efter många år av hat.

”Jag vet inte vad de kristna har, men nånting är det, och det vill jag ha”. Det var de orden Owe Hellström bad där hemma i sin lägenhet när han blev frälst som 24-åring den sjätte september 1972.
63-årige Owe Hellström ler lyckligt när den där höstdagen för nästan 40 år sedan kommer på tal. Vi sitter i hans kontor i stadsdelen Brynäs i Gävle. Under intervjun, som emellanåt mer känns som en predikan, skrattar han brett ena stunden för att ögonblicket efter gråta en skvätt. Men så är ju Owe inte bara företagare i presentbranschen, han är också pastor. Även om vägen dit stundtals varit krokig.

Djupt hat odlades i hjärtat
Owe Hellström, som föddes 1948, växte upp som ett av tre hemmavarande barn i arbetarkvarteren på söder i Gävle, granne med den riksbekanta bocken. Men uppväxten var orolig. Pappan var stökig, det var ofta bråk hemma, och när Owe var fyra år skildes föräldrarna. Men pappan var ändå ett ständigt orosmoment som titt som tätt dök upp och gjorde livet surt både för mamman och barnen. Det odlades ett djupt hat till pappan i Owes hjärta.
– Jag kunde jag tänka att ”när jag blir vuxen ska jag döda honom”, berättar Owe.

Fosterhem som treåring
Hemförhållandena gjorde att han till och från bodde i ett fosterhem i Dalarna. Han minns än idag känslan när han som treåring lämnades första gången.
– Det är fortfarande svårt att tänka på. Men, det var en fin familj som dessutom var kristna, och de gjorde mycket gott mot mig och de bad mycket för mig, berättar Owe.

Biljard och poker
När han var tolv år dog pappan. I mitten av 60-talet hamnade Owe på sjön och mycket handlade om festande.
Tillbaka i Gävle började han spela biljard och var snart i Sverigeeliten. Snart var han med och öppnade biljardhallar i både Tranås, Jönköping och Oskarshamn. Owe spelade också poker, han lärde sig tjuvknepen och tjänade emellanåt rätt stora pengar på pokerspelandet. Samtidigt började han röka hasch. 1968 blev han pappa till Joakim men varken han själv, som var 19 år, eller den sextonåriga mamman var mogna att ta hand om ett barn, så till slut fick lille Joakim flytta hem till sin mormor och morfar.
Men ekonomiskt och karriärmässigt var det utåt sett på topp, med en framgångsrik biljardverksamhet och inkomster från kortspel. Men ju mer han festade, ju olyckligare kände han sig, och haschmissbruket ökade.
– Djupast sett handlade allt om min såriga relation till min pappa, även om jag inte förstod det då, berättar Owe.

Liftare som berörde
En söndag 1971 när han körde runt i sin bil i Tranås tog han upp två tjejer som stod och liftade. Medan han skjutsade dem till Jönköping berättade passagerarna att de var kristna och skulle på ett möte.
– Jag var lite tufft skeptisk men jag såg någonting som lyste i deras ögon och jag kände att isen började smälta en aning på insidan under den där bilresan, berättar Owe.
Han fortsatte ha kontakt med tjejerna, som pratade mycket om sin tro. På hösten 1972 hölls en evangelisationskampanj i Tranås och många från kyrkorna var ute på stan och gjorde reklam för kampanjen. Det slutade med att Owe gick på ett möte.
– Jag förstod inte mycket av det som sades men jag tyckte mycket om sångerna och jag kände att de kristna hade något som inte jag hade, minns Owe.
Det ena gav det andra och en tid senare böjde Ove knä den där höstdagen 1972 ensam i sin lägenhet.
– Det första jag gjorde var att spola ner haschklumpen, och jag rökte aldrig mera, berättar Owe.

Ville hela relationer
Vägen gick inte spikrakt men den dagen blev en vändpunkt för Owe, som tog upp kontakten med sin son igen och började arbetet med att hela relationer han själv varit med att rasera under sitt tidigare liv.
– I början misslyckades jag, bland annat när det gällde alkoholen, men när jag läste Bibeln såg jag att det fanns en lösning: ”Bekänn dina synder så är Gud trofast”. Sedan gick det bättre och bättre och jag vittnade villigt och glatt för alla om vad Gud gjort för mig, säger Owe som döpte sig i mars 1973.
– Vilken befrielse det var! När jag kom upp ur dopgraven upplevde jag att jag var totalt ren på insidan.
Samma år sålde Owe sin andel i biljardhallarna, gick Bibelutbildning och flyttade sedan tillbaka till Gävle där han fick vårdnaden om sin son, gifte sig 1986 och fick ytterligare tre barn. Sedan 1988 driver han eget företag och jobbar också som pastor.

Förlät sin pappa
Under de oroliga åren sårade Ove många människor, men han har fått uppleva hur relation efter relation har upprättats.
– En resa in i kaos blev en återfärd som resulterade i ordning, frid och upprättelse, säger Owe som är oändligt tacksam över mycket i sitt liv.
Inte minst över att Gud i mitten av 70-talet, femton år efter pappans död och efter många år av bitterhet, gav honom kärlek att förlåta sin pappa.
– Vid det tillfället såg jag på fotot av pappa och upplevde att jag förlät honom fullständigt, jag kände i stället kärlek till honom, berättar Owe med tårar i ögonen och fortsätter:
– Jag såg också då så klart hur arvssynden fungerar, hur ett negativt liv förs över på nästa generation om inte Jesus får chans att klippa snöret vilket verkligen sker i dopet.
Ove upplever hur Gud talar in i dagens samhälle om hur viktig familjen är och att det behövs ett uppvaknande, framför allt bland papporna.
– Bibelordet som talar om att fädernas hjärtan ska vändas till barnen och barnens hjärtan till fäderna är så aktuellt. Det behövs helande både mellan generationer och familjer, och fäderna har ett speciellt ansvar att axla. Familjen är ett projekt som Gud värderar högt, säger Owe Hellström.



Text & Foto: Johan Eriksson. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.