Skriv ut

Matthias blev accepterad för den han var

v.39-2011 - Mathias Reporta
Matthias Kolflaath kom från en skola med hierarkiska grupperingar och där han själv och många andra slogs för att vara ”coola” och för att vinna respekt hos kompisarna. När han i sjuan bytte till en kristen friskola förvandlades hans skolvardag totalt. – Murarna jag upplevt tidigare fanns inte där jag kommit, jag kastade min mask och upptäckte att jag accepterades för den jag var. Det var befriande, säger han.

21-åringen från Salabacke i Uppsala ger ett lugnt och harmoniskt intryck där han sitter mittemot mig och smuttar på en kopp te på Café Årummets uteservering en solig hösteftermiddag i centrala Uppsala.
– Jo, jag trivs verkligen med livet och känner mig trygg och glad, säger han.

 
Rätt gäng gav hög status

Matthias Kolflaath kom till Uppsala som tolvåring då hans familj flyttade från Norge.
De första sex skolåren hade han gått på en vanlig traditionell skola som han själv beskriver som hård och hierarkisk och där det gällde att vara ”cool” för att hamna i rätt gäng och få hög status, något som han själv lyckades väl med.
Att det ändå blev Livets Ords kristna skola när han samma höst började sjuan var hans eget val.
– Det var jobbigt att alltid spela rollen av häftig kille, vilket ofta gjordes med hjälp av slagsmål, och när jag började om från noll igen på en ny plats kändes det värt att testa något nytt. Visst pushades jag av mina föräldrar också men det var ändå jag själv som till slut fick välja, berättar han.
Första dagarna på den kristna skolan blev en omvälvande upplevelse. I positiv bemärkelse.
– Jag kände direkt i atmosfären att murarna som funnits på min tidigare skola inte fanns och när jag rent instinktivt försökte spela min gamla roll som ”cool” upptäckte jag att det inte funkade, ingen blev imponerad. Tvärtom, det var när jag var mig själv som jag började få riktiga vänner, berättar han.
 
Undervisning om rätt och fel

Den slagsmålskultur som han växt upp med fanns inte alls här.
– På min gamla skola var slagsmål vardagsmat där lärarna många gånger bara särade på oss bråkmakare och gick därifrån. När det någon gång inträffade ett slagsmål på min nya skola blev det en jättegrej där både rektor, lärare och föräldrar kopplades in och den som deltog i slagsmål blev verkligen ifrågasatt, även av eleverna på skolan, berättar han.
Att det var en kristen skola märktes inte så jättemycket i den vanliga undervisningen. Däremot fanns en programpunkt en gång i veckan, kallad Chapel, en värdegrundande undervisning om etik och moral med grund i Bibeln.
– Vi fick läsa Bibeln och undervisades om rätt och fel. De här undervisningstillfällena och själva atmosfären på skolan fick verkligen betydelse för mig och gjorde mig trygg, säger Matthias Kolflaath.

 
Som att komma hem

Efter nian ville Matthias plugga egenföretagande och sökte till en gymnasieskola i staden som han fått tips om och där han också kom in. Men skoltrötthet gjorde att satsningen på studierna blev halvhjärtad, han började skolka och längst inne i hjärtat saknade han den varma atmosfär han upplevt under högstadietiden. Efter ett läsår bytte han till Livets Ords gymnasieskola.
– När jag kom dit på hösten var det som att komma hem igen, jag kunde komma som jag var och jag kände igen den familjära atmosfären, säger han.
Efter en tid kom studielusten också tillbaka och förra våren tog han studenten med, som han själv uttrycker det, ”helt okej betyg”.

 
Samvetsmoral i ryggmärgen

Själv menar han att åren på en kristen skola har betytt massor för hans resa in i vuxenlivet. Han hittade tryggheten, fick förtroende för vuxenvärlden, fick lära sig om rätt och fel och ger de här åren mycket av äran till att han i dag känner sig glad och harmonisk. Dessutom talar han om en sorts samvetsmoral som numera liksom sitter i ryggmärgen.
– När man hamnar lite snett eller gör felval i livet börjar det gnaga och man känner på sig att samvetet inte är med. Det går att köra på ett tag, men till slut vinner samvetet. Jag tror att mina år på en kristen skola har rotat det här i mitt samvete. Jag ser mönstret även hos många av mina gamla skolkompisar, säger Matthias Kolflaath.
Finns det då inget negativt med att gå på en kristen skola?
Matthias funderar en stund innan han svarar:
– Det kan ju bli så att man lever i en sorts bubbla där man bara träffar kristna och isolerar sig från världen runt omkring och det kan ju bli lite fel. Men annars kan jag inte komma på något negativt, säger han.

 
Jobbar som elevassistent

Sedan en tid tillbaka jobbar Matthias Kolflaath som elevassistent på Livets Ords grundskola. Under sin tid som elev fick han se vilken betydelse rätt person på rätt ställe kan ha för tonåringar som söker både identitet, livsinriktning och bättre betyg.
– Vi hade en helt fantastisk elevassistent som engagerade sig, speciellt för de lite stökiga eleverna, till hundratio procent, både på skoltid och på fritid. Förutom att stötta i studierna och i samtal offrade han massor av sin fritid på oss, vi fick köra cross, idrotta och en massa annat roligt och han har betytt hur mycket som helst för mig och många av mina skolkompisar, säger Matthias Kolflaath som ibland funderar på att själv utbilda sig inom skolvärlden.
– Kanske kommer jag att bli lärare en dag, det vore ett sätt att betala tillbaka för vad jag själv fått, säger han.
Skulle du vilja jobba på en kristen skola då?
– Visserligen vore det bekvämt och trevligt, men samtidigt finns det massor av elever som mår dåligt på kommunala skolor och där finns det kanske ett ännu större behov, säger Matthias Kolflaath.



Text & Foto: Johan Eriksson. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.