”Jag och mamma levde i ständig fruktan”

v.38-2011 - Joakim Reportag
Joakim Fredrikssons uppväxt lämnar mycket att önska. Att han idag är en lycklig man, med tre härliga barn och en vacker fru som han nu varit gift med i 22 år, är mer än ett under. Människor med hans bakgrund är högoddsare för att hamna på kåken eller i missbruksträsket.

Eländet började när Joakims föräldrar skilde sig när han var fem år gammal. Då flyttade han med sin mamma från Falun till Broby i norra Skåne. Ganska snart träffade hans mamma en ny man.
– Min nya pappa började omgående att misshandla både mig och mamma. Han uttalade tydligt att han inte ville ha mig, att jag inget kunde och ingenting var värd.
Uppväxten bestod av dagliga hot och misshandel. Joakim fick aldrig höra att han gjorde något bra, att han var älskad. Tillsammans fick hans mamma och fosterfar två barn, en pojke och en flicka.
– På olika sätt sökte jag min fosterfars kärlek, men jag möttes bara av hot och förakt. Om jag grät slog han mig ännu mer.

”Tro inte att du är något”
– I tioårsåldern vann jag en dag en badmintonmatch över honom. Då tog han sitt racket och slog mig och uttalade att jag inte skulle tro att jag var något. Ofta hotade han med orden; ”berättar du för någon om misshandeln kommer jag att döda dig.”
– En gång slog han mig så hårt med sin knytnäve att några av mina fingrar bröts. Det gjorde fruktansvärt ont. Men istället för att trösta mig började han gråta över vad han gjort, så jag fick trösta honom istället.
– En annan gång när vi åkte bil, sa han att nu skall jag köra ihjäl dig. Han gasade på för fullt. Jag blev livrädd, kissade på mig, skrek i förtvivlan och dödsfruktan.

Levde i ständig fruktan
Joakim hade svårt att sova på nätterna eftersom han ofta hörde hur hans mamma blev misshandlad. Ibland kunde hans fosterpappa komma in på hans rum mitt i natten, väcka upp honom och slå honom.
– Jag och mamma levde i ständig fruktan, men utåt sett såg allt bra ut. När vi som familj var tillsammans med andra kunde han tala gott om mig, men då visste jag att när vi kom hem skulle jag få stryk för allt det positiva han sagt.

Vågade aldrig polisanmäla
Att kosta på Joakim något var inte aktuellt. Pengar till kläder fanns aldrig.
– Mamma fick lappa mina tröjor och förlänga mina byxor med jeans-tygbitar. Det var givetvis inte med stolthet jag gick till skolan i de kläderna.
Polisen kom då och då hem till familjen, men Joakims mamma vågade aldrig polisanmäla sin man. Fruktan och hoten höll hela familjen i ett järngrepp.

Drack för att döva smärtan
När Joakim var cirka tolv år skilde sig hans mamma från fosterpappan. De flyttade till Osby. För Joakim var det en fantastisk befrielse.
– Men det otroliga inträffade att efter bara några dagar ville jag åka hem till min fosterpappa i Broby. Jag ville ju ändå tro att han tyckte om mig.
Joakim började dricka redan i elva-tolv-årsåldern. Mycket för att döva sin inre smärta. Skolan och läxorna blev det inte mycket med. På skolan handlade det mesta om att hävda sig och få uppmärksamhet.
– Jag var en odräglig elev. Manipulerande och våldsam. Jag blev inskickad till rektorn gång på gång. Fick höra att jag ingenting kunde. Ofta tvingade jag kompisar att stjäla för min räkning.

Mötte kärlek och omtanke
Men livet skulle få en vändning. Det började när han kom i kontakt med en ungdomsgrupp i Missionskyrkan Osby.
– Jag gillade musik, spelade ju själv trummor. Bland ungdomarna mötte jag en spontan kärlek och omtanke, och mitt musikintresse kunde tillgodoses. En fredagkväll blev jag frälst. Jag var då 13 år. Tyvärr bar jag på så mycket inre smärta och sår, att jag inte klarade av mig själv och det ledde till att jag lämnade gemenskapen i kyrkan.
– När jag kom upp i 15-16-årsåldern började jag dricka allt mer. Ofta var jag berusad fyra, fem dagar i veckan. Jag hamnade givetvis i problem med både polisen och socialen.
En helg åker Joakim ner till Höör för att dricka och dansa. Berusad på dansgolvet gör han en mycket märklig och livsavgörande upplevelse.
– Plötsligt hör jag någon säga till mig; ”Detta behöver du inte längre”. Jag vände mig om för att se vem det var, men såg ingen. Då hör jag rösten igen säga; ”Detta behöver du inte längre”.
– Jag satte mig ner och började storgråta. Kompisar kom fram för att trösta mig, men jag sa till dem att Gud hade talat till mig.
När Joakim kom hem till Osby återknöt han kontakten med ungdomarna i Missionskyrkan. Mötet med Jesus kom att förändra hans liv totalt. Den fadersgestalt han längtat efter hela livet möter han i Gud. Gud blev Joakims Pappa, den han kunde hänga upp sitt liv på.
– I möten med människor märker jag att ett återkommande problem är en dålig självbild. Nästan alltid bottnar det i en trasig fadersrelation. Att då kunna säga – utifrån egen erfarenhet – att Gud vill vara din Far, det är fantastiskt.

Coacha till en Gudsrelation
Joakims stora längtan är att via det personliga samtalet hjälpa och coacha människor fram till en personlig Gudsrelation.
– Det var så jag själv fick hjälp till frihet och ett nytt liv. Jag växte genom personlig coachning och genom att få ta ansvar, att någon trodde på mig.
Det var en stor utmaning för Joakim att förlåta den man som tyranniserat honom och hans mamma under flera år.
– Jag visste att min fosterfar var livrädd för mig. Jag hade sagt till honom att en dag skulle jag söka upp honom och slå ihjäl honom. Han hade också berättat för andra att en dag kommer Joakim för att ta hämnd.
– Att då få åka hem till honom och säga; jag kommer inte för att slå ihjäl dig, men jag är här för att förlåta. Det var jobbigt, det gjorde ont, men jag visste att det var det enda rätta. – Jag valde att förlåta. På det sättet är jag själv en fri man idag.

Jag älskar dig!
Det Joakim själv aldrig fick höra som barn, det säger han nu dagligen till sina egna: Jag älskar dig. Gud älskar dig. Du kan. Du är viktig. Våga satsa på dina drömmar!
Joakim, hans fru Lotta och de två yngsta barnen är medlemmar i Göingekyrkan New Life i Hässleholm., där Lotta är lovsångsledare. Han själv och den yngste sonen Simon spelar trummor.
– Vår äldste son Lukas är musiker och trummis i Gileadförsamlingen i Göteborg.
– Gemenskapen i församlingen blir viktigare för mig för varje dag. Det är en så stor förmån att vara en del i en kristen församling.



Text & Foto: Tomas Ander. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.