Gjohn-Marko ville bli imam – nu vill han nå muslimer i Sverige

v.37-2011 - Gjohn Reportage
Han var muslim, redo att bli imam. Men när Gjohn-Marko Berisha kom till Sverige, fick han möta en kärleksfull Jesus – och kapitulerade.

Idag undervisar han om islam och uppmuntrar svenskarna till mission på hemmaplan.
Gjohn-Marko kommer från en muslimsk familj i Kosovo.
– För min mamma var islam som att andas, och religionen präglade hela dagen. Men i skolan möttes jag av kommunism och ateism. Det första min lärare sa i ettan var att Gud inte finns.
I tonåren började det bli oroligt i landet. Studenterna reste sig och krävde att Kosovo skulle bli en egen republik, men svaret blev stridsvagnar och ammunition.

Greps av polis i skolan
– I skolan hade vi undervisning i marxism. Där hyllades vår frihet samtidigt som vi varnades för den västerländska kapitalismen. Men jag kände mig inte fri, och jag såg hur grannen kom tillbaka från Tyskland där han tjänat massvis av pengar. Så jag sa högt: Jag är hellre slav i väst än fri här.
Det var 1982 och Gjohn-Marko var 15 år gammal. Och uttalandet fick följder. Två civilklädda poliser kom till klassrummet och utdelade två rejäla örfilar.
– Poliserna satte handbojor på mig och förde mig till polishuset. De spände fast mig och slog mig med batong. De ville att jag skulle berätta om CIA-kontakter som jag inte hade.
– I min förtvivlan ropade jag på pappa, och han hämtades dit. Men så sa de att om jag inte erkänner mig skyldig skulle de skära halsen av pappa. Sedan tvingades jag att skriva på ett papper. Fortfarande idag vet jag inte vad det var som jag skrev på och erkände.

Påkörd vid busshållplatsen
Gjohn-Marko släpptes, men fick han veta att han inte var välkommen tillbaka till skolan, utan räknades som folkets fiende. Läkaren vägrade dokumentera hans skador och ingen advokat ville ta sig an fallet.
Pappan, som tidigare vägrat gå med i kommunistpartiet, fick kontakt med en kommunistledare som lovade att han skulle få komma och diskutera sonens fall. Han gav sig iväg, men när han stod på busshållplatsen kom en bil körande i hög hastighet, rakt mot pappan. Pappan och ytterligare tre personer omkom omedelbart, och Gjohn-Marko är mycket tveksam till om det verkligen var en olycka.
– Efter dödsfallet kände jag en sådan tomhet. Det var som om jag fått ett gigantiskt hål i mig. Det kändes som att det var mitt fel att han dog.
– Jag minns att jag tittade upp mot Himlen, och så sa jag: Gud, om du finns, så hatar jag dig! Efter det hatade jag allt vad religion hette.

Stämningen allt mer hätsk
1985 flyttade Gjohn-Marko till Belgrad i Serbien.
– Jag fick ett bra jobb, men mådde fruktansvärt dåligt. Så jag började dricka, enorma mängder, för att döva hålet i mig. Efter jobbet gick jag till en klubb och drack, och när de stängde gick jag vidare till en nattklubb. På morgonen tog jag bussen till jobbet, och hade till och med en flaska med mig där. Under tre år var jag i princip aldrig nykter.
Att vara ensam alban på ett serbiskt företag var inte lätt, och kollegornas attityd förändrades. Hans politiska åsikter var inte uppskattade, och stämningen blev allt mer hätsk.
– En dag sa en kille till mig: Jag längtar till kriget mot Kosovo börjar. Då ska jag gå med och slakta albaner. Jag blev så arg att jag drog fram min revolver, lade den på bordet och sa: Du behöver inte vänta. Vill du slakta albaner, så har du en här. Ta revolvern och gör det. Och så vräkte jag ur mig en massa hemskheter om serber och deras president.
– Två dagar senare kom en annan arbetskamrat med en kniv i handen. Han meddelade att min tid var räknad, att det fanns ett datum fastställt då jag inte längre skulle finnas. Jag bestämde mig för att fly. Packade en liten väska, åkte med olika bussar hit och dit för att förvilla, reste till Kosovo och löste biljett till Sverige.

Läste Koranen hela tiden
Den siste juni 1992 kom Gjohn-Marko till Sverige. På flyktingförläggningen i Borlänge kallades han för imamen.
– Jag hade Koranen med mig, och den läste jag hela tiden. De senaste åren hade jag funderat på att Allah kanske ändå fanns och blivit övertygad. Nu ville jag ta mig till Saudiarabien och utbilda mig till imam.
En dag kom en pastor till flyktingförläggningen, och inbjöd flyktingar till en basketmatch mot församlingens ungdomar.
– Trots att han var kristen fick jag respekt för pastorn. Han utstrålade kärlek och var lätt att prata med.
Gjohn-Marko fick kristna kompisar och träffarna fortsatte. En gång frågade pastorn om det var okej att visa kyrkan, och om Gjohn-Marko kunde tolka.
– Jag räknade honom som min vän, och som alban kan man inte säga nej till en vän, så jag lovade tolka. Men pastorn började också prata om trosbekännelsen. När han sa att Jesus hade dött och uppstått och sitter på Guds högra sida, så brände det till. Det anses som hädelse inom islam. Efteråt skällde jag ut honom, men han kramade om mig och sa att han gillade mig. Det hade aldrig en imam gjort.

Gud eller avgud
Gjohn-Marko och pastorn blev ännu starkare vänner. Gjohn-Marko började gå på gudstjänster, och diskuterade ofta tro med pastorn.
– Efter någon månad började jag känna avsmak för att läsa Koranen. Jag upptäckte saker som kändes fel. Samtidigt läste jag Bibeln, eftersom jag tolkade när kyrkan hade barnverksamhet på flyktingförläggningen.
– Jag kände att om Bibeln är sann så är Allah en avgud. Och om Koranen är sann så är Bibelns Gud en avgud. Det blev en brottningskamp.
En dag provade Gjohn-Marko att säga ”I Jesu namn”.
– Att be i Jesu namn, det är hädelse inom islam. Men jag bad Gud att visa mig om det är fel, och så sade jag det igen. Det kändes underbart på insidan, och jag tänkte att det måste vara rätt.
Gjohn-Marko följde med till en kristen konferens. Han tyckte att det lyste om predikanten och sa till sig själv att han inte skulle lämna tältet förrän han fått det som han hade.

Två röster inom sig
– Men när jag reste mig för att gå fram hörde jag två röster inom mig. En som citerade Koranversen, att den som lämnar den rätta läran – islam – ska stekas i Helvetet, och en som sa ”Gud älskar dig”.
– Jag kapitulerade för Jesus, och när jag kom ut från tältet var det som om hela naturen hade ändrat sig. Gräset var grönare, solen sken starkare än någonsin och det doftade underbart. Och så kände jag att det inte gjorde ont i mig längre. Smärtan och hålet som funnits där ända sedan pappas död var borta.
Mycket har hänt sedan den dagen i juni 1993. Gjohn-Marko har utbildat sig, jobbat som pastor och undervisat på Bibelskolor.
– Min dröm är att resa runt till församlingar och undervisa om islam. Jag vill engagera kristna för att nå muslimerna i Sverige. Vi behöver inte åka till Mellanöstern för att missionera. Muslimerna finns här, och vi har religionsfrihet – det är bara att missionera.



Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.