Robin fick nya lungor som svar på bön

v.33-2011 - Robin Reportage
Robin Svedman är en 32-åring med en fullspäckad agenda. Han spelar trummor i ett kristet hårdrocksband, berättar gärna om Jesus och ska snart börja på en pastors- och ledarskapsutbildning. Men för ett år sedan var han så sjuk att han var ytterst nära att dö.

Problemen började 2005, då Robin fick problem med andningen. Han fick diagnosen lungfibros, som innebär att bindväv lägger sig som en ärrbildning på lungorna, så att lungorna blir stumma och inte kan arbeta som de ska.
– Min lungkapacitet låg på 40-50 procent av det man skulle ha, men fibrosen höll sig ganska stilla på den nivån i tre-fyra år.
Robins mamma Margareta, som själv är sjuksköterska, insåg snabbt hur allvarlig sjukdomen var.

– Lungfibros är en dödlig sjukdom som leder till väldiga andningsprob-lem, men också till att hjärtat tar stryk. Jag har läst i medicinska tidskrifter att bara 20 procent av de insjuknade överlever i fem år.
Efter några år förvärrades sjukdomen. Förutom mediciner fick Robin också börja med syrgas, först en del av dygnet, men så småningom konstant, dygnet runt.
– Vart jag än skulle gå tvingades jag ta med mig mina bärbara syrgastuber. Om jag skulle åka till kyrkan fick jag ta syrgastuberna i färdtjänsttaxin, och sedan var jag tvungen att åka hem och tanka upp med ny syrgas efter några timmar.

 
”Se, jag gör allting nytt”

Många gånger fick Robin förbön för sin sjukdom.
– Sju gånger, på olika platser och av olika människor, fick jag höra dem tala ut ett och samma Bibelord när de bad för mig. Det var ordet: Se, jag gör allting nytt.
– Det var ashäftigt, jag visste att Gud skulle hjälpa mig. Jag kände mig trygg hela tiden, och jag var aldrig rädd för att dö. Jag visste att det bara skulle innebära att jag skulle komma till Himlen. Däremot var jag rädd för att bli ett vårdoffer och bli sittande på ett vårdhem.
Under ett år och fyra månader gick Robin på syrgas. Den ständiga andnöden tog på psyket, och periodvis mådde han väldigt dåligt.
– Jag fattade inte att jag var så döende som jag var förrän under det sista året, och kanske inte ens då.

 
Timmar kvar allt leva

Förra sommaren flyttade Robin till sina föräldrar i väntan på att få komma till Sahlgrenska sjukhuset för transplantationsutredning.
– Robin orkade knappt röra sig, han var så slut. Han behövde hjälp med allt, berättar Margareta.
I Göteborg insåg läkarna direkt hur allvarligt läget var. De undrade varför han inte skickats dit ett år tidigare, för nu fanns det inte mycket kvar att göra. Robin genomgick en snabb utredning och fick besked att han var kandidat för transplantation, men att läkarna inte kunde styra över organtillgången.
Robin själv minns inte mycket av tiden i Göteborg eftersom medicinen gjorde att han fick minnesluckor. Men tredje natten på sjukhuset blev det total kris.
– Trots all syrgas, upp till 45 liter per minut, blev Robin helt utan luft. Han kämpade och kämpade, men syrehalten i blodet sjönk hela tiden och han bedömdes bara ha timmar kvar att leva, berättar Margareta.
På intensivvårdsavdelningen kopplades Robin till en maskin som på konstgjort sätt syresätter blodet.
– Vi fick besked om att de möjligtvis kunde hålla honom vid liv i två veckor, men att det var absolut max.
 
”Be om lungor – idag”

Ett akutlarm efter nya lungor gick ut över hela Norden. Men prognoserna var inte goda. Väntetiden för ett organ var i genomsnitt tre månader, och så länge skulle Robin inte överleva.
Margareta vände sig, som så många gånger tidigare, till Gud i bön.
– Jag bad: Fader, nu vet jag inte vad jag ska tro och göra. Du måste tala till mig. Så tog jag fram min Bibel och såg att den hade fått ett stort hundöra, som jag ville rätta till. Jag slog upp den, och mina ögon föll på 2 Krönikeboken 20:17, där det står:
”Då är det inte ni som skall strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla, och ni skall få se Herrens frälsning. Han är med er. Frukta inte och var inte förskräckta. Herren är med er.”
– Då blev jag så stark. Jag visste att Herren var med oss.
Medan Margareta satt hos Robin kände hon en stark maning att hon skulle be om lungor åt Robin – idag.
– Det var ju en omöjlighet för jag kände till väntetiden, men jag började be, och jag ringde till en väninna som hjälpte mig i min bön.

 
Nya lungor

Klockan 18.20 samma kväll kommer läkaren och berättar att Robins lungor har kommit. Margaretas väninna berättar att hon, vid samma tid, upplever att Gud säger till henne att det är klart, hon behöver inte längre be utan kan börja tacka.
På natten, den 31 juli 2010, blev det operation. Läkarna opererade in de nya lungorna, och även om operationen gick bra var Robin i så dåligt skick att eftervården blev riktigt tuff.
– Det var en oerhörd kamp. Han fick ligga i respirator i veckor, han fick förmaksflimmer, och ibland fick läkarna ta till defibrillatorn flera gånger per dag, berättar Margareta.
Under två veckors tid hölls Robin nedsövd.
– Under den tiden fick jag en sång som jag inte sjungit på 15 år:
”Jag har allting i min hand, din framtid har jag stakat ut. Jag vet ju allt vad du behöver dag för dag. Var inte rädd, jag älskar dig. Du kan lita på mitt ord, och du ska se att jag ska leda steg för steg.”

 
Har gäckat döden

När Robin så sakta vaknade till kom nästa problem. Han hade förlorat nästan alla sina muskler och kunde nästan inte röra sig alls. En tid med intensiv sjukgymnastik inleddes. Efter några veckor kunde han efter mycket kamp ta sina första stapplande steg.
Efter sju veckor på sjukhus kunde Robin flytta hem till sina föräldrar, och i februari flyttade han tillbaka till Stockholm. Läkarna säger att han har gäckat döden, för idag är han fullt frisk – och enormt tacksam.
– Jag är tacksam till den svenska sjukvården, som har gjort så mycket för mig. Men jag är framför allt tacksam till Gud. Han har varit min överläkare, och han har varit med mig hela tiden.

 
Gud har en lösning på allt

Idag är Robin många erfarenheter rikare.
– Jag har lärt mig att Gud har en lösning på allt, och det är inte vårt problem att tänka ut hans lösning. Om Gud har sagt att så här kommer det att bli, så blir det så. Hans ord kan inte falla.
Robin har också blivit mer tacksam för sin hälsa.
– Att ha hälsan och att kunna fungera normalt, det är en underbar gåva. Vi som har det ska tacka Gud för det, och vi ska be för alla som inte har det så.



Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.