Skriv ut

Livet förvandlades totalt

v.25-2011 - T o M Reportage
Att Thomas och Mona Gräns skulle möta Jesus och få en ny prioritering för livet, det var verkligen inget som någon av dem hade räknat med. Men när Jesus oförklarligt gjorde Thomas frisk, då öppnade han upp för Jesus. Och livet förvandlades totalt.

Thomas och Mona Gräns bor vackert på landet utanför Ryssby i södra Småland, tillsammans med sina två barn. Mona är uppväxt med söndagsskola och många kyrkobesök, på grund av sin mormor som var både kyrkvärdinna och barntimmeledare.
– För mig blev kyrkan förknippad med tvång. Mormor krävde att alla i släkten skulle gå på gudstjänst innan vi fick fira storhelg. I kyrkan skulle vi visas upp som föredömen, gå i finkläder, niga för prästen och servera kakor. Jag mådde inte bra av det, så jag gjorde uppror mot allt det kyrkliga.
Thomas och Mona träffades, och även om bröllopet och de två barnens dop hölls i kyrkan så hade Gud ingen stor plats i familjens liv.
– Längst inne hade jag en tro på Gud, och det hände att jag bad för sig själv, men till kyrkan gick jag inte.

Underliga drömmar
Thomas fick ingen tro med sig hemifrån. Däremot hade han kristna kompisar som ibland delade med sig av sin tro.
– Jag minns en natt då jag fick en underlig dröm. Jag såg mig själv gå fram i en kyrka med ett kors i handen. Jag kom fram till att jag ville veta om Gud fanns, innan det blev försent, men jag var inte redo att göra det då.
En annan natt, många år senare, fick Thomas en dröm av ett helt annat slag.
– Jag såg ett vilddjur som var på väg in i mig. Jag reagerade genom att morra och fräsa, så att Mona väckte mig. Den natten bad jag faktiskt till Jesus, jag bad om beskydd för vår familj. Då kände jag en märklig frid, rädslan försvann och jag kunde somna om direkt.
Thomas kiropraktor visade honom böcker med anknytning till new age. Thomas började läsa, och förstod att det fanns en annan sida, men han sökte sig inte till Gud.

Country och helande
I april 2008 lockade en arbetskamrat med Thomas till ett kristet möte. På programmet stod countrymusik med Kåre och Lena Johnsen, och efteråt erbjöds förbön.
– Jag funderade i det längsta, och till sist sprang jag ifatt Kåre. Jag hade hållit på med Reiki healing under en tid och blivit så konstig i huvudet. Det kändes som ett töcken, hjärnan blev som sirap. Jag berättade om mina problem med huvudet, men då frågade Kåre mig om jag inte hade ont i ryggen – trots att jag inte sagt något om det.
Kåre bad både för ben och rygg, och på ett ögonblick försvann både huvudproblemen och ryggsmärtan.
– Det kändes som om en hand rättade till saker i ryggen.
Thomas ben var olika långa, 13 millimeter enligt kiropraktorn. Men med hjälp av specialsulor hade han kompenserat så att det bara skiljde sex millimeter. Thomas fick förbön även för detta, och benet växte ut!
– Ortopeden som gjort sulorna sa att det var intressant. Eftersom jag var vuxen kunde inte benet rätta till sig själv. Nu skiljer det bara sex millimeter, så om jag använder mina sulor blir det helt perfekt. Kanske har jag inte tillräcklig tro för att ta bort sulorna helt.

Manad till dop
Efter helandeunderna bad Thomas med i frälsningsbönen, och i hjärtat fick han på en gång en stark tro på Jesus. Nu byttes alla new-age-böcker ut mot Bibeln, och Mona gjorde stora ögon.
– De första nätterna var det som om Jesus undervisade mig hela nätterna, och även senare har jag många gånger fått drömmar och syner från Jesus. Ofta ser jag byggnader, och Jesus visar mig vad som kommer att hända.
På ett möte hos Citykyrkan i Ljungby talade Mikael Skogsén ut ett ord från Gud som handlade om Mona – att hon skulle bli både frälst och helad. Han fick med sig en böneduk hem som han lade under hennes madrass.
I februari 2009 började Thomas på allvar att fundera på dop.
– Jag fick ingen ro, vankade bara av och an. Och när jag tog tumgrepp i Bibeln så handlade det gång på gång om dop. När jag fick upp Apostlagärningarna 22:16 där det står: Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig, så bestämde jag mig och blev samtidigt fylld av den helige Ande.
– Jag frågade: Kan det vänta till nästa helg? Men då minskade aktiviteten inom mig. Så frågade jag: Ska jag döpa mig redan på söndag? Då blev det full fart inom mig igen.
Thomas blev också manad att förlåta Mona, och när han gjorde det började hon att gråta. Där och då inleddes något även i hennes liv.

Dop och frälsning
Det blev dop redan på söndagen. För första gången åkte Thomas till Citykyrkan i Älmhult och för första gången följde även Mona med till ett möte.
– Det var så totalt annorlunda från mina tidigare upplevelser från kyrkan. Jag fick en kram redan på parkeringen, och blev mött med en sådan kärlek. Det var inte stelt, utan alla visade sin glädje. Jag upplevde att det fanns något mer. Jag förstod inte vad det var, men det berörde mig, säger Mona.
Efter dopet var det förbön, och Börje Claésson hämtade fram Mona.
– Jag var berörd, men jag förstod inte riktigt vad som hände. Ändå kändes det helt självklart och naturligt att be med i frälsningsbönen redan första gången i kyrkan. Jag var så förberedd.

Film på sovrumsväggen
Nu förändrades livet även för Mona, och redan en vecka senare var Tomas och Mona tillbaka i Älmhult, nu för att Mona skulle döpas.
– En kväll fick jag se som en film på sovrumsväggen. Jag såg en klipphäll och soldater. Så föll en sten ned, och ljuset flödade ut, och då förstod jag att Jesus ville visa mig sin uppståndelse, berättar Mona.
Både Thomas och Mona fick uppleva mycket av Jesus – genom drömmar, syner, visioner och Gudsnärvaro i gudstjänsterna. De har gått två Bibelskolor och fått rejält med andlig påfyllning under Jesusfestivalen i Älmhult.
– Mona var väldigt rädd för att hon inte skulle klara Bibelskolan, men vi upplevde så starkt att hon fick hjälp av hjälparen – den helige Ande.
– Jag var också rädd att jag inte skulle hinna med, men jag har upptäckt att allt man gör för Gud, det får man tid med. Om man bara börjar i rätt ände, säger Mona.

Kokande vatten
Även Mona har fått uppleva flera under.
– En gång råkade jag hälla kokande vatten på handen. Det hade hänt en gång tidigare, och då hade jag fått stora brännblåsor. Men nu sa jag: I Jesu namn, jag har inte tid med några blåsor. Och jag fick inga blåsor alls.
En gång blev Mona helad i axeln. Och två dagar senare, på ett möte med Stefan Edefors blev Monas ben lika långa.
– Det skilde hela 17 millimeter så jag gick med specialsulor. Stefan tog fram mig på scenen och alla som var där fick se hur benet växte. Det var en häftig känsla, och efter det slängde jag specialsulorna direkt, berättar Mona.
Mona vittnar gärna om sin nyfunna tro och om sina mirakel.
– Många tycker att det räcker med att tro lite, men det finns så mycket mer att hämta.
Tomas sammanfattar skillnaden på livet förr och nu med ett ord: frid.
– Jag har Jesus med, vad som än händer, och den helige Andes hjälp. Och jag har upplevt att Gud verkligen hör bön.



Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.