Sverre Larsson - fiskhandlaren som blev tidningschef

v.18-2011 - Sverre Reportag
Sverre Larsson är fiskhandlaren som handplockades av Lewi Pethrus med uppdrag att rädda tidningen Dagen. – Det var så oväntat och overkligt. Jag hade bara gått sexårig folkskola plus söndagsskola, och Dagen stod på ruinens brant. Men jag fick ett tilltal från Gud, att jag måste hjälpa till. Och det gjorde jag.

Sverre Larsson föddes i ett stenhuggarsamhälle i Bohuslän. Efter två år som bonddräng flyttade han som 15-åring hemifrån och började jobba på fabrik i Kungälv.
– Första kvällen såg jag en ström av människor som gick till Pingstkyrkan. Jag följde med och var med på gudstjänsten, och efter det började jag gå dit regelbundet. Det tog tio månader, sedan fattade jag ett beslut att bli frälst.
Sverres mamma var troende, men det var inte något religiöst hem. Däremot hade Sverre i många år känt en längtan efter Gud.

Äta, jobba och sova
– När jag var dräng gick jag omkring och funderade, är livet verkligen inte mer än detta: att äta, jobba och sova. Det kändes så tunt. Jag längtade efter något mer och jag sa till hästarna: Jag längtar efter Gud.
– Jag är så kolossalt lycklig över att jag kom till tro, och att jag kom med i pingströrelsen, som var en ivrig och aktiv rörelse. På den tiden fanns det ett stort motstånd mot pingströrelsen, men i motståndet växte församlingarna.
Två veckor efter beslutet att följa Jesus fick Sverre också en upplevelse av den helige Ande.
– Vi var mellan 20 och 30 ungdomar som brukade träffas på lunchen, för att be tillsammans. Där fanns ungdomar som talade ett bönespråk i tungor och plötsligt gjorde jag det också, utan att riktigt förstå vad som hände. Men det var en lycka att bli döpt i helig Ande. Det gav mig en drivkraft som jag har fått behålla genom livet.

Fiskhandlare
När Sverre fick körkort köpte han en liten lastbil och började köra ut på landet för att sälja fisk. 20 år gammal köpte han tillsammans med 15-åriga kamraten Lars-Erik Nilsson en stor fiskaffär i Kungälv. Så småningom växte det till grossiströrelsen Marstrands fisk. I samma veva träffade Sverre också sin hustru, och familjen växte med tre barn.
– Jag hade tidigt ett intresse för affärer. Och det var väl tur det, för jag har aldrig varit teknisk. Men jag var lyckligt lottad. Jag fick jobb, och jag fick ett väldigt spännande och intressant liv.
Företaget fanns kvar till 1973, då det såldes. Vid den tiden fanns det ett 40-tal anställda i firman.

Sjöng för Lewi Pethrus
Första mötet med Lewi Pethrus var under ett besök i Stockholm.
– Jag var med i en sånggrupp som kallade sig Västkustbröderna. En gång åkte vi till Filadelfia i Stockholm för att sjunga på ett möte, men Lewi Pethrus var inte där. Efteråt kom jag med förslaget att vi skulle åka och hälsa på Lewi Pethrus eftersom han hade sagt att om inte folket kommer till kyrkan så måste kyrkan komma till folket. Så vi åkte till honom och sjöng för honom.
– Vi visste att han skulle resa runt i landet, så vi inbjöd honom till Bohuslän, till små församlingar som inte brukar kunna ta emot besök av kända predikanter. Han lovade att komma, och det gjorde han också. Tillsammans med Västkustbröderna åkte vi runt i små församlingar. Det blev en fantastisk resa och vi fick en fin kontakt.
Lite senare, under ett besök i Stockholm, frågade Lewi om Sverre ville vittna på ett möte.
– Jag talade om Dagens betydelse, och efteråt sa Lewi Pethrus att jag borde ju vara på Dagen. Jag tyckte det lät heltokigt, jag var ju ingen journalist och kunde inte skriva.

Handlingsplan på servetten
Tidningen Dagen fick allt större ekonomiska problem och en dag tog Lewi Pethrus kontakt med Sverre Larsson och bad honom komma till Dagen.
– Det var så oväntat och overkligt. Jag var fiskhandlare och min utbildning begränsades till sexårig folkskola plus söndagsskola. Dagen var på ruinens brant, och alla räknade med att det skulle bli konkurs. Men jag fick en oerhörd
känsla inom mig, ett starkt tilltal från Gud, att jag måste hjälpa till och rädda tidningen.
Sverre kallades till ett styrelsemöte, och på vägen dit skrev han – på en servett – en handlingsplan för hur man kunde rädda tidningen.
– Lewi Pethrus hade hela styrelsen emot sig, men han gav sig inte. Och trots att bara några få svarade ja på frågan om Dagen skulle kalla mig som VD, så klubbade Lewi. Sedan avgick båda revisorerna i protest, och alla avdelningscheferna sa också upp sig.

Tidning, radio och bank
Sverre började med gåvobrevsinsamling och efter bara ett år på Dagen hade allt förändrats. Totalt blev det 31 år. Samtidigt tog kompanjonen hand om företaget.
– Det sägs att jag räddade Dagen, men det hade faktiskt Lars-Erik Nilsson också en stor förtjänst i. Han kämpade på så hårt i företaget, för att jag skulle kunna vara i Stockholm.
Sverre fick vara med om en omstart av Ibra 1970 och köpa radiotid för att nå ut med kristen radio, bland annat till Ryssland. Han var med om att utveckla banken Samspar, som kom att ge mycket av sitt överskott till Ibra. Mössebergs
Kurort var ett stort projekt liksom starten av TV-Inter.
Under tio års tid jobbade Sverre tätt tillsammans med Lewi Pethrus.
– Han var både styrelseordförande, chefredaktör och ansvarig utgivare. Men han överlät mycket på sina medarbetare. Vi stod varandra nära och man glömde nästan bort att han var en stor personlighet.
– Jag minns inga stora konflikter. Jag tyckte att han var lätt att ha och göra med.

Handslag skapade rubriker
En uppmärksammad händelse var när Sverre Larsson första gången skakade hand med Ulf Ekman.
– Jag tyckte att pingströrelsen hade varit ganska elaka mot Livets Ord. När både Ulf Ekman och jag var inbjudna som talare på samma möte, så tyckte jag det var naturligt att hälsa. Att det blev en nyhet tyckte jag mest var konstigt,
– det vore väl konstigare om jag inte hälsat. Det blev starten på en lång vänskap.
– Jag kom till Livets Ord, och Ulf kom till Dagenhuset. Sen fick jag en kallelse att tala på Livets Ord, och det svarade jag ja på. Då blev det väsen i tidningarna igen.
– Men jag tycker inte om att rata andra rörelser eller bröder utan att veta vad det handlar om. Vid den tiden visste jag inget om Livets Ord. Nu vet jag och jag har stort förtroende för dem.

Sista sträckan
Senare kom Sverre Larsson att vara med och starta upp en tidning tillsammans med Ruben Agnarsson och Ulf Ekman.
Han har också skrivit en rad böcker. Och numera – trots att han är pensionär sedan länge – hjälper han till med att samla in pengar till LP-verksamheten.
– När man är över 80 år gammal vet man att man springer den sista sträckan. Men jag är så tacksam för att jag får vara med och löpa den sista sträckan för Gud, och inför evigheten känner jag en stor glädje.
– Det ska bli spännande att komma till Himlen. Jag ska få möta Jesus, och alla vänner som har gått före. Det ser jag fram emot.



Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.