Målle vill sjunga folk till himlen

v.06-2011 Malle - reportage
Inte många svenskar har skapat lika stora tidningsrubriker som Målle Lindberg. Kiviks marknad och helikopterentréer har fått tidningarna att skriva spaltmeter om den ovanlige predikanten. Men om han själv skulle sätta en rubrik på sitt liv skulle det bli evangelist. För hela livet har han drivits av en längtan att berätta för människor om Jesus.

Smeknamnet Målle fick han tidigt. Pappan var hästhandlare, och när någon frågade sonen vad han ville bli svarade han att han ville bli en sådan där hästamålle. Sedan dess är det bara namnet Målle som gäller.
Sitt zigenska ursprung är något som Målle alltid har lyft fram.
– Jag har pratat om det både från talarstolen och i tidningarna. När tidningarna skrev om ”tattarevangelisten” så förklarade jag släktens historiska bakgrund och vad som hänt i historien, och nästa dag bad tidningen om ursäkt.

Predikade för myror
Med en mamma som var baptist, en pappa som var frälsningssoldat och en storebror som var pingstvän fick Målle barnatron med modersmjölken.
– Jag var på ett möte när det klack till i mitt hjärta. Gud sa till mig att han vill ha en evangelist. Jag var bara barnet, men jag tog det till mig. Sedan testade jag evangelistkänslan genom att ställa mig framför en myrstack och försöka forma några ord.
I skolan skulle barnen skriva om vad de ville bli.
– De andra skrev att de ville bli doktorer och flygare, men jag skrev att jag skulle bli evangelist. Jag fick faktiskt pris för bästa berättelse, ett pris som jag hämtade i kyrkan. Den kände prästen Olov Hartman var där, och när han fick höra att jag ville bli evangelist, så fick han tårar i ögonen. Han bjöd in mig i altarringen, lade sina händer på mig och gav mig Guds välsignelse. Faktum var att han sedan följde mig genom livet och vid något tillfälle sa att det finns en Maranatasjäl i varje svensk.

Böjde knä vid sängen
19 år gammal fick Målle uppleva Gud på allvar.
– Jag var inkallad till militärtjänst, men en morgon talade Gud till mig och jag fick böja mina knän vid en rostig säng. Jag fick ett möte med Gud, jag kunde känna hur atmosfären förändrades. När jag gick ut ur rummet, hörde fåglarna och kände vinden, så hade allt ett budskap till mig: Nu Målle, nu är du fri, nu är du frälst.
Samma dag gick Målle till en lantbrukare och berättade att Jesus hade frälst honom.
– Lantbrukaren svarade ”Det där går snabbt över”. Men det har inte gått över än.
– Lantbrukarens hustru började gråta, och frågade om inte hon också kunde vara med. Vi böjde knä och hon formade en bön. Då kom mannen in och undrade vad vi höll på med. Nu ville han också vara med, och både mannen och hustrun fick möta Gud. Jag har träffat dem många år senare, och frälsningen höll i sig.

Sjunga folk till Himlen
Målle har alltid gillat att sjunga, och han började spela dragspel redan som 8-9-åring. Sedan dess har sången och musiken följt honom genom livet.
– Man kan
sjunga evangeliet likaväl som att tala det. Jag vill sjunga människor ända in i Himlen, och jag överdriver inte om jag säger att tusentals människor har fått möta Jesus och bli berörda av honom via min sång.
Tillsammans med sin äldre bror Kalle började Målle resa runt som evangelist.
– Kalle hade en tumör på hjärnan. Ena stunden kunde han be för människor till helbrägdagörelse. En stund senare fick vi bära ut honom, för han var så dålig. Gud hade sagt till honom att han fått en viss tidslängd. Efter tio år tillsammans sa han en dag att nu kan du köra hem mig för nu är min tid ute. Det gjorde jag. Sedan var han mer eller mindre medvetslös en tid, innan han fick flytta hem till Himlen.
Målle Lindberg har kommit att förknippas mycket med Maranata-rörelsen, en frikyrklig väckelserörelse som var mycket omdiskuterad.

– Det var inget nytt i förkunnelsen, men det var mycket sång och musik, och jag sa vid något tillfälle att det här ska bli min melodi i framtiden. Sedan spreds ryktet att jag hade gått till Maranata.
– Det ledde till att jag inte längre var välkommen i alla sammanhang. Det var nästan kusligt. Men när jag tittar i backspegeln är jag glad att det blev som det blev. För nu fick jag söka nya vägar, och fick en språngbräda ut i andra sammanhang.

Tältmöten i snön
En gång körde Målle genom Målilla. Då sa Gud till honom att här ska han ha möten.
– Jag hade inga pengar, men jag ringde och beställde ett tält för 500 personer, bänkar och till och med en dopgrav.
Tältmötena ägde rum i januari.

– Första veckan kom det 50 personer. Sedan skrev en journalist om mötena. Rubriken löd ”Han är inte klok”, och det gjorde folk nyfikna. Sedan körde vi på i sex veckor, måndag till söndag. Vi fick be för människor och döpa dem, trots att det var iskallt i dopkaret. Det kom mellan 5 000 och 6 000 personer, många som aldrig brukar gå till någon kyrka. De fick inte plats, så de stod ute i snön. Och snart kom TV och filmade alltihop.
Många år senare fick Målle höra att ett gäng ungdomar planerat att riva tältet. Men när de skulle sätta igång, var det som om det var eld i repen, och ungdomarna vände och åkte hem. På vägen hem bestämde hälften av dem sig för att själva börja tro på Jesus.

Kiviks marknad
På Kiviks marknad slog Målle upp sitt tält bland striptease och svärdslukarshower.
– De presenterade den svenska synden och vi presenterade Jesus. Men vi fick ett våldsamt övertag och mer eller mindre tömde deras tält. Vi fyllde tältet med 500 personer i 40 minuter, då vi sjöng, evangeliserade och kastade ut EP-skivor. Sedan släppte vi ut publiken och tog in 500 nya. Så höll vi på, dag och natt, och nådde tiotusentals människor.

Helikopterentré
Det mest spektakulära framträdandet var nog ändå i Örnsköldsvik 1966. Målle funderade på hur han skulle få folk till den stora anläggningen i hamnen.
– Vi hyrde en helikopter. Det kom mellan 20 000 och 25 000 personer, som fick se mig hänga i en repstege från helikoptern. Musikerna spelade Ovan där randas morgonen, och strålkastarna lyste på min blänkande kostym medan jag sänktes ner. Men trycket från publiken blev så stort att de nästan trampade ner varandra. Det blev nästan kalabalik och jag fick smita ut bakvägen.
– Ibland kan man undra om Gud verkligen kan använda alla upptåg, men jag tror att Gud är humoristisk. Han frågar inte efter förhållanden och omständigheter, och jag har vunnit mycket genom att vara udda.

Mellan liv och död
Åren har gått, men Målle har knappast gått i pension. Han är ofta ute och sjunger och berättar, och via sin hemsida www.molle.nu samlar han böneämnen och ber för människor. Han har också själv fått uppleva kraften i bönen.
– Efter firandet av min 80-årsdag åkte jag på semester till Egypten. Men jag blev dålig och fick åka till sjukhuset. Då hade jag fullt med vatten i lungsäcken, och det var så illa att jag svävade mellan liv och död. Sedan transporterade de hem mig och jag fick besöka en rad specialister, som berättade att jag hade en stor cancersvulst i magen. Då kände jag trycket. Jag ropade till Gud, och jag fick hjälp av massvis av människor som började be för mig.
Läkarna opererade, men läget var kritiskt.
– En natt kändes det som om en person stod vid min sida. Jag kände hans andedräkt som en vind i ansiktet. Och så hörde jag en röst som sa: Jag ska hjälpa dig, jag ska hjälpa dig. Jag blev frisk igen, och fick klart för mig att det finns nog lite mer som Gud vill använda mig till.




Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.