Skriv ut

Efter 12 år med ätstörningar blev Jenny fri

v.06-2011 Jenny - reportage
Efter 12 år med ätstörningar blev Jenny fri
Publicerad: 10 februari 2011
Jenny Cedesjö har alltid strävat efter att vara den duktiga flickan, som gör allt för att andra ska tycka om henne och behöva henne. När hon inte lyckades uppfylla alla krav slutade hon att äta. Det blev starten på tolv år med ätstörningar. Fri blev hon först när hon fick förbön, och på allvar lät Jesus befria henne.

Att vara 29 år och fyrabarnsmors är inte helt vanligt, men det är Jenny Cedesjö från Alunda utanför Uppsala. Jennys vardagar är fulla av barn och att hjälpa till i församlingen. Hon är en kvinna fylld av glädje och kärlek från Gud, men så har det inte alltid varit.
– Som barn var jag tyst, snäll och hjälpsam. Jag ville passa in och känna mig behövd.
Jenny har haft en trygg uppväxt i en kristen familj som alltid älskat henne. Men tidigt i skolan började skolkompisarna säga att hon var tjock och andra elakheter. Hon blev också retad för att hon gick i kyrkan. Jennys fröken gav henne rådet att ”inte bry sig så slutar det”. Men elakheterna fortsatte.

– Det tog jag som att jag fick skylla mig själv. Jag måste ju göra något fel eftersom det fortsätter.
Hemmet och familjen har alltid varit hennes fristad.
– Att det var bra hemma var det som gjorde att jag orkade. Jag ville inte att min familj skulle veta att jag blev mobbad, så jag bet ihop och led i det tysta. Men mobbningen ledde till dåligt självförtroende.

Den smala lyckan
När Jenny var 15 år fick hon nog. Hon bestämde sig för att testa den ”smala lyckan” och slutade helt enkelt att äta.
– I skolan var det ingen som reagerade på att jag inte åt. Hemma lärde jag mig att komma undan maten genom att komma försent så att det var avplockat eller skylla på att jag redan hade ätit. Jag hade precis träffat Magnus och hälsade ofta på hos honom. Blev jag trots allt tvungen att äta tog jag en promenad och spydde upp maten igen.

Eftersom hon inte åt något rasade vikten och detta fick till en början en del positiva följder.
– Jag blev den nya smala och duktiga Jenny. Helt plötsligt så fanns jag. Jag kunde höra kommentarer som ”Oj, Jenny, vad smal du har blivit. Vad duktig du är.” Jag sög åt mig som en torr disksvamp, eftersom jag inte var van att höra positiva saker från andra än min familj.

”Duktiga Jenny”
– Jag bakade, städade, lagade mat och fixade. Allt för att människor skulle behöva mig och tycka om mig. Det blev ett beroende, ett gift. Hela livet kretsade kring att vara smal och duktig. Jag tänkte nästan bara på hur jag skulle äta tillräckligt lite för att hålla mig smal och ändå orka hjälpa alla som bad om hjälp.
Folk omkring behövde ”duktiga Jenny”, och hon gjorde allt för att leva upp till allas önskemål.

Jenny och Magnus träffades under tonåren och Magnus har varit med under alla år.
– I början förstod varken han eller jag allvaret, jag ansåg inte att jag var sjuk. Att ha en ätstörning var för mig att vara jätte-smal och ligga på sjukhus.
Åren gick. Jenny och Magnus gifte sig och skaffade barn. Nu skulle Jenny också hinna med att vara en god hustru och en duktig mamma. När hon fick barn blev det bättre perioder då allt handlade om barnen. Men sedan trillade hon dit igen, hon slutade att äta. Det blev till en ond cirkel som bara snurrade och snurrade.

När allt brast
Sommaren 2008 blev Jennys älskade mormor sjuk och dog.
– Då brast allt och jag orkade längre. Mormor hade ju alltid funnits med. Jag orkade inte vara duktiga snälla Jenny som alltid var glad. Jag sa nej när folk bad mig om något och jag fräste ifrån om någon kallade mig duktig.
– Den hösten mådde jag verkligen skit. Trots att jag hade både familj och församling runt mig så kände jag mig ensam och övergiven.
Genom alla år har Jenny haft en tro på Gud. Hon trivs i sin församling, Furuhöjdskyrkan i Alunda, och hon har flera gånger fått förbön för sina ätstörningar. Men de stora förändringarna kom i början av 2009.

– På nyårsdagen gick jag på gudstjänst i kyrkan. Det bjöds in till förbön och jag kände i hela kroppen att jag ville gå fram, att jag måste gå fram för jag orkade inte längre. Jag avskydde mig själv och kände mig äcklad. Jag ville krypa ur mitt skinn och bara försvinna.
Den dagen fick Jenny förbön men också ett erbjudande att komma tillbaka för en befrielsebön, ett tillfälle där flera personer skulle be för Jennys problem.
– Jag var tveksam till om detta verkligen var något för mig. Jag var rädd att sanningen skulle komma fram och att folk skulle förstå hur hemskt dålig och värdelös jag var. Jag skämdes och undrade vad det skulle hjälpa att få förbön en gång till.

Släppte taget
Perioden fram till befrielsebönen blev en stor andlig kamp för Jenny. Det slet i hela kroppen och hon insåg att en del av henne inte ville – eller inte vågade – bli frisk.
– Utan min ätstörning, vem är jag då? Tänk om jag skulle bli tjock? Men den kvällen släppte jag taget om ätstörningen, och jag lät Jesus befria mig!
– Efter befrielsebönen kände jag en frid och lycka i mitt inre som inte går att beskriva. Tolv år av självhat och plåga var över, och jag var fri! Nu kunde jag äntligen bara vara Jenny, som duger som hon är utan att hon behöver vara smal, prestera och vara duktig.
Den dagen startade Jennys nya liv. Glädjen började fylla hennes inre. Nu kunde hon älska sig själv för den hon var, och då kunde hon också älska andra.

– Helt plötsligt förstod jag innebörden i att ”älska sin nästa som sig själv”. Tidigare hade jag varit en ganska ljum kristen som gick i kyrkan på söndagar, men inte så mycket mer. Nu längtar jag verkligen efter att komma till kyrkan, för att få mer av Gud och att sprida evangeliet till andra människor. Därför har jag också börjat på församlingens Bibelskola Missionär där du är.

Blomma ut
I somras var Jenny med på ett församlingsläger där hon fullbordade sitt dop. Genom dopet har hon klippt av alla gamla trådar och ser nu framåt.
– I samma stund som jag kom upp ur vattnet kände jag en stor skillnad. Äntligen är jag fri från allt! Allt det gamla begravdes, och jag stod upp som en ny skapelse.
– Nu känner jag att jag mer och mer håller på att blomma ut.
Allt som har hänt fram till idag har gett mig livserfarenhet att bli den blomma Gud har tänkt mig att vara.

Livserfarenheten gör också att Jenny och Magnus kan hjälpa andra med liknande problem. Ätstörningar är mycket vanligare än de flesta tror och ofta är det de duktiga flickorna som drabbas.
– Det är viktigt att våga prata om det och därför har jag valt att dela min erfarenhet, även om det är otroligt jobbigt.
– Jag är fortfarande en snäll och hjälpsam tjej, men inte längre för att jag måste utan för att jag vill. Jag bubblar av glädje, och längtar efter att se hur Gud har planerat resten av mitt liv.




Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.