Skriv ut

En livsavgörande resa

v.03-2011 - Gunilla - repor
Gunilla Petersens kristna liv kan delas upp i två delar; livet före och livet efter missionsresan. Även om hon blev kristen tidigt i livet, satte resan till Indien starka spår som blev avgörande för hela hennes liv.

Gunilla hade precis satt sig på planet ner till Indien. Där skulle hon tillbringa de kommande tio dagarna tillsammans med sju andra personer från församlingen – sju personer som hon knappt kände.
Då griper ångesten tag i Gunilla. Hon, som till vardags är hemmafru, har gett sig iväg från make och sina fyra barn.
– Jag ångrade mig redan på planet dit. Mitt yngsta barn var bara var två år gammalt då. Jag kände mig instängd, fick klaustrofobi och tyckte att det var jättejobbigt, berättar Gunilla.
– Men där på planet hände det något radikalt med min tro. Jag var tvungen att lägga allting i Guds händer, berättar hon.
Resan till Indien arrangerades av Furuhöjdskyrkan. Och det har snart gått tio år sedan dess, men minnena är levande.

Hördes eller syntes inte
Gunilla Petersen är uppväxt i en kristen familj, och var under sin barndom medlem i en missionsförsamling. Under en mötesserie med predikanten Arne Höglund gick hon fram på en frälsningsinbjudan, och döpte sig kort efter det.
– Innan den mötesserien så hade jag aldrig varit med om att man bjudit fram för frälsning, säger hon.
För tolv år sedan flyttade Gunilla tillsammans med sin familj till Alunda, strax utanför Uppsala, och gick med i Furuhöjdskyrkan. Då hade hon sagt upp sig från sitt arbete som labbassistent i läkemedelsföretaget Pharmacia för att på heltid ägna sig åt sina fyra barn.
– Som hemmafru hördes och syntes jag inte alls, det var i alla fall så jag upplevde det, säger hon.

Kraft att lita på Gud
Två år senare fick hon en chans att följa med på missionsresa till en av Furuhöjdskyrkans vänförsamlingar i Indien.
– Jag var livrädd för att åka till Indien och kasta mig ut i det okända. Jag fick ångest i planet och hade ingen annan att förlita mig på än Gud. Jag lärde mig att ledas av den Helige Ande och att lita på honom, berättar hon.
Men ångesten och hjälplösheten som Gunilla kände på planet blev till något positivt.
Gunilla fick lära sig hur det är att helt lita på Gud i en situation där hon kände att hon inte hade något att falla tillbaka på.
– Vilken oerhörd kraft det var att förlita sig på Jesus enbart. Har man gjort det en gång så vill man ingenting annat sedan. Tron är ingen privatsak utan allt handlar om att vinna människor för evangeliet, säger hon.

Kunde inte stå vid sidan av
Under resan fick Gunilla både predika och be för sjuka, något som hon aldrig gjort förut. Eftersom de inte var så många personer i teamet från Sverige, kände Gunilla att hon inte kunde stå vid sidan av när människor kom fram och ville ha förbön för olika sjukdomar.
– Vi var bara sex till sju personer med på resan och alla var tvungna att hjälpa till, jag kunde inte stå och titta på när personer kom fram till förbön och vi var så få som var där, säger Gunilla.

Inte längre lagom
Livet efter Indien-resan för lite drygt tio år sedan har inte varit detsamma för Gunilla. Hennes personliga tro och relation till Gud har förändrats och fördjupats.
– Min kristna tro var tidigare lite lagom. Innan missionsresan läste jag Bibeln för att jag måste, nu läser jag Bibeln för att jag är hungrig. Jag har faktiskt inte läst en endaste sekulär bok sedan dess. Jag har helt enkelt inte ett intresse för det. Jag har försökt, men jag fullföljer inte böckerna. Jag hade mer en ”barnslig” och ytlig tro innan missionsresan. Jag var lite lagom kristen, berättar hon.

Församlingens mamma
Omkring ett år efter resan blev ett vikariat ledigt som församlingssyster i Furuhöjdskyrkan. Gunilla blev tillfrågad om hon ville söka tjänsten och hon fick jobbet.
– Jag hade länge tänkt att jag ville jobba med människor men hade aldrig sökt tjänsten om jag inte fått frågan om att söka, berättar hon.
Vikariatet blev så småningom till en fast tjänst och i dag har Gunilla arbetat som församlingssyster under nio års tid. Som församlingssyster ansvarar hon bland annat för Alphakuserna, hon gör hembesök hos medlemmar som behöver det och sitter i samtal.
– Ibland känner jag mig som församlingens mamma, det är mig många vänder sig till, och flera vänder sig till mig om de har tappat bort något, säger hon och skrattar.

Kurs för nyfikna
Som församlingssyster ansvarar Gunilla också för arbetet med Alphakurser som församlingen driver. Alphakursen är en grundkurs i kristen tro och är öppen för alla som är nyfikna.
Det ges också alltid tillfälle efter varje föreläsning att få ställa frågor och diskutera den kristna tron. Alphakurserna startade i en anglikansk kyrka i London i början av 80-talet.
– Det är något otroligt att se människor komma till Jesus. Det är otroligt uppmuntrande och genom Alphakurserna får jag vara med på nära håll, berättar hon.

Bäst att möta nya människor
Gunillas skrivbord sitter precis vid ingången till kyrkan. Här är det öppet från klockan åtta på morgonen under vardagar, och det är Gunilla som är den första som hälsar besökare välkommen.
– Församlingen är som min familj. Den är världens enda hopp. Församlingen som institution är suverän. Det finns många som kan hjälpas åt. Det är lätt att ta med både bekanta och kontakter hit, för att möta en god och bra gemenskap, säger hon och tillägger:
– Det bästa med jobbet är att möta nya människor. Bland det bästa jag vet över huvudtaget är att vara ute i samhället och berätta om Jesus.



Text & Foto: Sara Bornold. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.