Skriv ut

Christina blev fri från ormskräck

christina stor
När Christina var liten blev hon skrämd av en huggorm. Chockupplevelsen ledde till en svår ormfobi och hon kunde inte ens titta på en leksaksorm utan att få panik. Befrielsen kom under en enkel förbön i Jesu namn.

När Christina var i femårsåldern lekte hon ”jaga” med sina kompisar hemma i Bankeryd. Christina sprang först och kompisarna jagade henne.
Hon sprang in på en smal stig som ledde till en berså, men stannade tvärt när hon fick syn på en huggorm mitt på stigen. Det var högt gräs runtomkring och eftersom hon trodde att det kunde finnas fler ormar i gräset vågade hon inte springa någonstans.
De andra barnen hann ikapp henne, Christina blev skräckslagen och skrek allt vad hon orkade.
– Jag kände mig fångad och blev fruktansvärt rädd! Jag trodde att jag skulle trilla rakt över ormen när alla barnen knuffade mig.
På något sätt kom hon därifrån men upplevelsen ledde till att hon alltid låg ihoprullad som ett nystan vid huvudkudden när hon skulle sova, ifall det skulle finnas en huggorm nere vid fotändan. Varje morgon var hon tvungen att titta under sängen innan hon steg upp för att försäkra sig om att det inte låg någon orm där.
– Även som vuxen har jag tittat under sängen många gånger och det skäms jag lite för att säga. En gång när jag satt på båten och läste en tidning fick jag syn på en bild av en orm. Jag gallskrek och slängde tidningen ifrån mig. Alla tittade på mig och jag ville helst försvinna därifrån.
Christina har till och med varit rädd för leksaksormar och fått fullständig panik om hon kommit i närheten. Hon vågade inte gå in på Ikeas barnavdelning för där hängde en tygorm i taket och barnbarnen fick stränga order om att gömma sina plastormar när mormor skulle komma på besök.

Lovade fånga orm med händerna
Christinas man Lars har arbetat som missionär i Thailand. Där finns det gott om farliga ormar och Christina har alltid haft hjärtat i halsgropen när hon varit i Thailand även om hon inte har behövt se så många ormar.
En gång stod en man med en orm runt halsen vid utgången till en utställning. Meningen var att turister skulle få hålla i ormen och bli fotograferade tillsammans med den. Christina vägrade gå förbi ormen men blev till sist tvungen att klamra sig fast bakom sin man för att kunna komma ut därifrån.
– Det var bland det värsta jag har gjort i mitt liv. Jag ville gråta och Lars fick lova dyrt och heligt att fånga ormen med bara händerna om det skulle behövas.
Christina hade hört talas om att man kunde gå i terapi och bli befriad från fobier, men vetskapen om att terapins sista steg var att man skulle titta och kanske känna på en levande orm, gjorde att hon inte ens vågade börja.

Befriad!
För ett par år sedan skulle Christina och Lars åka till Thailand med goda vänner och väninnan frågade om det var något man skulle vara rädd för när man kom dit. ”Ormar”, svarade Christina.
Väninnan och hennes man hade bett för en person som blivit befriad från spindelfobi ett par veckor tidigare, så hon tyckte att de skulle be för Christina också. De la sina händer på henne och bad enkelt, tackade Gud för hela hans skapelse och bad att han skulle befria Christina från rädslan. Medan förbönen pågick blev hon plötsligt fruktansvärt illamående.
– Det var som den värsta maginfluensa och jag tänkte att jag måste tömma ur fruktskålen framför mig och spy i den. Men jag hann inte göra det förrän jag hörde mig själv väsa som en orm. Jag blev väldigt snopen och tänkte: ”Vad var det? Nej, det ska ut ur mig!”. Jag drog ett djupt andetag och blåste ut all luft jag hade i lungorna. När jag hade gjort det försvann illamåendet.

Vackra ormar
Efter förbönen fick Christina tanken att hon skulle ta fram sin mans frimärksalbum och titta på några thailändska frimärken med ormmotiv. Förra gången hon tittat på dem hade hon slängt albumet ifrån sig så att frimärkena flugit åt alla håll.
Men hon vågade inte riktigt utan tänkte att hon kunde göra det nästa dag i stället. Dag efter dag gick, hon hade samma tanke varje dag men sköt upp saken hela tiden. På domsöndagen skulle hon predika om att det inte finns någon fördömelse för dem som är i Jesus Kristus, eftersom han har gjort oss fria från ”syndens och dödens lag”.
När hon vaknade tidigt den morgonen kände hon att hon inte kunde predika om detta. Så länge hon inte hade vågat titta på ormfrimärkena var hon inte riktigt fri. ”Nu eller aldrig” tänkte hon och letade reda på albumet där Lars hade varit tvungen att sätta in dessa frimärken med baksidan upp.
Hon vände på dem ett efter ett, tittade på dem och klappade dem och tyckte faktiskt att de var riktigt vackra.


Skrattade och grät
– Tårar av glädje och jubel störtade fram! Jag skrattade och grät och bara prisade Gud i en hel timme. Jesus hade gjort mig fri och tagit bort rädslan ur mitt inre.
Efter predikan, när Christina hade berättat om sin befrielse och visat frimärksalbumet, applåderade hela kyrkan. Dagen därpå gick hon till leksaksaffären och tittade på plastormarna.
– De var ju inte alls farliga. Sedan dess har jag sett ormar, både på bild och i verkligheten, utan att få panik. Jag tycker fortfarande inte att de är trevliga men hjärtat sitter kvar på sin rätta plats och det är jag oerhört tacksam för!
Christina älskar att vara i skogen och plocka bär men har alltid varit jätterädd och stampat mycket i marken för att skrämma bort eventuella ormar. Nu är hon inte rädd längre.
– Det är underbart! Jag är otroligt lycklig för detta! Men för att bli riktigt fri behövde jag själv ta steget att titta på frimärkena.

Spådomskvinna blev fri
I det thailändska församlingsarbetet händer många fantastiska saker.
– Det är ett litet mirakel bakom varje människa som blir kristen, säger Christina.Under en gudstjänst fick en av pastorerna syn på en kvinna som han inte kände igen. Det visade sig att kvinnan som hette Ubon nyss blivit kristen med hjälp av en spåkvinna som bodde i skogen.
När pastorn tog kontakt med henne blev hon glad. Hon visste inte att det fanns människor som trodde på Jesus i närheten.
Ubon och hennes dotter var kända som spåkvinnor och besöktes av många människor men Ubon mådde inte bra inombords. Hon hade varit hos olika läkare men ingenting hade hjälpt. Hon visste inte att hennes plåga orsakades av spådomsandar.
– Thailändarna tillber olika andeväsen och då kan det hända att någon blir besatt av sådana andar, berättar Christina.
En dag råkade Ubon få in en kristen radiosändning. Där fick hon höra om Gud som hade skapat himmel och jord och om hans son Jesus som dött för oss människor så att vi kan få uppleva befrielse i hans namn.
Radioprogrammet gick in i en förbönsstund och man uppmanade lyssnarna att lägga handen på det ställe där de var sjuka. Ubon la sin hand över bröstet och efteråt kunde hon inte spå längre.
– Hon blev överlycklig, för hon hade fått en oerhört stark frid i sitt inre. När människor kommer till henne för att bli spådda säger hon att hon har funnit en ny Gud som heter Jesus och så hjälper hon dem att finna honom i stället.

Fick ett språk från Gud
Ubon har vunnit många människor för Jesus och hennes familj har också tagit emot honom. Hon berättade för pastorn att de brukade ha bönestund hemma och varje gång hände något märkligt.
De började tala ord som de inte förstod. ”Vi blir väldigt glada av det men vi vet inte vad vi säger. Hör det till den här tron?” frågade hon pastorn. Det var tungotalet som de fått som gåva av Gud.
– Mitt ute i skogen har de alltså fått den helige Ande som hjälpare för att kunna klara sin vardag. Gud är så underbar!

Viktigare än en förmögenhet
Många thailändare har ett rum för tillbedjan, med buddhafigurer och ett altare där de offrar blommor och mat till förfädernas andar. Ubon kände att hon inte kunde ha de här sakerna i sitt hem längre för hon mådde dåligt varje gång hon kom in i rummet.
Hon bad pastorn om hjälp att bli av med grejerna och han ordnade så att skolans bil körde bort dem därifrån. Söndagen efter fick pastorn se en av stadens ledare i gudstjänsten, där han sjöng med i lovsången.
Han berättade att han varit hos Ubon och blivit en kristen. Han undrade om pastorn kunde hjälpa honom också att bli av med sina buddhafigurer.
– Det var föremål för omkring 100 000 thailändska baht och det innebär hög status i det thailändska samhället. När thailändarna finner Jesus som ger frid i stället för den rädsla de upplevt tidigare, blir de så oerhört tacksamma, säger Christina Lornér.



Text & Foto: Ingrid Byström. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.